Bonusbarn i sovrummet

Men va?

Alltså, det är ju "fint" att folk vill uppoffra ihjälsig för bonusar osv. För barn i allmänhet. Men för mig beror det ju alltid på vad uppoffringen kostar. När min dotter vill att jag ska hålla mig i samma rum som hon, helst bäras (hon är liten), så kan jag göra det ibland. Dock inte alltid. Det ska lagas mat, tvättas och städas osv. Bara för att man gör barnet till lags på ett sätt betyder det inte att det är det bästa långsiktigt.

Om du tvingades bo på bäddsoffa skulle du antagligen sova mycket sämre, och vara en sämre bonusmamma, kanske en sämre partner och en sämre anställd?

Jag vet familjer som inte är bonus där barnen delat rum hela uppväxten. Inte skriks det om att föräldrarna ska bo på bäddsoffa där!

Sen tycler jag att det kan finnas många lösningar. Stör storebror med ljud så sätts det en gräns då storebror inte får ha ljus igång, t ex kl 20 då en 10-åring normalt ska sova (om inte tidigare). Kommer 10-årongen då och säger stt storebror har ljud, kontrollera detta, säg till storebror och händer det igen blir storebror av medson pryl.

I er sovrum föreslår jag sedan att detfinns en madrass. Killarna är välkomna till er, men inte i er säng. Bara att ta med sig sitt täcke och kudde så finns madrass med lakan färdigt.

Det är inte ok att tvingas sova med ungdomar i puberteten, och inte med oduschade barn heller. Men där kanske en ny duschrum ska på plats.

För pappan är såklart allt det här väldigt känsligt. Han har antagligen en massa dåligt samvete för skilsmässa och varannan vecka.

Kanske kan det gå att ta upp samtalet som "hej, jag skulle vilja hitta en lösning som gör att vi alla fyra kan må bra när vi bor tillsammans". Kamskekan ni göra mer för att killarna ska trivas i sitt rum. Kanske kan ni göra något för att du inte ska behöva känna dig obekväm i din säng?

Spelar det någon roll att det är bonusbarn, ja, det gör det ju här...

Om du hade läst alla TS inlägg så hade du vetat att det finns uppfostringsstrider som TS i dagsläget inte kan ta då hon och bonus inte går att prata med om hur ofta det duschas eller strumpors smutsighet, där hon bara får otrevligt bemötande tillbaka och barnens far inte accepterar att det diskuteras över huvud taget.

Hade TS varit förälder hade hon haft en helt annan möjlighet att gå in och styra upp relationen till barnen och haft mer rätt att säga åt dem att "nu är det detta som gäller". Som bonusförälder måste hon acceptera de gränser med barnen som bio-föräldrarna sätter upp.

Det du också missat är att TS är studerande, och studerar i hemmet, att barnen inte bara är mörkrädda och vill sova med sin pappa vissa nätter, utan kräver att få använda TS säng som allmän "hangout" dagtid, samt att TS har CANCER och därav kanske inte vill ha något smutsigt i sin säng, och inte orkar med att stöka med och sova dåligt i en bäddsoffa.

Hade barnen varit hennes hade de kanske brytt sig lite mer om hennes situation också.

Saker kan vara annorlunda mellan bio- och bonusbarn utan att betyda att TS, i det här fallet, gör något fel.