Hjälp, min man tänder på att jag är med andra män

Var snälla och missförstå mig inte.
Jag påstår absolut inte att alla tvunget behöver eller måste ha en lång vandring. Men jag känner att jag vill beskriva hur det har varit för mig och att en relativt långsam utveckling troligen var en förutsättning för att det skulle bli lyckat just för mig.

Redan i mitt första inlägg skrev jag att det tog min man flera år att stegvis uppmuntra mig, vidga mina vyer och få oss att med små små steg, två steg fram och ibland ett steg tillbaka, och med massor av tålamod, närma oss det här.

Under flera års tid började vi med att ha vi olika små upplevelser som min man ofta ordnade så att möjligheter och tillfällen skulle kunna uppstå som så småningom gjorde att jag fick testa att doppa tån lite och att vi båda började förstå vilken typ av man det skulle krävas för att få mig tillräcklig nyfiken, och hur allt skulle gå tillväga och hur vi båda ville att det i så fall skulle fungera.

Från början handlade det kanske mest om att bada naken och sedan att mera utforska vår egen sexualitet och älska med varandra ute i det fria, så småningom med ökad risk för att någon skulle "råka" se oss, senare att vi själva på avstånd fick se andra par ha sex. Att ha åskådare på håll och så småningom närmare. Efter rätt lång tid och efter att flera gånger ha varit jättenära så kom den första fysiska kontakten, men som ändå bara var smekning och beröring.
Och på ungefär motsvarande sätt när vi besökte klubbar med swingers-tema, där vi från början höll oss strikt till oss själva, till att i nästa steg dansa med en annan man och vidare till några olika små äventyr, vi har tittat på andra och vi har själva haft sex, men vi har (ännu?) aldrig haft lust att ta steget till penetrerande sex med någon annan i något av dessa sammanhang.
Men alla dessa små steg ledde så småningom fram till att vi en kväll, i en bar på en sexig ort, råkade finna en man som kändes rätt och det var uppenbarligen vid rätt tillfälle, för att bjuda hem honom till vårt hotellrum. Det var första gången som vi hade trekant och vi hade då haft flera års vandring och utveckling, och många små äventyr, som så småningom ledde fram till detta.
Sedan har det tagit ännu ett par år att komma dit där vi är i dag och till att hitta min "perfekta" återkommande älskare som jag har i dag.

Senare har jag också skrivit att små steg, eller väldigt väl valda steg där den som är långsammast måste få bestämma takten, har varit mycket viktigt för mig.
Även om jag ibland har behövt uppmuntran och att bli knuffad lite försiktigt i rätt riktning och kanske att min man inte alltid har hört mitt första lite svaga nej...

Men alla små saker som kan få en att vänja sig vid tanken hjälper. Att läsa och studera ämnet och finna uppmuntran i andras erfarenheter har varit viktigt för mig. Det finns många forum och filmer och annat att fördjupa sig i.
När jag så småningom insåg och verkligen förstod att detta var något som faktiskt inte var så himla ovanligt, att "normala" och kloka människor faktiskt gillar att ägna sig åt sådana här äventyr, hjälpte mig mycket.
Jag hade inte anledning känna att vi var onormala.
Det var viktiga insikter för mig.

Ett exempel på som jag tycker alldeles utmärkt läsning är Vägen till vår trekant med en extra man Liws lust Amelia. (jag vet inte om man får lägga ut länkar här, men googla...).
Denna Liw tror jag mig ha sett här någon gång på FL men vet inte om hon längre är aktiv?
Men jag tycker att hennes sida är utmärkt läsning. Gå gärna vidare, för det finns väldigt mycket mera att läsa än just det exemplet som jag gav ovan. Det är nog flera dagars läsning, och något att återkomma till. Jag själv försöker följa bloggen och jag har också gått tillbaka och läst flera gånger. Hittar alltid något nytt att lära och att inspireras av vid varje besök.
Dessutom har nämnts här på FL hennes/deras kontaktsida Hemligg som jag dock ännu inte har haft anledning att besöka.

Jag vill verkligen tacka dig för dina inlägg som så ärligt och klarsynt beskriver hela den här processen utan att försköna. Som man är det lätt att man fokuserar alltför mycket på sin egen fantasi och glömmer bort - eller inte riktigt förstår - kvinnans perspektiv. Jag tycker jag lärt mig mer av dina inlägg än jag gjort av alla de massa länkar jag läst i ämnet. Den här tråden och liwslust borde vara obligatorisk läsning för alla som vill prova på att förverkliga den här fantasin.

Jag tänker nog lite samma som dig avseende t ex kyssar. Jag har förstått att åsikterna går väldigt mycket isär om just kyssar, men om jag någonsin skulle göra detta att vara med andra män, så känns det som det inte kan vara sex utan t ex kyssar. För att det skulle ge mig något, så måste det finnas känslor i botten. Närhet, smek, kyssar, för att sedan utveckla sig till andra handlingar

Tycker också att männen glöms bort och reduceras till kukar på två ben, vilket ät rätt intressant. Vad får männen ut av detta?

Vi har lärt oss att hantera mina känslor.Först när känslor uppstod så ville jag bryta med älskaren för jag blev rädd och ville inte äventyra vår egen relation och min kärlek till min man.Jag utgick från mig själv och min egen rädsla för jag visste att jag skulle bli helt skräckslagen, rädd att förlora honom, om min man skulle känna förälskelse till en annan kvinna.

I det läget var jag mycket rädd för att erkänna för min man att jag hade börjat få känslor för min älskare. Det var mera min man som förstod att oväntat starka känslor uppstått och som verkligen lade vinning om att få mig trygg och därmed att våga öppna mig och erkänna det både för mig själv och för min man.Men efter att vi pratat mycket om det, efter att min man kunde förmå mig att se det lite också ur hans manliga perspektiv, efter att vi intresserat oss djupare och studerat omkring ämnet, och också rådfrågat på olika forum där andra hade mera erfarenhet, så kunde vi börja närma oss ett för oss helt ok förhållningssätt.Det finns så väldigt mycket att säga, det är ett stort ämne...Men EN viktig sak för mig var att konstatera att man faktiskt har förmåga älska fler än en.Jag älskar inte min man mindre för att jag älskar våra barn, inte heller för att jag älskar min mamma eller min syster. När jag lever i harmoni med kärleken till mina barn, mamma och syster så älskar jag faktiskt min man ännu mera.Så varför ska jag inte kunna känna lika mycket äkta kärlek till min man, eller tom ännu mera, bara för att jag också känner förälskelse till min älskare?Jag har en harmonisk (dessutom häftig och spännande) relation med min älskare som också innehåller förälskelse. Det är fantastiskt att få uppleva. Men ännu mera fantastiskt är att min kärlek och närhet till min man blir bara bättre och djupare av allt detta.Men en förutsättning är givetvis att min man känner sig trygg och säker i att min äkta och djupa kärlek till honom inte påverkas negativt av mina lite mer tillfälliga och lite mera ytliga känslor för min älskare. Det måste jag vilja förstå på djupet, beakta och ta mitt ansvar för att skapa denna trygghet.Jag tror att min man även känner sig trygg i att det faktiskt är han som har skaffat älskaren till mig, utan min mans medvetna, aktiva och välplanerade handlingar så hade det inte blivit något. Även att min man och min älskare har en förtroendefull relation mellan varandra och de kan kommunicera direkt med varandra på ett bra sätt och med ömsesidig förståelse. Vi är också helt överens om att vem som helst av oss alltid, vid varje tillfälle och precis närsomhelst har vetorätt. Den som vill kan alltid avbryta vad som än pågår, tillfälligt eller varaktigt, utan att behöva förklara eller argumentera.Dessutom har vi lovat varandra, och informerat min älskare, att var och en av oss har rätt att bara testa denna vetorätt om man känner ett behov och för att vara säker på att det faktiskt skulle fungera i verkligheten.Jag har själv testat det en gång och det fungerade perfekt. Om min man bara vill testa, eller säga stopp och slut på riktigt, så är jag helt säker att jag kommer att bemöta honom på samma perfekta sätt.Min känslor skulle säkert bli lite problematiska efter ett avslut med min älskare men efter allt det jag och min man hittills har gått igenom tillsammans så är jag övertygad att med hans stöd och tröst så skulle jag helt acceptera ett slut och vi skulle klara att hantera min sorg och mina känslor utan några stora problem.För oss är det numera självklart att man inte har bara en förutbestämd mängd kärlek som måste fördelas mellan olika personer i ens liv.Det skulle ju vara helt orimligt att när jag får ett barn till så måste kärleken till det tidigare barnet minska, orimligt eller hur? Då är det i stället mera självklart att den totala mängden kärlek ökar när jag får ett barn till. Lika självklart som min totala mängd kärlek och förälskelse ökar när jag får heta känslor också för min älskare.Så mina känslor för min älskare har inte negativt påverkat känslorna för min man. Tvärtom känner jag både kärlek och tacksamhet till min man som älskar mig så mycket att han vill ge mig allt detta. Jag ser det som en fantastiskt kärleksfull gåva från min man till mig vilket också gör att jag känner mera och starkare kärlek och tacksamhet till honom.Vi kommunicerar med varandra och pratar också numera öppet om mina känslor till min älskare. Det var inte helt lätt för mig i början att öppna mig och erkänna dessa känslor av förälskelse till en annan man, men numera känns det helt naturligt, eller nästan helt naturligt, att prata med min man om dessa känslor.Som min man ofta påpekade för mig i början; om jag menar allvar med att han är min allra närmaste vän vem ska jag då hellre prata förälskelse med om inte med min allra närmaste vän?En annan känsla som för mig har varit svår att hantera har varit känslor av att jag är otrogen och har sviker min man. Särskilt dessa känslor tillsammans med känslor av otillåten förälskelse har tillsammans ibland skapat svåra känslor hos mig. Men med min mans stöd och att vi kunnat prata om det så har det blivit lättare med tiden och förmodligen lättare för att jag helt enkelt blivit mera van, fått lite rutin vid den här livsstilen. Även i det här fallet tror jag att den största orsaken till dessa svåra känslor är att jag utgår från mig själv. Jag skulle känna att min man var otrogen mot mig om han hade en älskarinna och det skulle vara mycket problematiskt för mig om han fick känslor för henne.Min man säger att om vår kärlek och vår egen relation inte tål det här med att jag har en älskare, inte tål att jag och min älskare har känslor för varandra, då är inte vårt eget förhållande och vår äkta kärlek tillräckligt stark i vilket fall. Om vi och vårt förhållande inte klarar att hantera sådana saker så skulle det ändå inte vara tillräckligt starkt för att hålla på sikt. Jag börjar mer och mer förstå innebörden i hans ord och även att hålla med honom, även om jag inte alltid kan se det lika klart och tydligt som han.Det här är bara en liten förklaring hur vi har valt att se på saken och hur det fungerar just för oss även om det inte kan passa för alla. Det saknas en del och finns säkert brister i denna beskrivning, men jag skulle nog behöva skriva en bok och ändå inte få med allt...

Jag tror det handlar om att två olika personer har inte exakt samma preferenser, vad de gillar och tänder på. Det är sannolikt så att en persons preferenser dessutom ändrar sig över tid, och beroende på samspelet med sin partner. Det finns ett spektra från att mannen vill gå på swingersklubb med sin fru, och där han vill att det bara är rent sexuella känslor mellan sin fru och en tillfällig älskare, till att det handlar om att ha en fast älskare, med djupa känslor mellan kvinnan och älskaren. Däremellan lär det finnas en hel skala med olika preferenser och upplägg.  Vissa upplägg bygger på full transparens mellan parterna, vissa upplägg har en förtroende i botten, men kanske inte transparens under händelseförloppet. Jag pratar nu nu inte så mycket från egen erfarenhet, kanske mer vad jag hör från er i tråden, vad min man säger, samt annan input. Det som är viktigt är väl i slutändan att alla parter går in i detta med samma förväntningar, eller vad jag förstår, att förväntningarna kanske inte är samma från början, men att händelser och handlingar gör att parterna formas och ändrar inställning, så att allt blir 1+1=3.

Sedan lär det väl finnas en del personer/relationer, som vi inte hör så mycket om här på tråden, där det inte blir samma lyckosamma resa. Det mest "intressanta" här är väl när den partnern som är mest tveksam till detta (oftast kvinnan?), är den partnern som går stärkt ur detta med en nyfunnen aptit på sex och relationer med andra partners...

Håller ni med mig i mitt resonemang ovan, eller har ni en annan syn på detta?

Precis. Det finns ett starkt bias i tråden och den som läser kan lätt få föreställningen att det alltid leder till något fantastiskt bra m.m. T.ex när du säger att kvinnan först blir övertalad och sedan går stärkt och lycklig ur det.. och lämnar sin man(?). Männen i tråden tycker jag verkar vara av den undergiven sorten. Inte för att det i sig är något "fel". Mer ett konstaterande utifrån hur jag är ( mer dominant lagd ) och egna erfarenheter.

Sedan skulle det vara väldigt intressant att höra något från den andra mannen, älskaren?

Finns det en tråd från dom??

Jag hoppas att jag har utvecklat och förklarat, vad jag menade med min rubrik i mitt inledande inlägg. Jag uppskattar hjälp och vägledning, eftersom min man har tankar och önskemål om att jag är med andra män, och att jag är lockad av att fantisera runt detta. Men jag har önskat hjälp att sortera mina tankar runt detta. Jag tycker nog att jag har fått många innehållsrika svar här, som har gett mig större insikt.

Att det finns relationsmässiga risker, har jag nog fattat även innan denna diskussionen. Om parterna går in med olika förväntningar i detta så kommer det självklart inte gå bra. Dessutom är det nog avgörande att ha en öppen och ärlig kommunikation. 

Du får gärna utveckla vilka mänskliga risker du ser med detta, om faktiskt båda parter i ett förhållande är överens om detta, och gör detta gemensamt. Jag vill gärna få inblick i alla perspektiv inom detta område.

Att detta inte är något som alla vill göra, och att det går utanför gällande sociala konventioner i samhället är väl rätt givet, men innebär det med automatik, att det inte är något som en del kan njuta av, utan att det får negativa konsekvenser?

Grattis!!

Jag har själv föreslagit det för min man, men det kan han inte ens tänka sig?!

Det skulle ju vara fruktansvärt enligt honom

Vi pratar om det, absolut. Men mest blir det ju när vi har sex och är så där galet upphetsade. Då känns det som en självklarhet för mig också. Det är sedan efteråt, när man är lite mer klartänkt/försiktig, som alla om och men kommer farande i huvudet.

Men när vi har sex, så tycker jag det är mycket tändande att ha rollspel och fantasier om det. Min man har verkligen inga betänkligheter om att andra män gör både det ena och det andra med mig. "Så länge som du njuter, så..."

Kan det vara så att du har blivit lite fixerad vid detta, eftersom din man är en så tydlig motståndare. Är det något man inte får göra, så brukar längtan bli ännu större... Hm.. tror din man har fel strategi avseende detta