• sextiotalist

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Mrs Moneybags skrev 2021-02-23 14:36:38 följande:

    Alla jag känner som har fått barn efter 35 har inte gjort det för att de ville festa eller resa, utan helt enkelt för att de inte hade träffat någon som de ville bilda familj med innan dess. Så var det även för mig. Det är inte bara att knäppa med fingrarna och sedan hitta en bra man/fru/sambo/medförälder. 

    Hade jag hittat den personen när jag var 25 hade jag skaffat barn betydligt tidigare. 


    Nu hade jag inte skaffat barn vid 25, då var jag på en helt annan plats i livet. Men med rätt man kanske vid 30, men eftersom barn inte var viktigt för mig, så var jag inte heller ute efter en blivande pappa till mina barn. Att det sedan blev ett hoppsan är en annan sak, ej planerad, men så välkommen. 


    Men med mitt ex, aldrig jag skulle skaffa barn med honom. Jag visste nog ganska tidigt att jag aldrig skulle göra det, att jag sedan var seg att bryta upp var fegt av mig, det vet jag

  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-23 14:41:39 följande:
    Okej för det första är inte jag representativ för alla människor, för det andra är jag inte speciellt ung jag är 30 år, för det tredje försöker jag ta reda på fakta och lära mig nya saker bland annat genom den här tråden. Mognad handlar ju också om att förstå sina egna begränsningar vilket jag gör. Klassas jag som en omogen människa för att jag inte kan precis allting menar du, precis allt om ämnet IVF? Jag kan inte kunna mycket om andra saker eller? Jag undrar - jag frågar - jag får bra svar. Det är jätteduktigt av dig att läsa mycket. Bra jobbat.
    När jag var 30, så ansåg jag mig vara väldigt ung. Jag såg mig själv som en som absolut inte var vuxen alls.
  • sextiotalist
    Anonym (ED-mamman) skrev 2021-02-23 16:31:20 följande:
    Jaså, så var det. Nån gjorde fel i alla fall. Poängen var ju att varför var det meningen att hennes mamma skulle få ett barn hon sen dödade, men vi som fick kämpa är det inte meningen för då hade vi lätt lyckats. Det är helt ologiskt. 
    Livet är förbaskat orättvist ibland. Det finns de som är långt ifrån bra föräldrar, som föder barn på löpande barn, sedan finns det de som kan blir suveräna föräldrar som inte kan få egna barn. Livet är inte logiskt, så att fundera på det logiska kommer aldrig ge något resultat.
    Själv har jag en kompis som inte kan bära fram ett barn, så inte ens ED skulle vara aktuellt, det blev adoption
  • sextiotalist
    Olivera skrev 2021-02-23 16:32:27 följande:
    Du har ju nån låsning vid just detta med gamla föräldrar, men inte unga. Kan det vara för att du själv varit aj ung förälder? Och vill projicera dina farhågor på andra?

    Föräldrars rätt till barn - brinner du lika mkt för att tex gravida sjuttonåringar ska göra abort? Eller tjugoåringar utan jobb? Det handlar väl också om förälderns rätt / lust till barn snarare än om barnets absolut bästa? Det är väl isf ingen som borde få skaffa barn annat än med exakt balanserad ekonomi vid 27 års ålder eller vad som kan tänkas vara den matematiskt statistiskt optimala åldern för att maximera alla faktorer för barn och barnbarn?

    Livet är inte perfekt för de flesta, ändå blir det bra. Det kostar lite olika saker bara. Det är liksom inte farligt att livet inte blir perfekt. Slappna av.
    Dessutom känsligt ämne, med varning i rubriken. 
  • sextiotalist
    SvenOlsson skrev 2021-02-23 16:54:50 följande:

    Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra.

    Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp.

    Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande.

    Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon.

    Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...


    Jag upprepar, för 150 år sedan så skulle du ses som en ung pappa
  • sextiotalist
    SvenOlsson skrev 2021-02-23 16:54:50 följande:

    Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra.

    Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp.

    Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande.

    Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon.

    Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...


    Jag vet sedan tidigare att du har en rätt konservativ syn på familjelivet. Men vet du, för alla kvinnor (och män också) är inte att bilda familj så tidigt som möjligt en dröm. Kvinnor (och män) kan ha äkta drömmar att utbilda sig, att få ett roligt jobb, att resa etc.
    Personligen var jag långt ifrån redo att bli förälder vid 24-25, hade med all säkerhet blivit en usel förälder, frustrerad att avbryta en utbildning (som jag drömt om sedan barnsben), fast med ett usel pappamaterial (åh, vilket dåligt omdöme jag hade när det gäller killar på den tiden, ja fram tills jag var nästan 35 skulle jag säga). 
    Så du skriver att det är moderna samhället som gjort detta. Det kan kanske vara så att det moderna samhället har gett kvinnor ett alternativ till att endast vara mamma
  • sextiotalist
    SvenOlsson skrev 2021-02-23 23:37:48 följande:
    Jag ser det som självklart att kultur, media och politik bidrar till att forma våra attityder och värderingar. Ett belysande exempel är amerikanska underhållningsfilmer. Hur många av de manliga huvudkaraktärerna är gifta och har barn? Det finns naturligtvis sådana filmer, men de hör till undantagen. Visst kan man undra om det är en långsiktig, medveten strategi för att bryta ner kärnfamiljsnormen.

