Hjälp, min man tänder på att jag är med andra män

Ja jag tror att det finns en uppenbar sådan risk som man inte bör försöka förneka eller inte låtsas om.
Och jag menar att generellt kan vi kvinnor mera förstå innebörden i den risken.
Men hur stor den risken är och vilka följder den kan medföra menar jag är helt  individuellt och beror mest på hur bra och hur väl fungerande den fasta relationen är.
I mitt fall räknar både min make och jag med att sådana känslor uppstår och finns med, att de förstärker upplevelsen, och vi hjälps åt att ömsesidigt och öppet hantera mina känslor.
Det innebär inte att man kommer längre ifrån sin partner. I vårt fall har våra upplevelser och allt sammantaget fört mig och min make närmare varandra, medfört ökad närhet, öppenhet och förståelse för varandra, även bättre sexliv och tydligt fördjupad ömsesidig kärlek.

Jag tror absolut att många kvinnor, även jag, har förmåga att ha sex med någon annan utan att man behöver vara kär i personen.
Men jag tycker, och mitt råd är, att man absolut bör vara förberedd på och ha tänkt igenom hur man ska hantera det om/när djupa känslor ändå uppstår, om de skulle uppstå.
Jag är kär i min make och jag älskar honom. För min återkommande älskare har jag djupa känslor. När vi träffas och har våra upplevelser tillsammans så finns där förälskelse, ibland rätt så starka känslor av förälskelse. Också efter våra äventyr känner jag förälskelse och jag känner även kärleksfulla känslor, men inget av allt detta minskar min äkta och djupa kärlek till min make, utan snarare tvärtom.
När jag och min make, efter ett äventyr med min älskare, för oss själva på tu man hand bondar och min man typ återerövrar mig så har vi en väldigt nära, kärleksfull och helt underbar tid tillsammans. Då fylls jag av den allra djupaste kärlek till min man.
Jag har skrivit tidigare att från början hade jag problem med att hantera de starka känslor som uppstod men sedan har vi landat i att i vår värld så har man inte ett begränsat mått kärlek som måste fördelas mellan olika individer utan för oss är det självklart att den totala mängden kärlek ökar när man börjar känna förälskelse och kärleksfulla känslor till ytterligare en person.
Jämför t ex att jag som mamma inte känner mindre kärlek till mitt första barn när det andra kommer. Eller att jag inte känner mindre kärlek till mina gamla föräldrar bara för att jag blir kär i min man och senare make.

Även det här har jag skrivit om i tidigare inlägg. Klicka på "Visa endast" om du/ni vill läsa. Eller kom med synpunkter eller frågor så ska jag försöka svara så gott jag kan. 

Jag känner, eller inbillar mig, att min upplevelse och mitt sätt att se på allt detta skiljer sig ganska mycket från t ex det som (Gift Kvinna) beskriver här ovan. Dock helt utan värderingar om rätt/fel eller bättre/sämre, utan bara en reflektion över att allt detta nog är ganska individuellt och skiljer sig högst väsentligt mellan olika par och olika individer. Vilket den här intressanta tråden hjälper till att belysa på ett bra sätt.

Min man säger att konkurrensen gör honom gott.
Han blir mer motiverad på väldigt många olika sätt, t ex mer motiverad att träna, hålla sig vid god hälsa och i god fysisk form, sköta om sitt utseende och hur han klär sig och att vara extra mån om hur han är som person och hur han bemöter mig som hans fru.
Han blir också extra motiverad att ta hand om vår relation och vår kärlek.
Och självfallet mer motiverad i vårt eget sexliv.
Dessutom tycker han att jag i hans ögon och i hans medvetande blir en mycket mera attraktiv och åtråvärd kvinna när han också får uppleva att andra män finner mig attraktiv, vill lära känna mig och vill älska med mig.

Min man tycker om att utmana sig själv och när han är sexuellt upphetsad så gillar han också att jag utmanar honom.
Lite ser han hela vår livsstil som utmanande, bl a troligen mot den bakgrund att jag är med en älskare (och kanske flera män) medan min man inte är med en annan kvinna.

