Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

Ja, jag tror att han skulle bli nöjd om hon ville ha sex med honom, och då menar jag sex i bredare mening, alltså inte bara samlag utan även smekningar och icke-penetrerande sex. Det är klart att han skulle må bättre om hon visade intresse för honom som partner. Jag fattar fortfarande inte varför du inte vill tro på honom när han skriver att han älskar henne, men det är tyvärr FL i ett nötskal att det alltid ska hackas på dem som mår dåligt.

Det är väl ingen som hävdar att de inte har lust av illvilja. Däremot borde de försöka göra något åt den bristande lusten (t.ex. kolla upp om det beror på hormoner) om de nu är så ovilliga att skilja sig. Om de envisas med att vilja vara kvar utan göra något åt lusten finns det risk för att partnern är otrogen eller lämnar dem för en annan, och då kan jag lova att det blir ännu jobbigare än vad det är att skiljas utan att det är någon annan inblandad.

Sex kan vara "bara sex" men också så mycket mer.

Jag tolkar sex i en tvåsamhet som en följd av just det att man längtar efter varandras närhet, att man är trygg och känner sig viktig... åtråvärd. Lust och nyfikenhet, bekräftelse... Sex kan vara en manifestation av tvåsamheten (eller relationen hur den nu ser ut).

När nyfikenheten och attraktionen dör så tynar sexlivet bort.

Så när jag saknade sex så var det verkligen mer än bara akten som jag saknade.

Du har rätt.

Jag gör misstaget att läsa in mig i TS text. Har formulerat mig som honom även om det i allra högsta grad var så mycket mer.

Så i hans text känner jag igen den förtvivlan och hopplöshet jag kände då jag var gift. 

Tror inte att jag är ensam om att läsa in mer än vad som står men kan bara stå för mig

Man kan också vända på det. Hade min man behövt en halvtimme eller en timme (ostört) för att njuta och komma - som jag gör - hade han nog heller inte orkat mer än någon gång i veckan. Han är inte bättre på att prioritera än jag, sex är bara mindre energikrävande för honom. Dock är ju ts problem inte att de vill olika mycket, utan att frugan inte vill alls. Det är något annat.

Du sätter verkligen fingret på problemet här. Att tappa sexlusten är en sak, men att inte göra något åt det trots att partnern lider är inte särskilt smart om man vill behålla förhållandet. Jag fattar inte att vissa försvarar denna passivitet så ivrigt samtidigt som de misstänkliggör och kastar skit på dem som är ledsna över att ständigt bli avvisade. Blir man ratad sexuellt av den man lever med måste man tydligen bli ett självutplånande helgon som aldrig får ställa några krav och aldrig känna mänskliga känslor som förtvivlan och ilska.

Jag tror verkligen att mycket bottnar i en själv. Missförstå mig rätt. Klart att det är ett samspel men i grund och botten tror jag på att våga va ärligt med sig själv. Sin egen sexualitet. Vad vill jag. Vad gillar jag. Vad får mig att bli kåt? Vad attraherar mig?

För oavsett kön hur ska inte partner kunna veta allt detta om man inte ens själv vet det.

Överhuvudtaget i en relation tänker jag att man måste våga släppa garden. Inte spela något spel. Vi kvinnor kan va experter på det. Spela martyrer. Men jag menar omg sen har hela livet passerat och du står fortfarande kvar och stampar och möjligtvis också blivit bitter på köpet. Hur mycket man än vill så kommer aldrig din partner kunna tillfredsställa dig till fullo till 100%

För om man tänker efter. Det är ett omöjligt uppdrag. Tänker på våra vänner. Ofta har vi ju vänner för olika saker. En del festar vi med. En del umgås vi familjevis med. En del tränar vi med osv

För ett lyckat samliv tror jag precis som Mimosa86

Prata- lyssna. Skratta- busa. Ha kul i hop. Våga visa vem du är. Vad du gillar. Låt inte din partner gissa.

Och om man då hamnar i fällan. Jag vill inte. Jag har ingen lust.

Ta reda på varför. Är det hormonellt? Är du trött, utarbetad. Kanske t.o.m. deprimerad.

Kan förmodligen vara en uppsjö av orsaker. Men jag anser att du bör ta ansvar. Fine, just nu har jag inte lust. Men lägg inte över det på din partner. Vare sig du tycker han luktar äckligt, gått upp i vikt eller bara allmänt blivit trist och tråkig.

Tror verkligen på att man kan få hjälp. Sök proffesionellt hjälp. Behöver ju inte vara på traditionellt vis utan det som passar just er.

I brist på annat får vi gå på TS´ inlägg och han nämner inget om att hon lider av den uteblivna lusten. För om hon lider av det bör hon rimligtvis försöka göra något åt det. Det framgår inte heller att hon skulle lida av någon sjukdom, som kvinnan i tråden som har MS.

Redan vid pussen i nacken kommer frun att backa, jag lovar.

Det beror på hur sugen jag är. Det kan gå snabbare också, men oftast mer än några minuter. Sen är det ju just det. Att ligga avslappnad i sängen eller stå avslappnad i duschen och göra det själv, är en sak. Inga problem! Om jag är upplagd för det alltså. Men det är ju att komma dit, att båda ska ha tid och ork, vara avslappnade och kunna vara ifred. Det är DET som är lite meckigt när man har jobb, barn och mycket annat. Bara för att min man kan tända och ibland komma på två röda, betyder inte det att jag kan det.

Förtydligande: Jag kan ibland komma på några minuter om jag är riktigt sugen innan. Är jag inte sugen, kan jag kanske inte komma alls. Då krävs det att jag blir sugen, kommer i rätt stämning, kan slappna av. Det tar inte alltid en timme, men betydligt längre tid än en snabbis på toan. Min man har mycket lättare att tända fort och komma snabbt, om han inte håller tillbaka.