Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Gah började kika när nästa äl är för tror inte de vart nått den här månaden, såklart krockar den med jobbkonferens med övernattning ... förra gången va vi bortresta med familjen så va inte heller helt enkelt. Hur kan de krocka varje gång haha vill ju va hemma och kunna fokusera på uppgiften!

Alltså jag vet inte varför men jag har en stark magkänsla av att jag är gravid. Hoppas, hoppas nu att det stämmer för annars lär jag känna mig ganska nedslagen inför BIM nästa månad om jag känner samma sak. Kan testa först på fredag eller som allra tidigast kanske på torsdag. Hoppas!

Jaa! Men vore ju så trist om det inte stämmer. Vågar inte säga något om min magkänsla till sambon för han tycker nog redan att jag är lite väl fixerad på allt som har med graviditet att göra 

Jag får också en sån känsla till och från dessa dagar. Kastas mellan hopp och förtvivlans hela tiden, lite jobbigt. Tänker först ?jag kände någonting i magen? ?det känns som att det kan bli någonting den här gången, jag bara känner det? men sen känns det som att det inte finns någonting, bara ett stort tomrum. Och jag tänker tankar som ?varför skulle just jag bli gravid lätt?? Mycket annat i livet har varit jobbigt för mig med psykisk ohälsa bl.a. och jag kan liksom känna mig ?otursdrabbad? vilket är rätt tramsigt egentligen. Därför tänker jag ibland att ?det är klart att det inte kommer gå? eller ?vi kommer förstås bli det där paret som inte kan få barn?. Borde verkligen inte tänka så här mycket!

Så himla spännande och mysig tråd, jag hänger gärna med!

Slutade med p-piller 11/8 då jag och min man vill börja försöka. Vet tyvärr inte BIM efter 6+ år med p-piller så vi försöker spontant tills dess att mensen dyker upp så att jag får koll på ägglossningen ???? Som sagt, så spännande att följa, håller tummarna för oss alla!

26/8 bez (31 år 1:a försöket, 1:a barnet)

26/8 slo92 (28 år, 1a försöket, 1a barnet)

26/8 SecretFlower (35 år, 1a försöket, 4e barnet)

26/8 Flizz (30 år, 6:e försöket, 3:dje barnet)

28/8 Värphönan (36 år, 9:e försöket, 1 mf 1 ma, andra barnet)

29/8 Sheltie (25 år, 2:a försöket, 1:a barnet)

29/8 Willow89 (32 år, femte försöket med första barnet)

1/9 Jenek18 (30 år, första försöket med första barnet)

3/9 Mangosmoothien (28 år, 1a försöket, 1a barnet)

4/9 Kiwikiwi (31 år, första försöket med första barnet)

4/9 Lövsångerskan (30 år, första försöket med första barnet)

5/9 L0uis3 (28 år, försökt i 3 år med första barnet)

6/9 Meemelie (32 år, första försöket med andra barnet)

7/9 aann (28 år, 6:e försöket, första barnet)

7/9 knyttets (25 år, andra försöket, första barnet)

31/8 chouette (32 år, första försöket, andra barnet)

9/9 Junii91 (30 år, andra försöket, första barnet)

11/9 beckizen (27 år, andra försöket med första barnet)

14/9 Chilins (30 år, första försöket, första barnet)

16/9 Juli1990 (31 år, andra försöket med första barnet)

?/9 Hurtänktedunu (31 år, första försöket efter ma, tredje barnet)

20/9 evelinagra1 22 år ( 5e riktiga försöket, första barnet)

7/10 LJM91 (30 år, andra försöket, första barnet)

?/? Wave mother (37 år, första försöket efter ma, första barnet

??/?? toughshit (28 år, första försöket, andra barnet)

?/? Essie0 (30 år, första försöket, första barnet)

Jag tänker i princip exakt samma tankar, försöker chilla och vara lite mer ?blir det så blir det?, men det är ju svårt när man så gärna vill!

Innan mensen kom igång denna månaden gick jag också runt med en känsla av att ha någonting i magen, var heeelt övertygad om att jag kunde känna att livmodern kändes större än vanligt när jag klämde på magen. Blev väldigt, väldigt ledsen när mensen kom och testen var negativa, tror att mycket av det berodde på att jag var så övertygad om att jag kände något? Vill såklart inte grusa någons förhoppningar, men jag tror det kan vara en bra idé att inte försöka övertyga sig själv och leta symtom i allt för stor utsträckning.. Hur svårt det än är!