Ett exempel på något utmanande jag har gjort var när vi alla tre ligger tillsammans i sängen och har förspel, alla tre blir mycket tända, men att jag då väljer lugna ner situationen, bli lite avvaktande, kanske säger att jag är trött och behöver vila, kysser min man innerligt men lugnt och ber honom att gå till det andra rummet. För att sedan direkt återuppta förspel och lekar med min älskare, för att ganska snabbt börja älska med honom, mycket hett och länge, och jag blir extra högljudd så att min man säkert verkligen kan höra oss... Min make bara lyssnar och hör, eller möjligen smyger och tittar på oss i det dolda.
Ett exempel på när min man utmanat sig själv var när han mötte älskaren i hotellets bar, de tog en kort drink, och min make valde ge älskaren nyckeln och bad honom gå till sviten och ta hand om hans fru och att jag mycket upphetsad och väntade på honom.
Min make stannade i baren i över en timma medan jag och älskaren hade den där första mycket heta stunden efter att vi bara hade kunnat video-chatta med varandra under nära tre månader, byggt upp förväntan och upphetsning utan att kunna träffas på riktigt under så lång tid. Jag hade verkligen extremt hett och härligt sex med min älskare.
Min make hade i hemlighet ordnat en reservnyckel så efter en timma kunde han tyst och obemärkt smyga in i vår svit, jag och älskaren var upptagna och fullständigt uppslukade av varandra, så min make kunde i hemlighet smygtitta och filma oss under ytterligare nästan en timma, innan han valde att ge sig till känna. Under dessa timmar öppnade jag mig fullständigt för min älskare,  med liv och lust tog jag verkligen vara på chansen att vara ensam med älskaren, gav nog mer och var mycket hetare och livligare än vad jag hade varit om jag vetat att min make var närvarande och iakttog allt.
Vi tyckte alla tre att det var mycket hett och jag fick verkligen en överraskning när jag och älskaren fanns på nästan en timmas video utan att vi visste om att min make filmade oss.
När jag senare tittade på filmen med min make blev jag ganska generad eftersom jag var mycket mera öppen och aktiv, mera tänd, mera livfull, än vad jag själv hade insett. Jag skämdes lite, blev lite osäker på om min make skulle tycka att jag var för mycket och hade gått för långt. Men nej då, vi blev bara mycket tända på varandra, hade underbart sex och kände sedan den djupaste kärlek för varandra.

Sådana här exempel finner min man mycket utmanande, självfallet är det utmanande att låta mig ha egen tid med älskaren, men också mycket upphetsande. Jag blir också jättetänd av det och även min älskare tycker att det är hett.

I början, vid våra allra första äventyr och upplevelser, har min man beskrivit att han flera gånger drabbades av lite svåra känslor och betänkligheter efter att han själv fått orgasm. Under upphetsning fanns inga problem, men efter utlösning hände känslomässiga saker i hjärnan och han tyckte det var extra svårt när jag och älskaren fortsatte under full upphetsning och älskade länge, med mycket känslor, och jätteskönt. Medan min man mest bara kände sig färdig, förbrukad och lite sidsteppad.
Men efter hand har vi lärt oss hantera dessa känslor tillsammans. Jag känner till det och kan bemöta honom på ett bra sätt, min man känner till det, har övat på det, har blivit van vid det och vet att det snart går över.
Också min älskare är medveten om detta, och han är mycket förstående för min och min makes relation och kärlek. Älskaren känner till och förstår att min och min makes ömsesidiga kärlek till varandra är en förutsättning för att jag och älskaren ska kunna ha våra härliga sexuella upplevelser och även våra känslor för varandra. Därför påminner min älskare ibland att jag ska visa extra kärlek till min make, han påminner mig både i samtal mellan våra träffar men också ibland mitt i en sexakt.

Om det här med utmaningar, att min man känner det utmanande, och detta med lite svåra känslor efter utlösning, om det har något att göra med svartsjuka vet jag inte riktigt och jag tror inte att det är viktigt för oss att reda ut det i detalj eller sätta någon etikett på det. Om det har någon anknytning till svartsjuka så är det i vart fall inte på den nivån att det på något sätt påverkar oss negativt.
Men det kan kanske och förhoppningsvis vara till nytta och värdefullt för någon i tråden att känna till hur det kan fungera för oss och därmed förmodligen också för andra.

Som jag sagt tidigare så har jag och min make under åren medvetet strävat efter att utveckla oss mot att inte känna svartsjuka eller avundsjuka överhuvudtaget vilket medför att vi generellt kan se väldigt mycket mera positivt på livet i största  allmänhet och ger oss massor av goda möjligheter att verkligen ta vara på livets glädjeämnen. Både inom den här livsstilen och minst lika mycket i livet i övrigt.

Jag har skrivit en del om detta.
Klicka "Visa endast"...
Se t ex #134 där jag svarar på ett liknande inlägg från (NYFIKEN)

Fråga igen om du inte tycker att du fått svar så ska jag försöka svara så gott jag kan 

Tack för dina vänliga och värmande ord.
Jag ser mig verkligen inte som någon stjärna men jag är mycket glad att mitt bidrag är uppskattat.
Jag blir faktiskt lite rörd och jag erkänner gärna också stolt av att få denna bekräftelse som jag suger åt mig.

Det skulle kännas jättefint för mig om bara någon enda kvinna, och par, kunde finna lite uppmuntran från mina erfarenheter. Kanske om det för någon är bara den extra lilla uppmuntran som är den sista hjälpen som krävs för att våga ta första steget till att testa något. Och kanske att just detta något senare leder till ytterligare steg som medför härliga och livsavgörande upplevelser.
Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att fler kvinnor ska få chansen att uppleva något liknande som jag får vara med om och allt det som jag upplever.

När jag själv klickar "Visa endast", för att hitta vad det var jag skrev, så ser jag att jag har skrivit ganska mycket. Självkritiskt kan jag enkelt se att allt kanske inte riktigt hänger ihop, vissa saker kan tom vara lite motsägelsefulla. Men jag hoppas ändå att de flesta kan se positivt på mina försök att berätta om min syn på saken och mina försök att beskriva min/vår situation och erfarenheter.
Om allt skulle beskrivas så kanske mängden av information skulle räcka till en bok, en liten bok, men det skulle ju ändå bli en rätt så enahanda bok om mest bara ett enda ämne.
Och aldrig i världen att jag inbillar mig att min skrivförmåga skulle ens vara i närheten av tillräcklig.

