Hjälp, min man tänder på att jag är med andra män

Om man vill få leva ut sin lust för utmanande kläder och sin sexighet så har jag redan nämnt mitt tips om Cap d Agde, som ett exempel. 
Vi har inte varit där sedan jag träffade min älskare men jag tror säkert att vi kommer återvända igen någon gång.
Här kan vem som helst, med hur mycket fantasi som helst, klä sig precis hur utmanande och sexigt som man vågar, vill och förmår men man kan ändå räkna med att det finns flera som är mycket mera utmanande och sexigare. Och med alla kroppsformer, alla olika utseenden, mogen som ung. Under högsäsong brukar där finnas 30 - 40 000 människor inom Naturist Village och för de flesta finns nog några tankar och något fokus på sex.
Det är nog mest för par och ganska mycket swingers, men vi är väldigt många som besöker Agde utan att ha sex med andra.
Där finns också många singel män som hoppas få träffa kvinnan i ett par men konkurrensen mellan männen är stenhård, vilket medför det positiva att det finns gott om attraktiva män, alla männen är mycket respektfulla och artiga, mycket mera än på krogen i Sverige eller liknande sammanhang.
Männen följer minsta lilla vink, det räcker med ett avböjande tecken med min hand eller med en huvudskakning (eller en jakande nickning om man föredrar det...), jag vet för jag har testat flera gånger. Om de inte uppför sig så har de ingen chans i konkurrensen.
För oss har våra tidigare besök i Agde inneburit massor av inspiration och hjälpt oss våga gå vidare i vår utveckling.
Om man t ex vill se andra par ha sex i dagsljus så kan man lägga sin handduk i mitten av Swingers Beach och det går inte en dag, knappt en timma, innan man får något att titta på. Eller så gör man som vi och lägger sig en bit ifrån och tittar på folk. Jag har aldrig blivit antastat eller dåligt bemött i Agde.
Alltså ett tips om man vill testa och leva ut sin sexighet och mycket mycket annat... 

Ja, efter Covid då förstås. Förra året var det visst lite drama och skandaler gällande smittspridning.

Googla runt lite på Cap d Agde och även Naturist Village / La Village Naturiste.
Det finns en hel del att läsa och att se, det mesta på Franska men också mycket  på Engelska och Svenska.
Jag har även sett det nämnas i flera trådar här på FL.
Men det finns förvånande lite foto och video i förhållande till hur stort det är, vilket beror på att där råder strängt foto- och filmförbud, för vilket jag är mycket tacksam. Det är relativt liten risk att bli outad på nätet. De som filmar och fotar i smyg har säkerligen mer intressanta människor i fokus än att filma mig, så jag känner mig rätt trygg.

Vet inte om ditt inlägg var riktat till mig?
Hur som helst ett roande inlägg men också väldigt tragiskt. Du dricker alltså alkohol, är påverkad och väljer då att skriva på detta forum och i denna tråden?

I övrigt väljer jag avstå från att vidare kommentera ditt inlägg.
Men välkommen tillbaka med dina frågor och synpunkter när du har nyktrat till. Om du önskar svar från mig så får du helt enkelt skärpa till dig.

Se till att få en start, en början till ett första steg, så kommer det växa fram om det är något ni båda gillar och ni vill fortsätta att ömsesidigt utveckla.
Den mentala biten är nog viktigast. Om ni båda är motiverade, har stark lust, önskan och ett driv, så finner man alltid vägar att gå framåt.
För mig personligen och för vårt ömsesidiga förhållande så har det betytt jättemycket, faktiskt på flera sätt livsavgörande.
Så mitt personliga råd är utan tvekan "Go For It!", särskilt då din man är din största supporter, så att du på samma sätt som jag slipper känna alltför stort eget personligt ansvar.

Jämför med många kvinnor som med åren känner att de har har kommit till punkten att förhållandet blivit tråkigt och att deras man börjar bli tråkig, livet känns alla annat än sexigt. En del kanske faller lätt för uppskattning och bekräftelse i en en flirt på jobbet, som väcker glädje, starka känslor och sexlust, som kan leda fram till att det egna förhållandet känns ännu tråkigare, osexigare och det riskerar kanske leda fram till otrohet.
Du har en man som är allt annat än tråkig, han vill att du och ni ska få uppleva ett häftigt och sexigt äventyr tillsammans. Du ska få känna dig uppvaktad och uppskattad som en sexig och attraktiv kvinna, känna glädje och nyväckt sexlust, utan att ens behöva tänka tanken om otrohet.

När ömsesidig lust, nyfikenhet och stor öppenhet får styra så brukar möjligheterna dyka upp och man brukar finna vägar att skapa förutsättningar för att lösa allt det praktiska, t ex gällande barnpassning. 
Vi har träffat par som varit ute på äventyr och som t om ordnat barnpassning på resmålet.

Solsemester utomlands är ett utmärkt sätt att skapa en chans att börja doppa tån. Som det ser ut just nu så tror jag det kommer finns ganska goda möjligheter resa i sommar med ett färskt corona-test. Eller så dröjer det inte länge innan de flesta  är vaccinerade och vi har "grönt pass".
Vi själva har redan bokat resa och betalat biljetterna (ombokningsbara...).

Sätt igång att söka och googla efter trevliga resmål och kanske framförallt om tips och referenser från andra par med detta intresse.
Om ni inte vill vandra i flera år, så som vi gjorde, innan ni får en möjlighet till action, om ni i stället vill skapa tydliga möjligheter och chanser för er själva så har jag nämnt två resmål, som exempel.
Men det finns massor av chanser och möjligheter till sexiga resmål runtom i Europa och världen. Det finns mycket att söka på, t ex finns ju dating-sidor med anknytning till resmålet. Jag fick tips av en vän som sökte t ex på the worlds largest erotic dating and lifestyle community och hittade massor av kul info, inte bara dating. Googla och studera, bara att börja söka information kan vara mycket inspirerande, ge ökad lust och motivation. Om man vill registrera en egen profil, ja under sin "andra identitet" då, så blir kanske det största jobbet att sortera bort det allra mesta och bara filtrera fram det som passar bäst just för er.
Lycka till!

Ja,
och om du ser till att läsa mina tidigare inlägg, och om du läser hela tråden, så finns både "brasklappar" och öppet utbyte av information även gällande svårigheter och risker. 

Tråkigt för dig om du/ni bara snackar mycket och inte lyckas få till någon verkstad.
Då får du väl följa mina och andras råd.
För min och vår egen del har det verkligen inneburit mycket härlig verkstad och vi är ömsesidigt nöjda, glada och lyckliga.
Lycka till! 

Tack för inlägg, det förklarar möjligen en liten del av de inlägg som en annan medlem har gjort och som jag har haft svårt att förstå.

Jag har googlat och försökt reflektera.

I cuckold finns inget som jag känner igen mig i och absolut inget som jag tycker har anknytning till min man. I vårt förhållande är det oftast min man som håller i initiativet och också ganska mycket arrangerar och styr vad som ska hända, även i de fall han väljer att titta och i viss mån även när han väljer att lämna mig ensam med min älskare. De som läst mina inlägg vet att jag gillar och föredrar att min man tar huvudansvaret.
Min och vår upplevelse känner jag ligger väldigt långt från cuckold.
Jag tycker inte att undergiven/dominant är relevanta eller viktiga begrepp i vår relation men jag känner att begreppen ingår när man pratar om cuckold. För att förklara mig kan jag med säkerhet säga att min man absolut inte är undergiven, i så fall snarare mer åt det dominanta hållet. Jag betraktar mig inte och känner mig inte undergiven, men på en skala skulle jag säga att jag är klart mera undergiven än dominant i förhållande till min man. Detta nämnt då bara som en jämförelse och förklaring. 

Om man tvunget måste sätta en etikett så kan möjligen begreppen stag/vixen ligga lite närmare för oss, utan tvekan mycket närmare än cuckold.

TS, jag tror jag kan förstå dig, dina tankar och dina känslor någorlunda bra. I mycket av det jag skrivit har jag utgått från min egen situation i dag, detta mest på grund av de frågor du och andra har ställt och också utifrån den sinnesstämning och den situation jag befinner mig i just i dag.

Men om jag tänker tillbaka till den tid då min man väckte dessa tankar hos mig, tillbaka till den tid för flera år sedan då vi lite försiktigt och trevande började vår rätt långa vandring som har lett fram till där jag och vi befinner oss i dag, så tror jag att jag kan känna igen mig ganska mycket i dina tankar och i din situation.

Många av inläggen i tråden, kanske även mina egna, säger till dig kör-bara-kör eller Go-For-It.
Så kan jag känna när jag utgår från mig själv och hur min situation ser ut just idag. Då blir det enkelt för mig att bara säga till dig, släpp allt och kör-bara-kör.

Men vid närmare eftertanke så vill jag påminna om min makes och min relativt långa vandring tillsammans, i gemenskap och med ömsesidig kärlek, med från början ganska små steg, från början trevande, lite blyga och osäkra.
Min man förstod att han måste se långsiktigt och med mycket stort tålamod på min utveckling.
Han önskade säkert att vi skulle nå långt och gå hela vägen, kanske trodde och hoppades han att vi lite snabbare skulle komma till "verkstad".  
Men hans tålamod och den långa gemensamma vandringen, den ömsesidiga utvecklingen under tiden, tror jag kan vara en av alla nycklar till att det har blivit så lyckosamt för oss.

Om jag skulle ha kört-bara-kört, hoppat i säng och haft en trekant tillsammans med en annan man, så där direkt eller ganska snabbt efter att min man hade avslöjat sina tankar om det, så är jag inte alls säker på att det hade gått lika bra. Det hade absolut inte lett till en katastrof i vårt äktenskap men det finns en klar risk att det bara hade blivit ett eller ett par tillfällen, ett par försök, och sen inte mera.
Tänk vad mycket vi då hade gått miste om i livet!
Då menar jag inte bara mitt underbara sex, och känslor, med min älskare utan framförallt tänker jag på den fantastiska utveckling jag och min make har haft under den här tiden av vår långa vandring, såväl utveckling på våra egna personliga plan som utveckling av vår ömsesidiga kärleksrelation.
Även om vi i dag eller snart skulle avsluta med min älskare så har vi själva och vår egen relation utvecklats på ett både fantastiskt och bestående sätt.

Jag fylls med värme och känslor av både ödmjukhet och tacksamhet när jag tänker på det.

Var snälla och missförstå mig inte.
Jag påstår absolut inte att alla tvunget behöver eller måste ha en lång vandring. Men jag känner att jag vill beskriva hur det har varit för mig och att en relativt långsam utveckling troligen var en förutsättning för att det skulle bli lyckat just för mig.

Redan i mitt första inlägg skrev jag att det tog min man flera år att stegvis uppmuntra mig, vidga mina vyer och få oss att med små små steg, två steg fram och ibland ett steg tillbaka, och med massor av tålamod, närma oss det här.

Under flera års tid började vi med att ha vi olika små upplevelser som min man ofta ordnade så att möjligheter och tillfällen skulle kunna uppstå som så småningom gjorde att jag fick testa att doppa tån lite och att vi båda började förstå vilken typ av man det skulle krävas för att få mig tillräcklig nyfiken, och hur allt skulle gå tillväga och hur vi båda ville att det i så fall skulle fungera.

Från början handlade det kanske mest om att bada naken och sedan att mera utforska vår egen sexualitet och älska med varandra ute i det fria, så småningom med ökad risk för att någon skulle "råka" se oss, senare att vi själva på avstånd fick se andra par ha sex. Att ha åskådare på håll och så småningom närmare. Efter rätt lång tid och efter att flera gånger ha varit jättenära så kom den första fysiska kontakten, men som ändå bara var smekning och beröring.
Och på ungefär motsvarande sätt när vi besökte klubbar med swingers-tema, där vi från början höll oss strikt till oss själva, till att i nästa steg dansa med en annan man och vidare till några olika små äventyr, vi har tittat på andra och vi har själva haft sex, men vi har (ännu?) aldrig haft lust att ta steget till penetrerande sex med någon annan i något av dessa sammanhang.
Men alla dessa små steg ledde så småningom fram till att vi en kväll, i en bar på en sexig ort, råkade finna en man som kändes rätt och det var uppenbarligen vid rätt tillfälle, för att bjuda hem honom till vårt hotellrum. Det var första gången som vi hade trekant och vi hade då haft flera års vandring och utveckling, och många små äventyr, som så småningom ledde fram till detta.
Sedan har det tagit ännu ett par år att komma dit där vi är i dag och till att hitta min "perfekta" återkommande älskare som jag har i dag.

Senare har jag också skrivit att små steg, eller väldigt väl valda steg där den som är långsammast måste få bestämma takten, har varit mycket viktigt för mig.
Även om jag ibland har behövt uppmuntran och att bli knuffad lite försiktigt i rätt riktning och kanske att min man inte alltid har hört mitt första lite svaga nej...

Men alla små saker som kan få en att vänja sig vid tanken hjälper. Att läsa och studera ämnet och finna uppmuntran i andras erfarenheter har varit viktigt för mig. Det finns många forum och filmer och annat att fördjupa sig i.
När jag så småningom insåg och verkligen förstod att detta var något som faktiskt inte var så himla ovanligt, att "normala" och kloka människor faktiskt gillar att ägna sig åt sådana här äventyr, hjälpte mig mycket.
Jag hade inte anledning känna att vi var onormala.
Det var viktiga insikter för mig.

Ett exempel på som jag tycker alldeles utmärkt läsning är Vägen till vår trekant med en extra man Liws lust Amelia. (jag vet inte om man får lägga ut länkar här, men googla...).
Denna Liw tror jag mig ha sett här någon gång på FL men vet inte om hon längre är aktiv?
Men jag tycker att hennes sida är utmärkt läsning. Gå gärna vidare, för det finns väldigt mycket mera att läsa än just det exemplet som jag gav ovan. Det är nog flera dagars läsning, och något att återkomma till. Jag själv försöker följa bloggen och jag har också gått tillbaka och läst flera gånger. Hittar alltid något nytt att lära och att inspireras av vid varje besök.
Dessutom har nämnts här på FL hennes/deras kontaktsida Hemligg som jag dock ännu inte har haft anledning att besöka.

Tack, jag får nästan en tår i ögat av dina varma ord.
Jag blir både stolt och glad om min historia kan vara till lite hjälp för någon enda.

Man måste alls inte gilla mitt och vårt sätt att leva livet, men förhoppningsvis kan det ändå mina erfarenheter vara till någon nytta även för den som inte är intresserad av att leva livet så som jag och vi gillar.

Dessutom, som jag tidigare har sagt, så har det också hjälp mig själv att sortera tankarna, att bättre förstå min egna känslor, när jag får tänka efter lite extra när jag försöker få ned något vettigt och begripligt i textform och när jag får ha ett meningsutbyte med alla i tråden.
Tack 

Förlåt, men jag tror inte jag förstår hur du menar eller att det finns risk att jag missförstår.
Som jag tidigare påpekat så är jag inte speciellt insatt i dessa etiketter och dess skillnader i betydelse. När jag googlar tycker jag dessutom att benämningarna tolkas väldigt olika och att det skiljer en del i tolkningar och dess betydelse mellan t ex Sverige och USA?
Förklara gärna och jag har inget emot att du uttrycker dig tydligt och direkt utan omskrivningar och utan utrymme för tolkning, att du uttrycker precis vad du menar utifrån din egen utgångspunkt. Jag lovar att jag tål det.

Det är bara dåligt språk, svordomar och användande av onödigt fula ord som jag har svårt att tåla i ett sådant här forum och särskilt i en skriven dialog.