Berätta om infertilitet?

Man behöver inget säga alls till folk som bara är nyfikna eller lägger sig i sånt som de inte har ett dugg med att göra. Vi berättade vår första IVF och jag glömmer aldrig svägerskans respons: "jag kollade upp mig före vi gifte oss och läkaren sa att jag var som en ungdom". Jaha och det hjälpte mig hur...?!  Hon var då 41 och gravid med första barnet. Vi berättade om första missfallet också. Mycket kort efteråt sa en av makens bröder att "nu är det väl dags komma över det där".  Sen höll vi tyst. Alla andra IVF:er och nästkommande 2 missfall. Enda vi berättade för var våra bästa vänner. Ett par vi umgicks mycket med som faktiskt var empatiska. Då var vi redan inne i ED-svängen. Blev gravid igen och fick m.f v.14. Åkte in akut och gjorde återigen det stora misstaget att berätta för makens familj och fick noll empati.  Blev gravid igen och berättade endast för vår bästa vän tills missfallsrisken var minimal. Ingen annan vet ens att vi gjort ED för de skulle verkligen inte förstå. Många skulle tycka att våra barn är "oäkta". 

Så allt beror på vilken sorts människor du är omgiven av. De flesta förstår inte för de flesta har inte varit i samma sits. Och då kommer grodorna!  En bekant till vet att våra barn är ED-barn. Han visste att jag var gravid med andra barnet långt före släkten. 

Du kanske har mer tur och har mer empatiska människor i din omgivning, det vet du bäst själv. Men tänk efter före du berättar!

Och självklart ett jättestort lycka till!!