Jag vet själv att jag har haft massor av behållning, och funnit mycket uppmuntran, från att söka på nätet och få läsa om erfarenheter från andra verkliga kvinnor i liknande situation. Särskilt då i början av vår utveckling.
Det finns mycket att läsa, särskilt om man som jag är beredd att inte bara söka på Svenska utan också på Engelska och Franska. Jag hade också utbyte och konversationer med flera kvinnor på olika forum, vilket var till hjälp för mig. Jag har intryck av att man t ex i Frankrike är mycket mera öppen för och tycker det är mycket vanligare med en livsstil som liknar min/vår. För mig var det nyttigt att få ta in intrycken och få bekräftat att jag och min make inte var onormala på något sätt utan tvärtom att livsstilen är uppskattad och kanske bra mycket vanligare än vad de flesta av oss kan tro.

Jag är glad och stolt att mina försök uppskattas av andra.
Det har också varit mycket givande och nyttigt för mig själv att tänka igenom allt, att försöka sätta det på pränt, att försöka beskriva mina egna känslor och erfarenheter, att svara på frågor, en del väldigt kloka frågor som kräver eftertanke, också en del svåra frågor, allt detta har gjort att jag har fått reflektera och att många saker och tankar har klarnat, har givit ökad förståelse, också för mig själv.

Jag känner att jag reagerar lite eftertänksamt och känslomässigt på ditt uttryck "bortanför tvåsamheten".
Det har jag inte riktigt tänkt på och har inte riktigt sett det så.
Men du har ju uppenbarligen rätt.
Rent känslomässigt tror jag att jag inte har tänkt så, kanske mest tack vare att min och min makes tvåsamhet har stärkts av allt detta, vår ömsesidiga kärlek mellan bara oss två har stärkts, vår närhet till varandra har stärkts.
Hoppas du förstår när jag säger att jag inte på något sätt känslomässigt befinner mig bortom den tvåsamheten.
Trots att du så uppenbart har rätt, jag har ju utan tvekan relationer med två män, så faktum är att jag och vi befinner oss bortom den traditionella tvåsamheten. Men känslomässigt är alltså min och min makes tvåsamhet starkare än någonsin.
Hoppas mina ord och tankar går att förstå? För mig blev ditt uttryck intressant att tänka på...

Jag förstod nästan att min ord "kanske fler män" skulle kunna leda till frågor.
Som jag har berättat, eller åtminstone antytt, så har det under vår långa resa funnits små äventyr även med andra män och par.
Och den första gången det hände "på riktigt", som jag skrivit om, var med en annan man och inte med mannen som senare har kommit att bli min enda älskare.
I min och min makes fantasier kan fler män förekomma. I erotiska berättelser som vi läser eller lyssnar på förekommer fler män.
Det är dock inget som vi strävar efter att förverkliga men som jag sagt så försöker vi vara öppna och nyfikna. Vi har lovat varandra att om ett spännande tillfälle spontant skulle råka dyka upp i vår väg, att vi åtminstone ska försöka tänka efter en sekund innan vi bara reflexmässigt säger nej.
Dörren är inte stängd men det är inget vi aktivt söker.

Just nu är jag mycket nöjd och lycklig. Jag önskar inget annat än att få fortsätta med min nära och innerliga relation med min enda älskare.
Men min make och jag har också pratat om att vi inte kan ta för givet att min enda älskare i framtiden kommer att vara nöjd med detta. Just nu verkar han inte ha utrymme, eller vara intresserad, av att ha fast relation med en kvinna i tvåsamhet. Men jag skulle alls inte bli förvånad om en fantastisk kvinna hittar honom och lyckas lägga beslag på honom på riktigt. Jag om någon skulle kunna förstå den kvinnan...

Vad glad jag blir när jag loggar in för första gången på väldigt länge och ser att tråden lever 
(nedan följer mitt senaste svar till TS, januari 2022, kopierat bara som en påminnelse. Hoppas det är ok att kopiera in det).

Kanske var jag nu nyfiken att få läsa om TS och hennes man, eller någon annan i tråden, hade tagit något litet steg eller hade haft något härligt äventyr?

För min och vår egen del fortsätter det mesta i samma riktning. Fortsatt mycket positivt, kärleksfullt och att livet i stort är mycket bra och innehåller fantastiska upplevelser. 

Det mesta är lika men en stor förändring är att min egen "perfekta" älskare inte längre är min älskare då han har inlett en seriös kärleksrelation och nu är exklusiv med en annan kvinna.
Det gjorde mig givetvis ledsen (i stunder mycket ledsen...), men jag och vi var inte helt oförberedda och med kärlek, och med extra mycket stöd från min älskade make, så önskar jag dem all lycka.

