Inlägg från: Anonym (Fattar inte.) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Fattar inte.)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 14:04:08 följande:

    Bäst är ju om man kan planera ihop med sin partner. Nä precis men en 5-årig utbildning + komma in i yrket borde inte vara ett hinder för att skaffa barn i rimlig ålder.


    Hela tiden detta ?i rimlig ålder?. Med dina mått mätt då.

    Alla som gått en 5-årig utbildning (inkl sabbatsår som VÄLDIGT många tar på en del utbildningar för att orka ta sig till examen och/eller för att få erfarenheter genom utlandsstudier/utbyte som gör att man får en anställning sen) och därefter har några år att komma in i yrket har inte en partner sedan. Säg att du är 26-27 när du tar examen. Jobbar till 30 för arbetslivserfarenhet. Om du inte har en partner då kanske det inte är så att det svämmar över av potentiella livspartners runt en. Då blir det nog rätt snabbt så att du är 35 innan du hittat någon.

    Sedsn är det ju så att man i sverige anses ha rätt till IVFstöd till man är 40, inte längre. Gissningsvis inte en gräns tagen ur luften utan riskavvägd.

    Varför tror du att det är så otroligt enkelt för alla att hitta en föräldrapartner?
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 14:15:26 följande:

    Ja, men det får dem ju? Det står 28-åringen helt fritt att söka rådgivning på MVC hos en barnmorska kring fertilitet och familjeplanering. Det är också skattefinansierat.

    Det är skillnad när det handlar om liv och död eller ett dåligt livsval som då ligger till grund för att den personen inte kan få en sak den inte vill ha. Ja, jag förespråkar att man tidigt ska ta upp den grejen med folk gärna i skolan innan de blir 28 och ska få rådgivning precis som alla andra, även de med rökberoende, KOL, lungcancer.

    Svårt sjuka patienter kan inte få kurativ behandling då det ofta anses utsiktslöst, detsamma gäller folk som väntat för länge med att planera familj.


    Men låt mig fråga - du anser alltså att det är rätt att ge människor som gjort mindre bra hälsoval som rökning, att ge dem skattefinansierad vård om de behöver det pga kopplade hälsoproblem. Men människor som vill få barn och har valt att börja senare, de får inte det? Så du skiljer på olika val som givit olika konsekvenser i vem som får stöd? Är det så?
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (80h) skrev 2021-03-01 14:14:00 följande:

    Nej, inte samma tenta samtidigt, men under tentaveckan så pågår ett antal tentor samtidigt med sammanlagt tusentals deltagare. En tenta är inte bara att flytta på för att en student inte kan en viss tid.


    Man flyttar väl sällan tentor? Det är väl mer ?tough luck, omtentan är om ett halvår?.
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 14:21:08 följande:

    Nej inte enligt mig, när ska du inse det? När ska du inse att det blir svårare med åldern? Inte enligt mig, enligt biologin. Man kan väl träffa någon fast man utbildar sig? Säg man varit tillsammans med någon de senaste fem åren?

    Nej jag vet inte hur svårt kan det vara? Finns massa vettiga människor man kan dejta. Vad har du för krav på en partner om du skulle skaffa barn med denna?


    Enligt vården anses man ha rätt till landstingsfinansierad hjälp till man är 40, och jag har tilltro att den gränsen är vald med någon tanke på troligt utfall.

    Absolut, har man varit ihop med någon hela studietiden så. Det var det inte många som jag kände som var.

    Krav på en partner är att personen existerar, till att börja med. Alla är inte populära. Alla får inte ja på sina dejtinviter. Andra krav är att man har en något så när likadan syn på barnuppfostran och hur man vill leva sitt liv. Där minskar urvalet ofta, särskilt om man vill leva tillsammans med medföräldern och inte bara skaffa barn ihop.

    Men hela grejen att hitta någon du gillar och som gillar dig tillbaka är inte så enkel för alla människor.
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 14:26:37 följande:

    Va nää man kan få den flyttad. Alla program funkar ju olika men jag skrev tent någon gång på kursansvarigs kontor ihop med några andra studenter. Man kan skriva till rektorn och förklara att vi är hälften som har svårt med kvällstentor, ni får gärna ändra det så det passar alla.


    Det skiljer nog på utbildningar då. Det du beskriver har jag aldrig varit med om. Missade man en tenta av något skäl var det bara att gott vänta på nästa tillfälle som bjöds där man kunde delta.
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Äldre) skrev 2021-03-01 14:51:43 följande:

    Är det fortfarande bara jag i hela tråden som förstår vad TS menar? Att det är en bra idé att planera in barn i vettig tid för att slippa problem. 30 år känns vettigt att ta ett beslut. Om det sedan tar lite tid är då, är inte hela Värden. Många lever med sin partner i 10 år innan de kommer till skott. Sedan närmar de sig 40 och bryter ihop när de inte plussat vid 17:e försöket. Om man går en lång utbildning och väntar länge med barn tar man en kalkylerad risk att bli barnlös. 


    Det är klart att det är bra om man har möjligheten då och är redo. Har man, som framkommit i tråden, pluggat på extremt tempo till man är några år innan 30 kanske man inte hittat en partner. Och då, efter at ha etablerat sig på arbetsmarknaden (så inte de där 5-6 åren och skulderna var rent slöseri) är man inte purung längre. Och umgänget kanske mindre så det tar ett litet tag att hitta någon.

    Även om det finns de som hittar partners som de blir föräldrar med under studietiden finns det ju många som inte gör det också.

    Jag reagerar mer på TS bryska sätt att uttrycka sig än funderingen i sig.

    Funderar också på om det verkligen är så vanligt med de som bor ihop i stabila förhållanden, där båda vill ha barn, och inte försöker mellan 30-40? Det upplever inte jag.
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 18:22:47 följande:

    Brysk? Rakt på sak... vad får man egentligen säga här utan att någon blir stött och kissar i byxan?


    Ganska mycket. Men du frågar om folks skäl i trådstarten och slår ned och sågar alla argument och skäl folk lyfter fram genom hela tråden.

    Var du öppen för att ta in folks skäl när du startade tråden, eller ville du bara veta hur alla som inte lyckats få familj lika tidigt som du tänkte för att sedan såga dem och deras val jäms med fotknölarna? Om man ska vara rak på sak.
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 19:17:34 följande:

    Det enda jag sågat är när folk försöker få det till att det inte innebär någon som helst risk med att vänta med att skaffa barn trots att det är vetenskapligt bevisat att så är inte fallet.

    Att ifrågasätta, vända och vrida på argument är inte samma sak som att såga någon vid fotknölarna.

    Ja, jag har väl svårt för det här kollektiva aldrig-växa-upp-attityden som råder bland äldre personer som ska börja skaffa barn och lyckas eller inte lyckas. Som inte inser att man inte kan kontrollera allting men ändå ska hävda in i döden att de har rätt och sprider detta vidare till andra unga. Finns hur många poddar som helst i ämnet från folk som lever ofrivilligt barnlösa. Det finns massa forskning att läsa.


    Men det finns också många som skaffat barn i äldre ålder (38-42) där det gått alldeles utmärkt. Där man fått sitt efterlängtade barn och livet blivit väldigt fint.

    Jag vet också om människor i den ålderskategorin som absolut ?vuxit upp? men som av andra skäl inte hittat någon att bilda familj med innan dess. Alla som skaffar barn sent har inte lattjat bort livet innan dess. Och några av de du ser som kanske reser i åldern 30-35 och upptäcker världen, eller gör andra saker istället för barn då kanske väldigt gärna vill ha barn - men inte på egen hand, utan lever då livet för att leva det och fylls det med glädje istället för att gå runt 5 år och bara leta någon att avla ett barn med. Om de sedan hittar någon som 35+ tror jag många då ändå vill ge det ett försök med barn. Däremot tror jag många då ändå är medvetna om att det kan vara svårare. Iaf är det den bild jag fått.

