• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Anonym (Patetiskt) skrev 2021-03-01 08:09:55 följande:

    Varför engagerar ni fortfarande i denna patetiska tråden? Inte ens TS är kvar.

    Jag läste bara senaste 10 inlägg, vilka meningslösa diskussioner. 


    Som du själv inte gör eller? Ingen tvingar dig att skriva du kan avfölja tråden om du tröttnat
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Äldre) skrev 2021-02-28 13:55:56 följande:

    För 20 år sedan fick min svägerska sitt första barn vid 39. Hennes tåg hade redan gått ansåg både hon och alla andra, men vi tyckte såklart att det var fantastiskt. Däremot var det ovanligt och oväntat att få barn vid en så hög ålder. Min mamma var 31 när hon fick mig och hon var en av de äldre mammorna i klassen. Idag anser vi att det är helt normalt att få barn vid 40, men kroppen åldras inuti trots att vi känner oss pigga och unga. Kroppen är gjord för att föda vid 20-25 år. Då är det minst risk för komplikationer och förlossningskador. Det är inte en kränkning till äldre mammor utan ren biologi. Går allt bra spelar det såklart ingen roll.


    Helt riktigt!
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 16:42:38 följande:

    TS, din man som var över 36 år när ni blev gravida med första skriver du. Totalt oplanerat dessutom.

    Vad är hans svar på dina frågor?


    Han hade träffat en mycket trevlig tjen tidigare men de hade fått missfall. De var jämngamla i 25-årsåldern då. Ja sen kom hon in på sin drömskola och flyttade till hemlandet igen (Finland) han kommer också därifrån. Sedan träffade hon en annan då de bråkade mycket, hon fick andra barn med den andra mannen medan hon studerade och blev även klar med det.

    Min man (hennes ex) festade mycket och dejtade runt osv drev företag och reste runt i Asien var där ett halvår i streck ibland och sådär. Strulade runt. Sedan växte han i sig själv.

    Jag var ju inte i en lämplig ålder förrän han var i just den åldern. Och jag bestämde ganska tidigt att jag inte tar jämnåriga killar på allvar så länge jag är ung mer än som nära vänner därför blev jag bara kär i/intresserad av äldre killar.
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 14:08:11 följande:

    Min mamma fick mig när hon var 40.

    Hon var dock inte förstföderska.

     

    TS börjar hela tråden med att hur kan man vänta så länge som till 35-40 med att skaffa första barnet. Det ökar risken för att det blir fel på barnen osv osv...

     

    Sedan visar det sig att när hon var 20 och hade oskyddat sex med en 16 år äldre man så blev resultatet ett helt oplanerat barn.

    TS missar att även mäns åldrande påverkar barnet. Barn med äldre pappor löper högre risk för såväl autism som bipolär sjukdom.

    Tråden har ju utvecklat sig till att TS inte tycker det är OK att IVF finansieras med skattemedel. Så det är ju det tråden handlar om, tydligen.


    Diskussionen är fri. Ja men inte vid 36 års ålder. Skrev i Ts att jag inte är emot ivf. Ivf anser jag man ska få skattefinansierad hjälp med när man har svårt att få barn inom rimlig ålder. För då har man tagit ansvar för att veta vad man vill, sträva efter det.

    Man känner till riskerna med att vänta länge men trots det väntar man ofta. Ska man då få detta skattefinansierat? Att deras anledningar kanske förverkliga sig själv ta goood tid på sig att etablera sig som enligt mig inte är rimlig alls (vad exakt har man gjort alla de åren?) ska vara legitima anledningar för att andra ska betala för deras misstag, välstånd. Förstår du hur jag menar?
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 10:42:30 följande:

    OK, du var 20 år och låg oskyddat med en man som var 36. Barnet var på inget sätt planerat av någon av er.

     

    Hur länge hade du känt honom?

    Hur länge hade ni bott ihop?

    Hur övertygad var du om att han skulle bli en superbra pappa?

    Varför är det OK att din man skaffade barn vid 36 plus, men par som gör IVF vid den åldern får dig att se rött. Varför?