Den som tidigare läste mina inlägg, och särskilt lägger märke till mina ord i mitt senaste, förstår att jag i viss mån var förberedd på att min älskare inte skulle komma att vara min för evigt.

Jättespännande dock att jag (vi) sedan ett par månader har påbörjat en ny relation med en särskilt utvald älskare. Vi har redan fått en god relation som har gett härliga upplevelser. Det är nytt och jättespännande. Jag går in i det med öppna ögon och vi får väl se vad det kan leda till.

Tack för dina vänliga ord, de uppskattas.
Någon skulle kanske gilla en blogg i ämnet, och det kanske redan finns?, men att starta blogg är inget för mig. 
För några år sedan gjorde jag ett aktivt val att i högre utsträckning prioritera leva och njuta av det verkliga livet, vilket bl a ledde till att jag valde sluta (nästan helt) med sociala medier, och sluta med mycket annat som stör och stjäl av min dyrbara tid.
Kanske att jämföra med att medvetet jag valde avstå från FL och den här tråden under ganska lång tid?

Ja, pojkvän och nästan alla liknande ord är helt ok för oss. Kanske fanns det en laddning, något lite mera "förbjudet", i något ord där i början, för ganska länge sedan. Men nu för tiden kan vi nog använda precis vilka ord som helst, men ofta med ett leende och i lite skämtsam ton. T ex kan min make ibland fråga mig om allt är bra i kontakterna (chat, cam, telefon...) med mig och min "andra man".

Ja, nu när vi lärt känna varandra kör vi utan kondom.

Vi har aldrig pratat om "sloppy second" och jag har inte lagt märke till om min make eller min älskare bryr sig särskilt om det, för det är ju liksom något rätt så normalt och något man får räkna med att det kan förekomma i den här livsstilen. Jag tror inte att detta finns med som något betydelsefullt för min make.

Min man och jag bondar med varandra, han "återerövrar" mig, när det återigen är bara han och jag på tu man hand.
Det måste inte alltid ske på minuten efter att jag (vi) varit med min älskare utan det kan vara en längre process som pågår under dagar eller t o m en vecka eller två. Det handlar mycket mera om att känslomässigt återanknyta än att ha samlag. Även om sexet ofta blir en följd på att vi känslomässigt återanknyter...
När jag (vi) träffar min älskare så handlar det allra oftast om att vi också gör många mer saker tillsammans, olika aktiviteter, än att vi bara har sex, ofta vi alla tre tillsammans, ibland bara jag och min älskare. Det kan t ex hända att jag på kvällen/natten har sex med min älskare, bara han och jag, och att vi tre tillsammans gör några andra aktiviteter dagen efter och sedan kanske att jag och min make reser hem. Då kan det ju gå både ett eller två dygn innan jag och min make har sex med varandra.

Min älskare är nog lite svartsjuk (både min förra och min nya...) och önskar helst att jag inte har någon annan älskare. Men om så vore fallet så tror jag ändå att han skulle vara ok med det, om än inte helt gilla det.
Jag önskar att min älskare inte "knullar runt" med flera olika kvinnor. Det är nog en av orsakerna till att jag (vi) önskar ha en stadigvarande älskare mycket hellre än att vi skulle leva mera "swingers-liv" där vi och olika partners har sex med många olika. Självfallet kan jag inte kräva och inte inbilla mig att min älskare är exklusiv bara med mig, men jag känner att jag kan lita på att han är en omdömesgill och ansvarstagande person.
Nej jag känner ingen svartsjuka med mina älskare.
Dock kan jag ibland känna lite svartsjuka med min egen make, men det har blivit mycket bättre med åren.

Nej, rent generellt så har jag allra lättast få orgasm med min egen make när han använder tunga och fingrar. Han har övat sig mycket väl under åren...
Ja, vid t ex enbart penetrerande samlag hade jag lättare få orgasm med min förra älskare. När det gäller just den lilla detaljen så är min förra älskare den allra bästa jag träffat i mitt liv. Så här långt.
Med min nya älskare vet jag ännu inte riktigt. Vi har inte hunnit öva så jättemycket. Men jag har redan fått flera orgasmer tillsammans med honom och på flera olika sätt.
Ja, det är mera hett med en älskare. Både att vara ensam med honom men också ibland ännu hetare när vi är tre.
Vid penetrerande samlag med min make får jag lättast orgasm genom att jag själv samtidigt smeker min klitta. Det har jag övat allra mest på, och jag tycker det är skönt, och min make gillar att jag gör det. Så kommer jag troligen göra även med min nya älskare, om han gillar det.

Nyfiken man 44, m fl...

Hoppas du/ni har haft tid och lust att läsa mina tidigare inlägg.
Om du vill dela din fru med en annan man, eller vill att hon ska ha en älskare, så är mitt råd att prioritera ned (helst släppa helt) att låta dina egna drömmar och fantasier styra dig. 

Mitt råd, och jag tror det är mycket enklare för dig att lyckas, är att du i stället lägger dig vinning om att verkligen på djupet förstå vad det är HON önskar sig, hur ska det gå till och med vilken typ av man ska det vara för att hon ska bli tillräckligt nyfiken, och känna sig trygg nog, för att vilja göra det. 

Jag vet att min egen make också en gång för länge sedan fantiserade om att se mig med en annan man och att den mannen såg ut och var precis så som min make fantiserade om (t ex ung, vältränad och välutrustad). Men så småningom var han klok nog att inse att för att lyckas så måste han fokusera mycket mera på vad det var jag önskade mig, eller hur och med vem det skulle ske för att jag skulle känna mig tillräckligt trygg, att jag ens skulle acceptera, ha lust, bli tillräckligt nyfiken, för att ens vilja våga testa det. 

Hoppas jag kan uttrycka mig så att du förstår denna mycket fundamentala skillnad?
Jag har också skrivit i tidigare inlägg att jag är övertygad att det skiljer väldigt mycket mellan manligt och kvinnligt, och hur vi tänker och känner, gällande detta ämne.

Jag upprepar det jag skrev här ovan, i mitt första inlägg på länge:

"en stor förändring är att min egen "perfekta" älskare inte längre är min älskare då han har inlett en seriös kärleksrelation och nu är exklusiv med en annan kvinna.

 

Jättespännande dock att jag (vi) sedan ett par månader har påbörjat en ny relation med en särskilt utvald älskare."

Tack!
Jag har tidigare gjort valet att prioritera verkliga livet. Kanske tyckte jag också att jag hade berättat det mesta i tråden. Därför föll det sig naturligt att göra ett uppehåll, både från FL, från mycket på nätet och avstå från sociala medier.
Jag kan intyga att det var rätt val. Jag har haft en underbar tid och jag har haft tid och möjlighet att fokusera på det som är viktigast för mig.

Ja, lite trist att det är slut med min bästa älskare. Jag visste ju att det troligen skulle komma, men jag kan erkänna att det har medfört en del svåra känslor och en hel del saknad. Men jag väljer mer att fokusera på att vi hade en fantastisk tid tillsammans, det blev några år, massor av härliga upplevelser på så många plan. Jag förstår nu att det kanske var naturligt att det skulle hända i samband med att världen återigen öppnade upp sig efter pandemin och när det återigen blev vanligare med alla olika typer av möten mellan människor.

Mina och våra tidigare erfarenheter gjorde det säkert lättare för mig och oss att vara öppna och nyfikna vilket ledde fram till att vi träffade en ny älskare.
Ja det skedde i anknytning till vår semesterort i ett annat land. Vi hade tidigare sett varandra på nakenstranden och efter att vi råkat mötas några gånger så hade vi utbytt ett igenkännande leende eller ett hej. 

En dag, vid ett tillfälle, råkade det falla sig naturligt att han på ett artigt och fint sätt tog kontakt med oss och vi började prata helt vänskapligt och naturligt, under en rätt så kort stund.
Senare kunde jag dock ibland märka att mannen från avstånd kollade in mig lite extra och när jag råkade upptäcka att han tittade så gav han mig ett fint leende, i stället för att bara snabbt titta bort så som de flesta brukar göra.
Min man frågade (som vanligt...) vad jag tyckte om den där mannen och han sade att han tydligt kunde märka att mannen gillade mig. Jag svarade att jag tyckte mannen var mycket trevlig och kanske att jag också kunde tycka att han var lite attraktiv.
Min man lade också märke till att mannen tittade lite extra på mig och uppmuntrade mig att leka lite, att låtsas "råka" visa lite mera och att besvara hans leende. Min man gjorde tydligt för mig, utan att säga det rakt ut, att jag gärna fick flirta lite och kanske ta ett steg till om jag kände för det. 

Som en uppmuntran och kanske inspiration till dig och andra ska jag försöka beskriva starten...
Vid vårt nästa besök på stranden tog mannen återigen kontakt med oss på ett artigt sätt när han anlände, frågade om han fick lägga sin handduk på platsen intill oss, bjöd oss på en drink och snacks. Vi samtalade och hade trevligt på ett vänskapligt sätt, samtidigt som han kollade lite på mig och vi utbytte lite blickar och leenden. Vi umgicks alla tre, solade, badade, gick samtidigt till duschen. 

Senare på eftermiddagen skulle vi tre bada igen, men precis nere vid vattnet måste min man vända tillbaka till vår plats på stranden för att fixa en sak, så jag och mannen gick ensamma i vattnet. Han frågade artigt om han fick komma nära mig och om han fick krama mig. Jag svarade ja, samtidigt som jag tittade upp mot stranden bara för att ganska långt borta se min man, med ryggen vänd mot oss, verkade han vara helt upptagen att fixa med något viktigt.
Med ett leende förstod jag direkt att min älskade och busiga make gjorde det helt medvetet för att underlätta och ge en utmärkt chans för mig och mannen att på ett lättsamt sätt närma oss varandra. Inga andra människor var riktigt nära oss. Vi kramades, skrattade, såg in i varandras ögon, log mot varandra, pussades, och eftersom vi var nakna, solen sken och vattnet var skönt, så uppstod ett otroligt härligt ögonblick, och med kropparna mot varandra kunde jag tydligt känna att mannen verkligen uppskattade mig och vår närhet.
Jag vill inte skriva en novell men jag tror mina ord räcker för alla att förstå att detta var inledningen.