    Jag tror inte att det är så svart/vitt helt enkelt. Det finns många skäl till när man skaffar barn eller inte skaffar barn i livet. Och jag skulle inte döma en 21-åring som känner att det är rätt tid om personen har en plan, eller en 40-åring som för första gången hittat någon som hon känner att det finns en framtid med, om hon vill försöka.

    Jag tänker också som sagt att åldersgränsen på 40 för skattefinansierad IVF finns av en tanke när det är en insats som är rimlig mot chansen att det lyckas. Vill folk betala ur egen ficka efter det tänker jag inte heller döma, eller skamma, dem.
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 19:18:13 följande:

    Ja vilket enligt mig är väldigt ologiskt och ett dåligt val


    Men vad skall de göra då, enligt dig, de som inte hittar någon som vill skaffa barn med dem innan 30, men som vill skaffa barn i ett parförhållande och inte starta barnets liv som ensamstående föräldrar?

    Hur ska de lösa det?
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 19:46:21 följande:

    Dejta någon. Fundera över vad som inte funkat tidigare. 30 är inte för sent.


    De kanske ändå inte hittar någon som det funkar med genom dejtande. Ska personen då fortsätta jaga en potentiell pappa och välja bort annan livsutveckling. Eller låta livet hända. Som jag försökte skriva innan, det finns de som ser sig om i åldern 30-35 för att de kanske ser två potentiella vägar framåt. Barn, eller inte barn. Om man inte hittar någon man vill dela barnlivet med kan resonemanget vara att det barnlösa livet ändå kan bli fint.

    Om den personen hittar någon sedan som 35+, kanske för att den landat i sig själv med åren på ett sätt som hända där och då - menar du då att personen inte ska få försöka skaffa barn då? Det framstår som aningens hjärtlöst. Det är ju aldrig en garanti med barn, och min bild är att de som börjar försöka som 35+ är rätt medvetna om det. Men det är mänskligt att hoppas.
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 19:49:30 följande:

    Varför ska gräns ens finnas? Det går ju bevisligen att genomföra efter 40 också.

    Okej så vad har man gjort alla de åren om man nu tycker det är viktigt med familj med barn? Nä men de flesta har gjort det.


    Det vore intressant att se underlaget för gränsdragningen som gjorts vid 40, absolut. Jag skulle tro att mam dragit en gräns där chansen att lyckas anses för låg för att det ska vara något skattemedel ska gå till, men det vore intressant att se mer om.

    Man kan tycka att familj med barn är viktigt - men om det inte händer, så händer det inte, och då finns det annat fint i livet att upptäcka och uppleva. Annat man kan dela med sig av till vänners barn eller vänner och medmänniskor. Andra livssyften.

    Men - livet är oförutsägbart. Man kanske sedan som 35+ hittar den person man känner starkt för, och då vill ta upp drömmen om familj. Det är inte att man bara valsat bort massa år, utan att man gjort val för att göra livet så fyllt av mening man kan.

    Som sagt, jag tror starkt att många i den åldern med den livserfarenheten är väl medvetna om att det är svårare. Inte att de ser det som en garanti. Det är INTE min upplevelse hos de 35+ som fått barn, att de förväntat sig det som garanti, utan folk är väl medvetna om att det var svårare och inte säkert att lyckas.
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-02 20:09:09 följande:

    bevisligen vänder sig 45+are till privata kliniker utomlandss och det kan gå ibland. Ja det fanns en blinddöv, underamrsampiterad man också som klarade av att jobba som lokförare och kommunicerade enbart med hjälp av klickljud. Mirakel sker.


    Vad blir du upprörd för om någon 45-åring betalar ur egen ficka för och det går?
Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning