Sitter här i chock på morgonen, har precis fått ett positivt gravtest. Har två flickor på 4 och 2,5 och vi hade väl inte tänkt ha fler barn. Men här sitter vi och och jag är glad, rädd och pirrig. Fler som är gravida med nummer tre och vill följas åt?
Hej vi väntar barn nummer tre ???? har två pojkar på 8 och 2 år och nr 3 är beräknad 22 sep enligt sista mens :D vi skulle inte heller ha fler men så blev det :?)
Ja det var nog alla känslor på en och samma gång där. Vi hade sagt att det nog räcker med två barn. Och jag hade även sagt att jag inte ville ha så stor ålderskillnad på barnen igen. Så det kändes som tåget redan passerat. Vi försökte inte bli gravida men blev det i bytet av mini pillerna. Men nu är vi super glada och känner att det är självklart att vi ska ha en litet till. Men det här blir sista ;) hur är det för er nu?
Ja jag förstår, här är det ju tvärtom. Vi skulle bli superglada för att få en pojke. Men såklart blir man ju glad bara man får ett friskt barn. Har ni tänkt ta reda på kön?
Ja det har vi tänkt :) är i vecka 14 nu så lär bli om en månad ungefär lite till :)
Förstår det ! Men vi får hoppas att vi båda får det man har en liten önskan om. Inget konstigt att önska att ha barn med båda kön och inte endast det ena. Sen kommer man självklart älska och bli lika glad oavsett kön. Men att önska ska man självklart få göra speciellt vid tredje barnet tycker jag om man endast har ena könet på två :)
Hej där!
Vi väntar också nummer tre. Har två pojkar som fyller 3 och 4 i maj och juni. Har bf med denna bebisen 21a november som det ser ut nu! Så spännande. Mår så mycket bättre (!) denna graviditet, så vissa dagar undrar jag om jag ens är gravid. Har blivit en hel del tester kan jag säga.. hehe. Nu vill jag bara att veckorna ska gå så man får se den lilla på ultraljud vid kub-testet
Hur mår ni?
Vecka 6 (ungefär) med tredjebarnet. En Olivia på 2,5 och en Gabriella på dryga året sedan innan =)
Jag är jätteglad, faktiskt! Haha. Första var väldigt planerad, avskydde att vara gravid, fick bla havandeskapsförgiftning och en tuff graviditet överlag. Tvåan var inte alls planerad. Vi hade en del problem att "få till" första så trodde inte jag skulle bli gravid utan hjälp så vi körde oskyddat och sa att blir det syskon så blir det, men trodde inte det. Efter 6 månader var jag gravid, hade inte ens fått tillbaka mensen. Så det var en överraskning! Roligt förstås och var ingen tvekan om vi skulle behålla eller inte men jag var nog inte riktigt mentalt redo att vara gravid igen så jag var inte särskilt lycklig att vara gravid igen, tyvärr. Lycklig över barnet men inte att vara gravid. Men allt gick bra denna gång och fick en drömförlossning!
Sedan bestämde vi att det inte skulle bli fler, vi var nöjda! Sambon skulle boka tid för sterilisering i februari och då satt vi en kväll och drack vin och blev sentimentala. Jag var tvungen att berätta att jag ofta går och LÄNGTAR efter att vara gravid igen, få föda, ha en till liten. De andra är ju "stora" nu ;)
Visade sig att han känt samma sak! Men ingen hade nämnt det för vi var ju klara. Så vi sa att vi ger det till midsommar, blir det nåt är det menat, och tvärtom. Vips så var jag gravid igen, knappt så jag fattade hur det gick till ;)
Just nu är jag så glad, längtar efter magen och allt det där jag inte känt de två första gångerna. Mår mycket bättre, är ju tidigt än men mår inte illa eller så som jag gjort med syskonen. Får hoppas att det går hela vägen =)
Ja jag förstår att det är omvälvande! Trodde jag skulle ha mer panik, den kanske kommer! Haha.
Vi väntar också nummer tre - fast vi miste en son i v. 21 2020, så i mitt hjärta är det nummer 4 vi väntar.
Vi har en son som fyller 4 om och en dotter på 2 år. Jag har varit sjukskriven sen vi miste bebisen 2020 pga. utmattningsdepression och sorg men i december bestämde jag mig för att börja arbetsträna i en helt annan bransch än jag normalt är verksam i. Jag var helt inställd på att nu jäklar ska jag börja se framåt och ta mig ur sorgträsket jag fastnat i - och - det blir inga fler barn, för jag har jobbiga graviditeter...
Samma vecka som jag hittade nytt jobb plussade jag! Jag är superglad för bebisen i magen och faktum är att jag mår mycket bättre i själen än jag gjort på länge nu när jag är i v. 23:)
Ser verkligen fram emot att vara föräldraledig i höst och få rå om min bebis. Jag är beräknad i slutet av juli.
Hur går det för er alla??