    Jag hade kunnat utveckla mina tankar mycket mer än så. Men det här att åldern för förstföderskor stigit kraftigt under de senaste decennierna var bara menat som en bisats. Jag hade inte för avsikt att komma in på politiska frågor eller skapa konflikter.
    Har du inte läst vad jag skrivit?
    För 150-200 år sedan var åldern för förstföderskor något yngre än i dag (något år) och då var det utan influenser från amerikanska filmer, feminister etc.

    Källa: SCB, deras källa, kyrkoböckerna (troligen den mest trovärda källan)
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-24 10:51:44 följande:
    Jo men det ligger så mycket i vad du säger. Känns som att Sverige är en förlängning av usa och att man följer allting efter den mallen. Vilket ofta innebär att skaffa barn som äldre efter att ha levt ett liv där man fokuserat på sig och sitt två decennier från att man blivit myndig ungefär.
    Då svarar jag dig som jag svarade SvenOlsson. Vi är inte så mycket äldre idag med första barnet än vad man var för 150-200 år sedan. (källa SCB)

    Skulle vara intressant i vilken omgivning du lever i. jag känner inte igen din bild. Ja, vi har varit äldre, men det beror på att vi inte har haft familjebildning som det första på agendan när man blivit vuxen, utan studier, etablera sig på arbetsmarknaden, göra sådant som inte fungerar så bra med barn. Och sist men inte minst, vi har inte skaffat barn med första kärleken efter tonåren (och vi är väldigt många som är oerhört tacksamma för detta)
    Och vet du, det har fungerat utmärkt. Nu är våra barn vuxna och klarat sig väldigt bra, trygga och alla jag känner har bra relationer och gör mycket trevligt tillsammans med sina vuxna barn. 
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-24 11:10:09 följande:
    Bor i Stockholm vännen.
    Då borde du möta väldigt många som inte stämmer in på din beskrivning. 
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-24 11:18:04 följande:
    Som jag ser det råder en konstig och krystad bild i Sverige av hur man som mamma ska vara. Dvs färdigutbildad, ha bostad, äktenskap, körkort klart och gärna vara 35-40 bast. Varför skulle mina barn lida för att jag har en normal sysselsättningsgrad i form av universitetsstudier? Lider de när jag övningskört kvällstid? Nej. Jag har haft all tid i världen för mina barn och har det fortfarande. Visst jag arbetar heltid vilket jag önskar jag slapp men det gör man inte mindre för att man får barn även i senare ålder, eller hur? Ofta möts unga mammor av fördomar som att de är ensamstående, lågutbildade och wt.

    Nej jag ville leva ett långt liv med mina barn och därför skaffade jag dem tidigt. Så att de har varandra också. När jag är 40 är mina barn rätt stora. Men jag älskar mina barn och njuter av att se dem utvecklas varje dag. Jag har tid med mina barn och är en engagerad mamma.

    Att jag studerade gjorde att jag fick flexiblare schema än om jag hade jobbat enbart. Jag tog pauser när jag fick barn och blev till sist klar efter många år, utbildningen är 5,5 år lång.

    Jag har även gått ut på fest även efter att jag blivit mamma vid några tillfällen och det var väldigt mycket fest och resande innan. Nu förra januari var vi i Vietnam. Jag vill uppleva livet med mina barn inte typ se dem som en fotboja eller göra allt roligt först för att sen låta dem stanna hemma hela tiden. Varför råder denna inställning att barn begränsar så jäkla mycket? Vad är det många aldrig blir redo för typ?
    Också en konstig bild, inget som jag mött. Skulle nog säga att, det jag har mött, är att äldre mammor har en mindre krystad bild. Mer "vi tar det som det kommer". Vi hade ju ändå lämnat detta "så ska det vara" bakom oss, utan lärt oss, ibland den hårda vägen, att det inte alltid blir som man tänkt sig.
    Min väninna, som fått fem barn på naturlig väg mellan 30 och 45, har också varit på jordenruntresor med sina barn (innan den yngsta föddes),avslutade en extra master när hon var hemma med den yngsta. Så även 40-plusare kan göra exakt det som du gjorde mellan 20 och 30. 
Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning