34 år - bitter och deprimerad, hur länge orkar man?

Du är definitivt inte ensam det finns många med problem men eftersom få talar om det så verkar det ofta vara färre än det är. Vi fick försöka i 2,5 år där utredningen visade på få ägg och stor risk för att vi behövde äggdonation men ivf kunde funka.

Jag gick ner mig så totalt att sorgen upptog stora delar av min tid. För att lindra den försökte jag jobba mycket för det va enda stället där jag kände att jag hade ett värde och mådde bra. Det ledde till utbrändhet och depression. Vändningen kom när jag fick kontakt med en kurator på barnlöshetsmottagningen som förstod problemet och gav mig nya perspektiv.

Så mitt råd är att söka samtalsstöd helst en som är kunnig inom just barnlöshet. Jag träffade en del terapeuter innan henne som inte riktigt kunde förstå mitt problem. Det är fruktansvärt tungt att vara barnlös men det behöver inte vara nattsvart.

Jag var under resan väldigt öppen med att vi var barnlösa och känner ändå att man fick en hel del förståelse. Det va ingen som ifrågasatte om jag inte var entusiastisk i andra folks småbarn och även om de inte förstod fullt var det skönt att inte behöva säga upp en fasad. De vänner och familj man har är ofta ett större stöd än man kan tro.