Mycket Tabubelagt ämne varning

Alla jag känner som har fått barn efter 35 har inte gjort det för att de ville festa eller resa, utan helt enkelt för att de inte hade träffat någon som de ville bilda familj med innan dess. Så var det även för mig. Det är inte bara att knäppa med fingrarna och sedan hitta en bra man/fru/sambo/medförälder. 

Hade jag hittat den personen när jag var 25 hade jag skaffat barn betydligt tidigare. 

Okej för det första är inte jag representativ för alla människor, för det andra är jag inte speciellt ung jag är 30 år, för det tredje försöker jag ta reda på fakta och lära mig nya saker bland annat genom den här tråden. Mognad handlar ju också om att förstå sina egna begränsningar vilket jag gör. Klassas jag som en omogen människa för att jag inte kan precis allting menar du, precis allt om ämnet IVF? Jag kan inte kunna mycket om andra saker eller? Jag undrar - jag frågar - jag får bra svar. Det är jätteduktigt av dig att läsa mycket. Bra jobbat.

Jaså, så var det. Nån gjorde fel i alla fall. Poängen var ju att varför var det meningen att hennes mamma skulle få ett barn hon sen dödade, men vi som fick kämpa är det inte meningen för då hade vi lätt lyckats. Det är helt ologiskt. 

Du har ju nån låsning vid just detta med gamla föräldrar, men inte unga. Kan det vara för att du själv varit aj ung förälder? Och vill projicera dina farhågor på andra?

Föräldrars rätt till barn - brinner du lika mkt för att tex gravida sjuttonåringar ska göra abort? Eller tjugoåringar utan jobb? Det handlar väl också om förälderns rätt / lust till barn snarare än om barnets absolut bästa? Det är väl isf ingen som borde få skaffa barn annat än med exakt balanserad ekonomi vid 27 års ålder eller vad som kan tänkas vara den matematiskt statistiskt optimala åldern för att maximera alla faktorer för barn och barnbarn?

Livet är inte perfekt för de flesta, ändå blir det bra. Det kostar lite olika saker bara. Det är liksom inte farligt att livet inte blir perfekt. Slappna av.

Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra.

Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp.

Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande.

Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon.

Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...

Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra.

Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp.

Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande.

Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon.

Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...

Jag ser det som självklart att kultur, media och politik bidrar till att forma våra attityder och värderingar. Ett belysande exempel är amerikanska underhållningsfilmer. Hur många av de manliga huvudkaraktärerna är gifta och har barn? Det finns naturligtvis sådana filmer, men de hör till undantagen. Visst kan man undra om det är en långsiktig, medveten strategi för att bryta ner kärnfamiljsnormen.

Jag hade kunnat utveckla mina tankar mycket mer än så. Men det här att åldern för förstföderskor stigit kraftigt under de senaste decennierna var bara menat som en bisats. Jag hade inte för avsikt att komma in på politiska frågor eller skapa konflikter.

Jo men det ligger så mycket i vad du säger. Känns som att Sverige är en förlängning av usa och att man följer allting efter den mallen. Vilket ofta innebär att skaffa barn som äldre efter att ha levt ett liv där man fokuserat på sig och sitt två decennier från att man blivit myndig ungefär.

Bor i Stockholm vännen.

Som jag ser det råder en konstig och krystad bild i Sverige av hur man som mamma ska vara. Dvs färdigutbildad, ha bostad, äktenskap, körkort klart och gärna vara 35-40 bast. Varför skulle mina barn lida för att jag har en normal sysselsättningsgrad i form av universitetsstudier? Lider de när jag övningskört kvällstid? Nej. Jag har haft all tid i världen för mina barn och har det fortfarande. Visst jag arbetar heltid vilket jag önskar jag slapp men det gör man inte mindre för att man får barn även i senare ålder, eller hur? Ofta möts unga mammor av fördomar som att de är ensamstående, lågutbildade och wt.

Nej jag ville leva ett långt liv med mina barn och därför skaffade jag dem tidigt. Så att de har varandra också. När jag är 40 är mina barn rätt stora. Men jag älskar mina barn och njuter av att se dem utvecklas varje dag. Jag har tid med mina barn och är en engagerad mamma.

Att jag studerade gjorde att jag fick flexiblare schema än om jag hade jobbat enbart. Jag tog pauser när jag fick barn och blev till sist klar efter många år, utbildningen är 5,5 år lång.

Jag har även gått ut på fest även efter att jag blivit mamma vid några tillfällen och det var väldigt mycket fest och resande innan. Nu förra januari var vi i Vietnam. Jag vill uppleva livet med mina barn inte typ se dem som en fotboja eller göra allt roligt först för att sen låta dem stanna hemma hela tiden. Varför råder denna inställning att barn begränsar så jäkla mycket? Vad är det många aldrig blir redo för typ?