Anonym (sönderstressad) skrev 2021-04-07 19:22:57 följande:
Tack. Behövde läsa detta! Det skulle absolut kännas som att vi endast behåller barnet pga känslomässiga skäl. Dåligt samvete.. "vem skulle detta barn vara? Hur skulle barnet se ut?". Men även kommentarer som "En abort kan man ångra, men ett barn ångrar man aldrig"- och det är ju sant!
Jag älskar ju mina 2 barn enormt. Och skulle älska 3an också. Men orken finns ju inte. Jag orkar knappt med småbarnslivet nu och tycker mycket är jobbigt. Så beslutet är ju typ självklart ='(
Jag fattar verkligen att en abort kan medföra dåligt samvete och många sådana tankar, det är helt normalt! Men talesätt som de där stämmer faktiskt inte. Jag vet föräldrar som i efterhand insåg att de borde stannat vid x antal barn, trots att de älskar alla sina barn, för att det hade blivit bättre för familjen med harmoniska föräldrar istället. Jag vet också föräldrar som älskar sina barn men inser i efterhand att de inte ville vara föräldrar alls egentligen utan borde ha avstått från barn helt. Det är dock EXTREMT stigmatiserat att ?ångra barn?, så det vi hör runt omkring oss är talesätt i stil med det du nämner.
En vän till mig blev gravid igen kort efter första barnet och kände som du, att det var fel tid. Hon anförtrodde till mig att hon ville prioritera det barn hon redan hade och att relationen med partnern/pappan behövde lite omsorg för att stabiliseras igen. Hon visste, precis som du, att det var mest rättvist för alla att göra abort den gången. Hon gjorde det och är öppen med att hon aldrig ångrat sig, trots att det var känslomässigt svårt av samma orsaker som du nämner (så är det nog för de flesta!), eftersom hon visste helt och fullt att det var rätt beslut. Hon har en lycklig och välmående familj idag, med en kärleksfull och stark relation till både partner och barn! Jag tror inte det är ett så ovanligt scenario som man tror.
Gör som blir bäst för dig, din partner och de barn du har! Ni är värda balans, glädje och ork tillsammans. Det du har i din mage är (precis som du redan antyder) faktiskt inget barn än utan en möjlighet - men vi måste inte tacka ja till alla möjligheter vi får bara för att vi får dem, om vi är helt nöjda med det vi redan har... och i synnerhet inte om vi dessutom inte ens vill ha den där möjligheten från första början!
Tillåt dig att sörja om du behöver det. Bearbeta ditt dåliga samvete om du får det. Det finns inga fel känslor i detta. Men skaffa inte ett barn som sätter familjens harmoni och din egen hälsa på spel!