Ja, min make har återigen haft en stor roll.
Det skulle visa sig att han hade haft lite kontakt med mannen, intygat att det var helt ok att han flirtade med mig, och om jag gav positivt gensvar så hade min make både gett tillåtelse och uppmuntrat honom att försöka gå ett steg till.
Allt detta alltså i hemlighet för mig...
I ögonblicket när jag senare fick reda på det så fick jag för en sekund lite blandade känslor. Men jag valde att försöka se det som enbart positivt och eftersom allt hade mynnat ut i något som jag gillade och som var så bra för mig så kunde jag snart se det enbart som ett jättekul bus som ledde till något mycket positivt.

Jag försöker medvetet anstränga mig ta vara på det kärleken och livet erbjuder mig. Jag har stöd från min älskade make, vilket är en mycket god förutsättning.
Var inte förundrad och avundsjuk utan försök sträva efter att göra medvetna val, sträva efter att vara mera öppen för chanser och möjligheter, våga ta ett steg över en tröskel, våga börja doppa tån. Att bara doppa tån lite grand är ju inte farligt, särskilt inte du också har stöd och uppmuntran från din make! Sedan hur långt du vill gå, på vilket sätt och vad ni två vill uppleva, det får väl visa sig med tiden. 

Du behöver aldrig ångra om du väljer ta chansen att försöka något men du vet att man alltid riskerar att få ångra om man inte tar vara på chansen.
Att vara öppen och ta chansen ger en möjlighet. Man riskerar självfallet att det inte blir bara helt bra men då är det ju bara att ta ett steg tillbaka för att sedan vara beredd att försöka igen och ta en annan chans. Chansen att lyckas bättre är ju självfallet mycket större nu när man har lärt sig något från förra gången. 

En sak är säker, om man inte tar chansen så får man inte heller någon möjlighet, och det kan man för alltid få ångra.

Ja jag har en fin man på väldigt många sätt. 
Men det mest betydelsefulla i sammanhanget är nog att vi tillsammans verkligen ansträngt oss att aktivt se till att ha en fin relation.
Det har inte kommit av sig själv utan det är verkligen något som vi ömsesidigt har bestämt oss för och som vi tillsammans har jobbat på och som vi lägger oss vinning om att fortsätta jobba på.
Man får den relation man förtjänar, och kanske gäller också att man får den partner som man förtjänar? Då menar jag inte valet av partner, utan jag menar mera att man i hög utsträckning får det bemötande från sin partner som man förtjänar.

Är du verkligen helt säker på var du har din man i det här?
Kan det finnas en möjlighet att du tror att du vet, att du har bildat dig en uppfattning, men att du inte helt säkert vet?

Eller skulle det kunna finnas en möjlighet att din man inte vet helt säkert vad han vill och vad han skulle kunna vara intresserad av att testa om allt föll sig rätt? Kan det vara möjligt att det bara är så att han inte har blivit tillräckligt öppen och nyfiken för nya och spännande saker?

Om du är intresserad, men din man i dagsläget inte är intresserad, så har du ändå alla möjligheter att med uppmuntran och positiv påverkan försöka få honom mera öppen och nyfiken.
Du kan ju i vart fall alltid påverka dig själv och dina egna handlingar.
Har du verkligen genuint tagit reda på vad han vill, vad han är nyfiken på och vad han önskar sig?
Om du själv kan göra något, om du kan börja med att gå före och visa vägen genom att ge honom något som han önskar sig så kan det vara en inledning och det kan motivera honom till att vilja ge dig något som du önskar dig.
Att pröva den metoden ligger helt i dina egna händer och har inget att göra med vad din man vill eller inte vill.

Min erfarenhet är att med kvinnlig list, med uppmuntran och med positiv påverkan, så brukar det vara fullt möjligt att påverka andra människor att vilja gå i en viss riktning. Det brukar vara enklare att positivt påverka och styra en person i en viss riktning när det gäller en person man verkligen har lärt känna på djupet, som då ens egen man, och den ansträngningen brukar löna sig.

Har du läst mina tidigare inlägg?
Jag beskriver hur min man verkligen fick anstränga sig, han fick själv på eget bevåg börja bemöta mig annorlunda och han valde att börja agera på ett sådant sätt så att jag i min tur blev öppen och fick en vilja att bemöta honom. Han fick göra det i ett projekt som sträckte sig över flera år, för att få mig tillräckligt nyfiken och öppen för att ta mina första försiktiga små steg på den väg som han önskade för oss båda och som sedan har visat sig vara så lyckosam för mig.
Och har du läst de råd jag har gett till andra män som önskar detta?
Samma gäller ju för dig, fast då omvänt manligt/kvinnligt. Det ligger i dina händer att starta ditt projekt och att åtminstone försöka få saker att gå i den riktning som du önskar dig.

