Berätta om infertilitet?

För ca 6 månader sen gjorde jag en fertilitetsutredning då jag och min sambo försökt bli gravida i 2 år. Det visade sig att jag inte kan bli gravid på naturligt vis då jag kommit in i ett för tidigt klimakterie och äggen är nästintill obefintliga. 
Nu väntar jag på äggdonation eller att ev. adoptera. 

Under dessa 2 år som vi försökt har jag lett, svarat undvikande, bytt ämne, försökt skämta bort situationen när frågan: "När ska ni ha barn?". Det gör så himla ont i mig varje gång. Nu är det både jobbigt och skönt när vi vet läget om varför vi inte kunnat få till en liten bebis. Jobbigt för att det är en sorgeprocess, en lång väntan, osäkerhet etc. Skönt för att vi vet orsaken och därmed kan jobba utifrån andra förutsättningar. 

Men jag tycker det är svårt att veta om jag borde berätta för omgivningen eller inte? En del av mig vill inget hellre, förklara för några av mina bästa vänner, bli kvitt den eviga frågan om när vi ska skaffa barn, få stöd osv. Men samtidigt faller jag in i normen av det tysta och skuldbelägger mig själv. Jag tycker det känns otroligt jobbigt att ta upp detta, känns som min kropp är trasig/det är något fel på mig. Jag vill inte ha huvuden som läggs på sned och som tittar sorgset på mig, vill inte ha "råd" om diverse kurer, och allt som påstås kunna hjälpa till för att skaffa barn. Jag är också otroligt rädd för moraliska tal om "mitt barn VS inte mitt barn-gener" genom äggdonation. Jag är också rädd för att bli dömd för att jag går i tankarna av adoption (pågår ju en ganska het adoptionsdebatt nu, vilket jag tycker är bra och rimligt). 

Sen skulle det ju självklart underlätta om chefen och kollegorna visste. Är så trött på att ständigt behöva komma på diverse ursäkter för att springa på olika gynundersökningar och läkarbesök hela tiden. 

Hur har ni resonerat kring att dela med sig av det innersta och privata till er omgivning? Har ni valt att berätta? Varför/varför inte? Vilka reaktioner fick ni? Jag lyssnar på podden: Jag vill ha barn, och kollar på serien: Alla utom vi och finner ett enormt stöd där och jag vill att normen för infertilitet bryts men tycker personligen att det är så himla svårt att prata om.