     

    Du vet väl att statistiken säger att kvinnor lever längre än män. Om du verkligen var seriös med allt du skrivit i denna tråd om att barn ska minsann inte behöva ha så gamla föräldrar som får barn när de är 35-45 och att barn har rätt till båda sina föräldrar och man är förälder till man dör, ja då har du en hel del att fundera på hur du själv gjorde.

    Du kastar som sagt sten i glashus! Du är totalt oseriös!


    Men känner att jag förklarat detta om och om igen verkligen, förstår du verkligen inte?

    Jag förklarar en gång till då...

    Alltså jag bestämde mig mycket mycket tidigt för att barn är någonting jag kommer att vilja ha. Jag vill ha ett långt liv med dessa och få dem tidigt. Jag vill bli klar med barn tidigt. Jag vill ha syskon till barnen och jag vill inte ha för många år mellan... För att få ett barn är det lättaste sättet att få det från en man.

    Hade jag i 20-årsåldern där och då bett en jämnårig kille att göra mig med barn minst två gånger och vara en aktiv pappa hade såklart det kanske gått bra. Däremot är risken större att han jade känt sig kvävd, inte vuxit i sig själv, inte tyckt på samma sätt som jag. Det kan man ju besvisligen se i samhället i stort och här i tråden.

    Kanske hade han tagit ansvar, kanske inte. Då hade ju barnen inte fått tillgång till sin pappa oavsett hur länge kan faktiskt levt bara räknat på livstid. Det hade inte inneburit en stabil relation. Nu kan jag ju tillägga att för vissa går det ju jättebra med jämnåriga, det skriver ju en användare här (äldre) som hon heter.

    Men i och med att överlag mognar sent var det bättre för mig att skaffa barn med min man. Hade sett honom i några år, pratat ibland men då var jag för ung.

    Jag gjorde den bedömningen att han skulle bli en lämplig pappa baserat på hans värderingar, hur han levde sitt liv, hans familjs värderingar och hur vår relation såg ut. Då blev den sammantagna bilden att det var bra, att bara köra. Sedan har man aldrig 100% garanti. Den andre kan ju flippa eller avlida eller vad som helst, man måste ju vara beredd på att stå själv.

    Det är bättre att ha åtminstone en ung förälder (helst 2 om samhället såg annorlunda ut) än två mycket gamla föräldrar enligt mig.

    Såklart skillnad på om man får sitt sista barn också lite senare. Har ju just svårt för grejen att vänta på perfektion och vänta med att ens börja tills man närmar sig 40 och sedan bli knäckta över att det är svårt och behöva ivf som om de precis vaknat upp och insett att alla år har gått. Då mister man ju ofta chansen att få syskon om man ens lyckas få till en graviditet. Det sliter mycket på relationen också och det är inte heller bra.
  • Anonym (Milori)

    [quote=80980293][quote-nick]Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 14:08:11 följande:[/quote-

    Sperma blir inte dåligt vid 36. Jo många väntar mycket länge. Hade alla börjat vid 25 till exempel hade man sparat samhället mycket problem, lovar. Och nej du behöver inte förutsätta att jag är oseriös. Jag baserar mina åsikter på fakta.

  • Anonym (Milori)
    molly50 skrev 2021-02-28 14:23:57 följande:

    Fast det är ju just att fördöma som TS gör när hon skriver att det handlar om att man prioriterar att festa före at skaffa barn och därför får barn senare i livet.

    Inte en tanke på att man kanske vill vänta tills man träffar rätt man t ex.

    Eller att man helt enkelt har haft svårt att bli gravid på naturlig väg genom hela livet.

    Samtidigt så kryper det fram att hennes egen man är 16 år äldre och att hon ville skaffa barn med någon som kändes mogen och rätt.

    Men när andra tänker på samma sätt så är det fel.

    Det är lite dubbelmoral.


