Mycket Tabubelagt ämne varning

Trots det så har du ju själv valt en äldre förälder till dina barn.

Men när andra gör det så är det fel.

Äh, det är svårt för en som läst statsvetenskap att förstå hur det är på en teknisk högskola. 

Nej, i princip alla svenska lärosäten fungerar så. Om du har gått en utbildning som är väldigt snäv med 3 deltagare, så ja kanske, men än så länge är du rätt ensam med tentaflyttarfantasier, så du kan räkna med att det inte görs i någon större skala..

Ja, är det så svårt att förstå?

De lokaler (föreläsningssalar och övningssalar) är dimensionerade för ett antal studenter för just föreläsningar och övningar.

Vid tentor så är hälften av platserna (minst) reducerade. För att hålla distans mellan eleverna. En övningssal som vanliga fall rymmer 30 studenter, har endast 15 vid tentor. En föreläsningssal (med fasta platser) som rymmer 150 studenter har endast möjlighet att ha 50 tenterande studenter. 

Det är tydligen så att hälften av infertilitetsproblemen finns hos mannen, det fick en väninna reda på, då det visade sig att hennes man saknade livsdugliga spermier. De var erbjudna spermadonation, men valde adoption istället. 

Men det finns nog en hel del barn eftersom det har funnits betydligt längre än äggdonation. 

Även där finns det en övre gräns för männen, 40 år. 

Det är EN studie av många. Skulle jag leta upp 150 stycken och länka här menar du? 

Haha, nej, det är ju DIN åsikt! xD 

Ganska mycket. Men du frågar om folks skäl i trådstarten och slår ned och sågar alla argument och skäl folk lyfter fram genom hela tråden.

Var du öppen för att ta in folks skäl när du startade tråden, eller ville du bara veta hur alla som inte lyckats få familj lika tidigt som du tänkte för att sedan såga dem och deras val jäms med fotknölarna? Om man ska vara rak på sak.

Så kanske de tänker som väntat lite längre med att skaffa barn också.

Men vad skall de göra då, enligt dig, de som inte hittar någon som vill skaffa barn med dem innan 30, men som vill skaffa barn i ett parförhållande och inte starta barnets liv som ensamstående föräldrar?

Hur ska de lösa det?

Men det finns också många som skaffat barn i äldre ålder (38-42) där det gått alldeles utmärkt. Där man fått sitt efterlängtade barn och livet blivit väldigt fint.

Jag vet också om människor i den ålderskategorin som absolut ?vuxit upp? men som av andra skäl inte hittat någon att bilda familj med innan dess. Alla som skaffar barn sent har inte lattjat bort livet innan dess. Och några av de du ser som kanske reser i åldern 30-35 och upptäcker världen, eller gör andra saker istället för barn då kanske väldigt gärna vill ha barn - men inte på egen hand, utan lever då livet för att leva det och fylls det med glädje istället för att gå runt 5 år och bara leta någon att avla ett barn med. Om de sedan hittar någon som 35+ tror jag många då ändå vill ge det ett försök med barn. Däremot tror jag många då ändå är medvetna om att det kan vara svårare. Iaf är det den bild jag fått.

Jag tror inte att det är så svart/vitt helt enkelt. Det finns många skäl till när man skaffar barn eller inte skaffar barn i livet. Och jag skulle inte döma en 21-åring som känner att det är rätt tid om personen har en plan, eller en 40-åring som för första gången hittat någon som hon känner att det finns en framtid med, om hon vill försöka.

Jag tänker också som sagt att åldersgränsen på 40 för skattefinansierad IVF finns av en tanke när det är en insats som är rimlig mot chansen att det lyckas. Vill folk betala ur egen ficka efter det tänker jag inte heller döma, eller skamma, dem.

Det är ju det du gör.

Lurade? Vad pratar du nu om? 

Baserat på dina åsikter,snarare.

Appappapp, jag har inte påstått att jag vet bättre än forskare inom ämnet. Jag har berättat varför barn inte är lämpligt under studietiden till civilingenjör.

Du är bra på att lägga ord i mun på folk och att dra slutsatser som passar din agenda. Fult.

Jag förstår inte vad du frågar. Akut efter vad?

Du får ursäkta mig, men du börjar upplevas som väldigt irrationell och ombytlig av flera nu här i tråden.Det går inte att bemöta dina resonemang för du ändrar dig hit och dit hela tiden.

Ingen här har sagt att det inte finns några risker för 35-plussare, det enda vi försöker göra är att förklara för dig varför vissa inte har något val än att börja då, eftersom dom inte träffat någon tidigare (som jag). 

Jag förstår inte längre varför du startade tråden. Var det för att alla vi "äldre" skulle svara, ja du har rätt, vi lägger ner försöken att få ett barn här och nu. 

Det börjar kännas lika hopplöst som när man diskuterar med en incel-man. 

Men det finns också många som skaffat barn i äldre ålder (38-42) där det gått alldeles utmärkt. Där man fått sitt efterlängtade barn och livet blivit väldigt fint.

Jag vet också om människor i den ålderskategorin som absolut ?vuxit upp? men som av andra skäl inte hittat någon att bilda familj med innan dess. Alla som skaffar barn sent har inte lattjat bort livet innan dess. Och några av de du ser som kanske reser i åldern 30-35 och upptäcker världen, eller gör andra saker istället för barn då kanske väldigt gärna vill ha barn - men inte på egen hand, utan lever då livet för att leva det och fylls det med glädje istället för att gå runt 5 år och bara leta någon att avla ett barn med. Om de sedan hittar någon som 35+ tror jag många då ändå vill ge det ett försök med barn. Däremot tror jag många då ändå är medvetna om att det kan vara svårare. Iaf är det den bild jag fått.

Jag tror inte att det är så svart/vitt helt enkelt. Det finns många skäl till när man skaffar barn eller inte skaffar barn i livet. Och jag skulle inte döma en 21-åring som känner att det är rätt tid om personen har en plan, eller en 40-åring som för första gången hittat någon som hon känner att det finns en framtid med, om hon vill försöka.

Jag tänker också som sagt att åldersgränsen på 40 för skattefinansierad IVF finns av en tanke när det är en insats som är rimlig mot chansen att det lyckas. Vill folk betala ur egen ficka efter det tänker jag inte heller döma, eller skamma, dem.