Ni med ett barn

Vi har ett barn av olika skäl. Min man vill inte ha fler, han trivs enormt med att vi har så stor möjlighet att ge varandra egentid och sovmorgnar -och jag är jättenöjd med vår superälskling. Hade en jobbig första tid med barnet psykiskt och är nervös att det skulle bli så igen. Dessutom är vi ganska sömn-beroende både jag och min man. ;) 

Men den enda anledningen till att jag ibland funderar över vårt val är när jag blir orolig över att vårt barn går miste över chansen till en bra och nära syskonrelation. Jag vet dock att syskonrelationer långt ifrån alltid är fantastiska och ser dessutom på alla nära vänner med fler barn hur de sliter och hur stor skillnad det är på deras vardag och våran. Vårt barn är dessutom ganska intryckskänslig, så risken är relativt stor att barnets vardag skulle försämrats genom att lugnet försvann om det fanns syskon (fast det vet vi förstås inte). Så jag njuter enormt av att vi är bara tre i vår familj. Hoppas att vårt barn ska känna sig nöjd med det också, genom livet. 

Det vi gör aktivt är att alltid välkomna vårt barns kompisar hit. De är betydligt oftare här hemma och leker och sover över än hemma hos dem. Jag gillar när det är livat och många barn här, eftersom det ändå blir lugnt och skönt igen när de gått hem. Men vi gör det ju främst för att bidra till att vårt barn skaffar nära vänskapsrelationer. I den mån vi kan. Vi har också bosatt oss i ett bostadsområde med oerhört många barnfamiljer. Så att kompisar i bästa fall alltid ska finnas nära. Allt sådant går ju dock inte att styra över, precis som med allt annat i livet. <3