Och enligt min erfarenhet så brukar kvinnor i allmänhet ha lättare att agera på ett sådant sätt att hennes man blir öppen, nyfiken, motiverad och får en egen vilja att gå i den riktningen som kvinnan önskar sig.
Där tror jag att det i allmänhet är lättare för en kvinna att med positiv påverkan, och med kvinnlig list, leda mannen i den riktning hon önskar medan det oftast är en svårare uppgift för mannen att på samma sätt leda kvinnan i en viss riktning.
Ingen av oss har väl hört talas om att en man med hjälp av "manlig list" lyckas leda en kvinna till att vilja ändra sin riktning..?

Intressera dig för ämnet, läs på, ta reda på hur andra har gjort och hur de har lyckats. Också vad som inte brukar lyckas.
Ta eget ansvar för att börja agera på ett sådant sätt så dina chanser ökar.
Det finns oändligt många olika möjligheter gällande hur man själv kan agera för att lyckas få saker (mannen) att gå i den riktning man själv önskar. OÄNDLIGT.
Välj aktivt att inte se på din man som ett hopplöst fall, se inte på att det är ett hopplöst projekt, för då kan du ju aldrig lyckas få ens något av allt det som du önskar dig.
Om man bara konstaterar för sig själv vad man önskar sig, eller om man bara berättar för sin partner vad man önskar sig, för att sedan ta ett steg tillbaka och iaktta att inget hände, man bara konstaterar att det inte lyckades, att han inte lyckades, så har man själv skaffat sig ett misslyckande.
Man måste själv ta eget ansvar och börja agera lite mera begåvat än så om man vill försöka se till att ge sig själv chansen att lyckas få åtminstone något av vad man önskar sig.

Det finns inte en enda människa i hela världen som inte går att påverka. Ens egen man är nog generellt rätt så enkel att påverka, t ex genom att använda positiv påverkan och kvinnlig list.

Du kanske har rätt i att risken ligger där.

Men utifrån min erfarenhet, och baserat på alla olika kvinnor som jag har haft kontakt med, så känner jag inte igen risken och frestelsen så som du beskriver den.
Det finns väldigt många olika människor och olika kvinnor, och kanske någon som stämmer in på din beskrivning, men enligt mig så är de i så fall bara några mycket få undantag.

Jag tror att du utgår från ditt manliga perspektiv när du tänker att det alltid finns någon sexigare, någon hetare (någon mera välutrustad?)
Min erfarenhet är inte att särskilt många kvinnor skulle tänka så.
Men jag har full respekt för att du ser saken ur ett annat perspektiv än jag, för även jag utgår ju från mig själv, från mitt kvinnliga perspektiv och från mina egna erfarenheter.

Men jag kan hålla med om att du har rätt i att det finns många män därute som vill ligga med en kvinna, eller med många olika kvinnor. Och jag kan hålla med om att rent antalsmässigt har troligen vi kvinnor ett större utbud av partners att välja bland.
Men vare sig jag eller någon kvinna jag känner väljer agera på detta.

De gånger jag möjligen har uppfattat något som skulle kunna likna "jakt", något som liknar att en kvinna, eller ett par, vill vara med många olika partners, så har det i så fall endast varit i mycket utpräglade och tydliga swingers-sammanhang.
Men jag uppfattar inte TS och den här tråden som att det är den utpräglade swingers-livsstilen vi pratar om här.
Min egen och vår livsstil, och allt som jag har berättat i tråden, refererar inte till det som jag anser vara swingers-livsstilen.

Nej. Så du och jag är helt överens.

Kära nyfiken...

och andra medlemmar i tråden,

det har gått över ett år sedan sist

***puff...???***

Ingen särskild anledning, bara nyfiken.
Som jag uppfattar det finns det ännu så länge inget naturligt slut på denna tråden, så som det ibland blir i andra trådar.

Hur har det gått för TS och andra?
Har TS eller någon i tråden, eller någon ny medlem, något nytt att berätta?

Finns intresset kvar? Finns drömmar för framtiden? Eller har livet och intressent tagit en helt annan vändning?

Nya erfarenheter att dela, nya insikter, något som kan vara till nytta, eller bara till inspiration och glädje, för trådens deltagare?

Också om någon har något mindre positivt att berätta, som kan vara till nytta för andra?

För min egen del, och får vår del, har jag lyckats fortsätta på ungefär den inslagna vägen.
Har i dagsläget ingen relation med en återkommande älskare men jag och vi har ändå haft några roliga, spännande och heta upplevelser av mera tillfällig karaktär.

Hej Nyfikengul. Nej tyvärr, jag tänker inte serva dig med en någon kort resumé.
Jag klarar nog inte att välja ut och sortera bort "rätt" saker i innehållet så att den skulle bli kort.

I ett eller två av mina tidigare inlägg har jag nästan gjort en typ av resumé.

Om du på riktigt är seriöst intresserad av tråden och ämnet så får du nog ta dig tid att åtminstone skumma igenom den.

Om du vill skumma igenom det jag har skrivit så är det bara att använda "visa endast".

Och välkommen att koppla på!

Tack för flera utmärkta inlägg.

Jag uppskattar mycket att få läsa om olika erfarenheter och hur andra ser på ämnet.

Hoppas att snart, eller någon gång i framtiden, också får höra från ts Nyfiken igen (?)
och från fler nya, och från de som tidigare har skrivit i tråden.

