Mycket Tabubelagt ämne varning

För att man kanske känner att man vill ha mer livserfarenhet innan man kallar sig vuxen. 

Nu är jag av den åsikten att om man vill skaffa barn så är bör man
Ha bott ensam ett par år
Ha bott tillsammans med mannen ett par år (inte check på denna, men det var inget planerat barn så lite förlåten)
Ha stabil inkomst (sedan kan det ändra sig under livet, det vet jag)
Varför
Bott ensam, för att veta i sig själv att man fixar att bo själv om det skulle gå åt skogen, att man känner den mannen (så mycket det går) även efter förälskefasen och att man har egen ekonomisk trygghet.
Endast ett par, av de jag känner, som fick barn tidigt, lever ihop med samma man. betydligt högre andel av de jag känner som fick barn sent, lever ihop med samma man även när barnen lämnat boet. 
Denna iakttagelse stämmer väl överens med den statistik som man har över hur stor sannolikhet det är att en relation överlever de första 10 åren

Hittar tyvärr inte en länk (mer än amerikanska, men känner att amerikanska undersökningar på relationer inte är så relevanta för Sverige, även om denna stödjer det jag skrev)

Jag har hört att det varit jobbigt, av de som blev föräldrar unga, ytterst sällan av de som föräldrar sent.
Nu tillhör jag kategorin äldre föräldrar, vilket faktiskt de flesta av mina väninnor tillhör, men jag känner inte igen mig alls. När jag gick på mammagruppen, så var jag och en äldst och vi var nog de som var minst nervösa. Och var nog mest laidback

Till skillnad från dig så anser jag att en relation inte ska vara ett stort arbete. Jag hade inte stannat i en sådan relation

Va

För att vi vill ha en trygg försörjning och stabilt.

Jag känner inte igen bilden.

Eftersom de flesta av mina vänner har minst en master i bagaget (dvs 5 år civilingenjör eller läkare) så har många kommit ut på arbetsmarknaden vid 25-26 tidigast. Flera har dessutom fortsatt med att lica eller doktorerat. Så min bild, till skillnad från din bild, är att de har valt att skaffa barn när de landat i sina arbeten. Det var inte heller ovanligt med traineeutbildningar, för nyblivna civilingenjörer, där ett eller två år var förlagt utomlands, som flera av mina vänner hoppade på. 
Och som (80h) skrev, dessa civilingenjörsutbildningen kunde emellanåt kräva 50-60 timmars studier per vecka (sedan fanns det genier som inte behövde det) periodvis. Sonen är inne i en sådan period just nu. Inlämningar som är rejält tunga och kräver mycket arbete (även för genier)

Den stora majoriteten av kvinnor klarar det och ofta är det andra orsaker än just ålder som det rör sig om då. 
Men nu är det så att vi kvinnor har en hel del att säga till om detta också

Vissa forskarutbildningar fungerar det utmärkt. Jag vet vänner som forskat vid sidan av sitt arbete, andra forskarutbildningar krävs det periodvis hög närvaro på arbetet och även en hel del av arbetet som måste förläggas på andra universitet i andra länder. 
Visst är man två, men det är ju skönt om båda är det skedet i livet att man kan pausa karriären ett tag och hjälpas åt under det tuffaste åren

Och det är efter 35 det börjar bli mätbara förändringar. Nu har man ju även en extra koll.
Dessutom är det i väldigt individuellt.
Men om det nu skulle vara så väldigt stor nedgång på kvaliteten. Hur kan man då förklara att områden med övervägande familjer med akademisk bakgrund och får barn sent, ofta har stabilare skolor, bättre studieresultat än områden med föräldrar som föder barn tidigt. 
För hur som helst, så är det inte i områden där föräldrarna är äldst som är problemområdena. För om det skulle vara en så stor förhöjd risk, så skulle det vara väldigt många barn med problematik, och/eller fysiska funktionsnedsättningar i typ Lidingö, Djursholm, Nacka etc

Hoppas hon inte är läkare, jag hade inte velat ha henne som läkare i varje fall.

Säkert, men nu åsyftade jag skador, hur som helst är det fortfarande en betydligt större sannolikhet att barn till äldre föräldrar föds friska. För om det är så att du har en högre akademisk utbildning tillbaka, så borde du även veta att  en hög procentuell ökning på en låg risk, fortfarande är en låg risk. Så om (nu har jag inte exakta siffror) att få ett barn med en genetisk skada är för kvinnor under 30 2% så en 50% ökad risk, betyder att risken stiger till 3% vilket fortfarande innebär att 97% av barnen föds friska, istället för 98% (siffrorna är lite tagna ur luften, mer för att påvisa hur man ska se vad en riskhöjning innebär)