Jag är sjukligt ensam
Hej FL. Jag är en man som lever ett otroligt ensamt liv. Jag har föräldrar och syskon men dom hör aldrig av sig utan det är alltid jag som får bjuda in mig själv. Den gången dom kontaktar mig är när jag får ett SMS på min födelsedag och en inbjudan till julafton då. Annars när det är midsommar och allt möjligt så får jag bjuda in mig själv.
När jag flyttade till min nuvarande lägenhet så bjöd jag in släkten men inte en enda kom. Inte mamma. Inte pappa. Inte en enda syster. Ingen mor/farförälder. Och vi bor i Stockholm allihopa.
Har aldrig haft en flickvän eller så och nu när man börjar bli till åren börjar jag inse att ingen i mitt liv har någonsin tyckt om mig. Tror knappt någon skulle bry sig längre än någon dag om jag tog mitt liv. Har funderat på att skriva ett självmordsbrev där jag skriver vad jag känner gällande detta så att dom förstod hur illa dom har fått mig att må.
Dessa tankar får mig att sova dåligt om nätterna och jag vaknar upp flera gånger och kan sedan knappt fokusera på jobbet. Jag blir avundsjuk av bara tanken att ha någon att gå till en restaurang och ta en middag och en öl, men jag har ingen att bjuda med mig. Har bott här i flera år och inte ens besökt lokala krogen ännu.
Hur ska jag kunna gå vidare? Har ju en dröm om en bättre framtid men jag kan verkligen inte se den framför mig. Jag vill ju inte ta mitt liv men samtidigt är det kanske enda sättet för mina släktingar att förstå hur illa dom har gjort mig.
Kanske genom att börja med några nya aktiviteter och inte i kontakten med de nya personerna fokusera på hur ensam jag är utan mer på att umgås lättsamt och kravlöst.
Kanske byta jobb osv. Det är inte för sent för dig att skaffa fig umgänge, jag lovar.
Du kan också prova på att spela onlinespel. Då spelar man i lag (samma personer varje dag under längre tid) och pratar i mikrofon.
Kanske testa att bosätta dig i en annan stad? Då blir det naturligt för dig att börja om socialt och får inga frågor om det.