Just nu har jag inte möjlighet att spontant berätta mera om mig själv och mina upplevelser
(det mesta har jag nog redan skrivit... för oj vad mycket jag har skrivit...).
Men den som vill får fråga så ska jag försöka svara.

Tack alla

Tack för alla berömmande ord, det betyder mycket för mig.

Vad härligt att du och din man har funnit ert sätt att verkligen ta vara på livet. Ja visst är det lyxigt att få chansen att uppleva sådant.

Just nu har jag ingen fast och återkommande älskare.

Under senaste året har jag träffat några män som har varit mina tillfälliga älskare. Både min man och jag har nog utgått från och fokuserat på att vi söker en kandidat, den perfekta mannen, som kan bli min fasta älskare.
Men efter att jag träffat en eller två, bra män och utmärkta älskare, men som av olika anledningar, och förutsättningar runt omkring, inte passade för en längre relation så har vi nog kommit att släppa lite på tidigare fokus och målsättning.

Jag har funnit både nöje och spänning i ett lite nytt sätt att se på det, kanske ett lite mera lättsamt och avslappnat sätt.
Med fler erfarenheter har det blivit enklare och vi har blivit lite mer vana att träffa någon ny och både jag och min man har uppskattat att vi träffar några olika män bara för en tillfällig, eller ett par tillfälliga, äventyr och upplevelser.
Jag har funnit variationen mycket intressant, stor variation på flera sätt, vilket har varit både roligt och spännande.
Under den period som nu har gått så har detta mera kommit att vara vårt sätt, och jag har gillat det mycket.
Fortfarande har vi ansträngt oss vara noga i urvalet, noga med vilken man vi väljer att träffa och det har gjort att hittills har varje ny upplevelse varit bra och positiv.

Sedan får vi se vad som händer och hur mitt och vårt fokus kommer vara i framtiden, typ i nästa period.
Jag kan mycket väl tänka mig, jag är öppen för det, att om jag och vi träffar den mannen som är helt rätt och om alla förutsättningar finns så kan jag mycket väl tänka mig att jag och vi återigen föredrar att ha en utvald återkommande älskare för att bygga en typ av längre relation, med känslor och allt.
Men fram till dess gör det inget om det dröjer lite längre mellan möjligheterna att träffa en extra man, eller flera män. Och under tiden kan det vara både roligt och spännande att träffa en eller ett par olika älskare för mer tillfälliga äventyr, nu när jag har lärt mig att också detta sätt kan fungera alldeles utmärkt.

Intressant det du skriver.
Jag tror att min man skulle känna igen det, troligen hålla med dig och intyga i mycket av det du skriver.
Jag har själv inte reflekterat medvetet över detta. Jag och min man har nog inte pratat om det, åtminstone inte direkt.
Men jag är alltså ganska övertygad att han skulle hålla med om en hel del av det du skriver.
Jag kommer tänka på att min man ibland gillar att filma och då måste det ju vara mycket fokus på det visuella, både när han filmar och självfalelt när han sedan tittar på det.

Jag har aldrig (hittills) titta på något av det inspelade. Känner inget intresse av att se det eller att se mig själv.

När min man filmar så vill jag nog helst att han gör det på så sätt att det inte är uppenbart. Jag vill nog helst inte ens se att han filmar.
Men jag har inget problem med det.
Jag tänker ju att han också ska få ut något av våra äventyr och upplevelser. Jag får ju allt det fysiska, så visst tycker jag att han åtminstone ska få det visuella, även med film när han nu gillar det.

Jag tror att jag skrivit om det tidigare, att jag ofta är och uppträder väldigt annorlunda när jag är med en älskare än när jag är ensam med min man. När jag tänker på det så är jag annorlunda när vi är tre tillsammans, alltså när min man deltar, än när jag är ensam med min älskare. Skillnaden är nog ganska lika som det du beskriver, mer frenetisk, exalterad mer ljudlig, mer verbal, både känner och ger uttryck för högre grad av kåthet och s a s slår ut i full blom.
Det är självfallet underbart för mig att uppleva.
Och det gör mig glad när jag tror att min man upplever något liknande som du, att han gillar det och får uppleva att han också får ut något av att se på mig när jag slår ut i full blom. 

I tidigare inlägg och i tråden har vi ju skrivit om vissa svårigheter.
Det som du och jag har beskrivit i dessa våra två inlägg skulle ju kanske kunna ge problematiska känslor hos någon man?
Att få se sin fru slå ut i full blom, på ett sätt som mannen själv inte förmår få henne att göra, kan ju kanske skapa både svåra känslor och kanske avundsjuka/svartsjuka hos någon?

Det här är inte för alla.
Bra och stabil relation, djup och stark ömsesidig kärlek, mycket god självkänsla hos mannan, är några av alla saker som behövs i dessa sammanhang.

Jag nöjer mig med att säga att jag har aldrig mätt en kuk, och jag har aldrig pratat med någon kvinna som har berättat om att hon mätt någon mans kuk. 
Det gör mig lite undrande...

Alla övriga frågor tror jag att jag redan skrivit om i tidigare inlägg.