    Min man är en produkt av samhället precis som alla andra. Jag vill inte vara ensamstående och jag vill ha barn. Så vad skulle jag gjort annorlunda menar du? Tycker också min man var gammal och omogen länge tidigare. Osäker på vad för typ av pappa han hade varit till exets barn om det hade överlevt. Ja men alltså hur lång tid kan det egentligen ta att bara bestämma sig för en man? Många prioriterar supande och fest ja. Under många år. Har man en seriös kille, man gillar honom, han är bra, ni har roligt, ni har bra sex, ni har normal ekonomi, ni har mål i livet, varför inte köra om man vill ha barn? Varför tänka och känna efter hela tiden och göra slut hit och dit och göra massa annat och sedan tappa bort sig själv?
  • Anonym (Milori)
    Anonym (80h) skrev 2021-02-28 11:10:47 följande:

    Jag fattar inte riktigt vad TS vill tala om, det är så spretigt. TS har en bristfällig debatt-teknik och ändrar parametrar och byter ämne mitt i. Ofta ad homini-argument.


    Så det är iiiingen annan i tråden som går till personangrepp menar du? Jag underbygger mina argument med fakta till skillnad från vissa som baserar det enbart på känslor. Jaha, förlåt, du anser att jag pratar om saker som inte hör till ämnet? Det här ämnet rör ett stort samhällsproblem.
  • Anonym (Milori)
    sextiotalist skrev 2021-02-28 08:42:03 följande:

    Hur löser man det när båda läser en utbildning där det krävs 50-60 timmars studier per vecka?

    När båda har tentor samtidigt (då man läser ännu mer) ?

    När båda läser en utbildning där laborationer är mellan 17 och 21?

    Beskriver en civilingenjörsutbildning både under min tid och under nutid


    Med ditt resonemang kan man ju dra likhetstecken att alla människor inom yrken som kräver skiftarbete inte kan ha barn? Det har nästan alla.

    Vill man ta en sådan utbildning och samtidigt ha barn är det faktiskt upp till var och en att planera detta.

    Sällan är en utbildning längre än tio år. Börjar man i tid är man inte ens 30 år, och då pratar vi en lång utbildning.

    Vad gör man i över 20 års tid? Om man vill ha barn?

    Numera sker utbildning på dagtid då det är vida känt att nästan hälften av studenterna på universitetet har barn. Långt ifrån alla läser exakt samma utbildning exakt samtidigt som en andre föräldern. Vidare har man ju ofta anhöriga som ställer upp, har man inte det finns förskola som man har rätt till när som helst.

    Man får planera ihop med sin partner helt enkelt och själv prioritera vad som är viktigt. Det är upp till var och en. För mig var praktikerna jobbigast då de var på alla tider på dygnet. Men så fungerar ju många arbeten. En gång hände de att de la en tenta på kvällen. Då sa jag som det var - det går inte. Jag tänker inte bli diskriminerad för att jag råkar vara förälder. Då fick jag skriva den på dagen tillsammans med andra i samma situation. Det är inte mitt problem om de väljer att särbehandla folk.
  • Anonym (Milori)
    sextiotalist skrev 2021-03-01 11:24:27 följande:

    Nej, du underbygger inte med fakta. Du letar efter fakta och förstorar upp det till gigantiska proportioner.

    Av de 120 000 barn som föds i Sverige är det endast 6000 som föds efter assisterad befruktning. Dvs 114 000 barn föds efter naturlig befruktning. Med tanke på att vi är tvåa i EU när det gäller antalet barn per kvinna, så skulle vi ändå vara det landet i Europa som  nästan toppar nativiteten även om man räknar bort de barn som kommit till med assisterad befruktning.


    Ja alternativet hade ju varit att sitta och hitta på massa fakta eller hur?

    Är du heeelt seriös?? Utan att sitta och jämföra med likvärdiga länder och bagatellisera detta samhällsproblem kanske du också förstår hur lite det är per kvinna och vad det får för konsekvenser för samhället? Nej, Sverige når inte upp till den graden av nativitet att den ska väga upp för antalet äldre. Sedan lite off topic kan man ju påminna sig om att vi får många barn i och med Sverige enorma invandring. Det är inte alltid Stina Svensson, 25 som får tre barn som är det typiska caset.

    Om du vill uppmuntra dina barn att vänta till 45 för i en bisats säga att det inte är förknippat med några risker är det väldigt kontraproduktivt och direkt elakt (blir tyvärr det) och är okunnigt av dig.
Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning