Mycket Tabubelagt ämne varning
Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.
Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.
Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.
Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.
Så min fråga är egentligen
1) varför skaffar ni inte barn tidigare?
2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?
3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?
4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?
5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?
6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?
Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?
Jag behövde aldrig göra IVF, men hade kunnat gjort det. 
Jag gjorde en äggledarspolning och en fertilitetsundersökning när jag var 38.
1) varför skaffar ni inte barn tidigare?
Vi ville inte ha barn, men kom på sent att vi nog ändå ville det och inser att det är en oerhört självisk handling att skaffa barn. Jag gjorde det för att jag ville. Totalt ego-trippat
2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?
Det var mycket viktigt för mig att ha rätt partner JA, men vi träffades när jag var 20, så visst hade vi kunnat skaffa barn tidigare. När vi var 20 och precis träffats kände vi inte varandra så bra dock. Vi var studenter och levde ett glatt studentliv i Uppsala. Jag kan helt ärligt säga att i den åldern hade vi båda blivit dåliga föräldrar.
3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?
Vi gjorde de tester som fanns att tillgå och hade aborterat om det t.ex hade haft downs syndrom
4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?
Är det etiskt över huvud taget att skaffa barn? Att få barn när man är 40 är ju ingenting mot alla män som är över 60 och ändå får barn... Vi har inte haft några som helst problem att orka med.
5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?
Nej
6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?
Man är väl lika gammal oavsett om man adopterar eller om man får egna. Du säger ju emot dig själv här. Om man är för gammal för egna barn är man väl för gammal även för adoption, eller hur tänker du?
För egen del så var detta en högst egoistisk handling från min sida. Jag ville ha ett barn tillsammans med min man, ett barn som delade våra gener.
Jag födde barnet bär jag var 39 år och 9 månader. Förstföderska, inga komplikationer. Barnet fullt friskt. Vi fick perfektion från början så behövde inte fler egoistiska handlingar med fler barn i världen!
Varför har du skaffat 4 barn? Det går ju att kritisera det väldigt hårt också. 
