Bjudning med småbarn

Ja det låter lite som ni behöver gränser i ert hem.

Här hemma leker barnen i ett dedikerat rum. Vi har lyxen att kunna avvara ett helt rum på nedervåningen till lekrum, och där inne är all leksaker. Visst kan de ta ut leksaker till köket om de vill ha sällskap medan vi lagar mat, men då är det en leksak i taget som gäller. Den läggs tillbaka innan nästa bärs ut.

Barnen har en stående inbjudan att delta i alla hushållsuppgifter. Ibland vill de inte och då är det okej, men ofta vill de gärna vara med på vad vi sysslar med och bidra till familjen. En fyraåring kan placera ut tallrikar vid bord, plocka ur disken, hjälpa till att torka av ytor med en egen trasa medan du får bredvid med en egen. Barn tycker också det är kul att laga mat. Vår 1,5-åring älskar att sitta på diskbänken och titta när jag bakar och lagar mat. Hon får vara med på de moment hon kan, vispa eller kanske hälla mjöl i smeten med min hjälp.

Kasta mat känner jag inte igen. Min äldsta kunde göra det när trotsåldern var som värst vid 2-årsåldern. Då gjorde hon det som en protest när hon inte fick som hon ville eller när hon blev frustrerad på något, tex att hon inte kunde själv. Tricket är att behandla roten till den känslan, inte relationen. Att skälla för att mat hamnar på golvet hjälper inte, utan barnet behöver hjälp med orsaken till känslan och handlingen. Är detta ett stort problem, och något ni inte jobbat med innan, kanske barnet som inte kan hantera känslorna få äta innan gästerna kommer, så kan ni öva de gånger ni är ensamma med barnet.

Annars då:

- involvera gästerna i matlagningen.

- duka långt innan gästerna kommer. Kanske direkt efter förra måltiden vid bordet (även om den var kvällen innan)

- låt ena föräldern ta ut barnen ur huset medan den andra fixar.

- måltidspreppa så långt som möjligt. Hacka grönsaker dagen innan, skala potatis och lägg i vatten flera timmar innan.