Hjälp, min man tänder på att jag är med andra män

Ja känslorna känns viktiga för mig med. Jag har träffat en man på egen hand vid tre tillfällen. Det har känts mycket bra men också kanske lite knepigare än att ses tillsammans med med min man. Jag märker att jag ändå inte är jätteintresserad av den andra mannen som person och vad han gör i sitt liv men det finns känslor där. Jag märker att han finns i mitt medvetande ofta och det känns både härligt och lite jobbigt. Jag fantiserar om att träffa honom igen och då fantiserar jag både om kyssar och hårdare sex. Kyssar känns viktigt för mig, om jag inte fick kyssas tror jag att jag skulle känna mig mer osäker och hämmad. Just nu har vi inte möjlighet att ses på ett tag och det känns lite påfrestande, det gör att jag funderar på detta lite extra. Jag har hittills bara känt att jag älskar min man mer pga detta men jag är samtidigt lite kluven inför alla känslor som det medför (bara en sådan sak som kåtheten som faktiskt också är ganska jobbig). Det är mindre påfrestande att leva sitt liv som vanligt innan vi gav oss ut på den här resan men samtidigt tycker jag att det har gett mig mycket som jag inte skulle ha velat vara utan.Intressant och spännande svar! Tror jag skriver under på det mesta du nämner. Förhoppningsvis överskrider de positiva effekterna av detta med råge den ytterligare påfrestningen som det innebär för dig.

För mig så börjar allt med att bli förförd och känns mig önskad. Jag tror alla har det behovet på något sätt. Då känns det även naturligt med kyssar, för att så småningom njuta av varianter av sex, som man kanske inte ens vågat drömma om.. Och som kanske inte min man kan ge mig.

Ja detta med att få bekräftelse och känna sig uppskattad känns både pirrigt och upplyftande. Jag känner mig uppskattad av min man och det känns naturligt och tryggt. Annars finns det inte så många tillfällen att få komplimanger nu för tiden. Min man säger att han är glad för min skull och att jag är värd det. Jag kan ibland också märka att han faktiskt kan se på mig med nya mer uppskattande ögon. Men som jag skrev tidigare är det även lite jobbigt att väcka till liv det bekräftelsebehovet. Att återigen ha frågor om jag duger som jag inte haft på så länge. Jag är kanske ovanlig men jag har inte funderat så mycket på mitt utseende på många år mer än att jag tycker jag ser ok ut. Jag tränar t ex ganska mycket men har bara gjort det för att må bra och inte med tanke på att bli snyggare. Nu märker jag att när jag tränar tänker jag på att jag förhoppningsvis också ser bättre ut om jag gör det. Så det är dubbelt men visst är det läckert att väcka till liv en sexigare sida som jag tidigare släppt fram i sängen men kanske inte så mycket i vardagen. 

Sexuellt är de ganska olika varandra vilket känns spännande. Både roligt att prova saker på ett nytt sätt men också känna att det jag och min man har fungerar väldigt bra. Här tror jag ändå att det är bra att ge sig lite tid. Att inte ha krav på sig själv eller den andra mannen att allt ska funka perfekt första gången. Mycket funkade ändå mycket bra från början men det är en annan sak när man haft sex i 18 år och verkligen vet hur den andra vill ha det. Men jag lär mig samtidigt mycket om mig själv. Jag tycker även att jag och min man har blivit bättre på att verkligen prata om sex och önskningar så det även utvecklar oss.

Du gör ett eget val om du deltar i tråden, om du läser den eller om du väljer att låta bli.

Det framgår i trådrubriken och i trådstarten vad tråden handlar om.

Det den här tråden handlar om passar uppenbarligen inte för dig. Så vitt jag kan se så är det ingen här som vill tvinga dig eller ens påverka dig att tycka annorlunda.

Jag tycker inte att det finns massor av andra trådar, jag har aldrig sett någon, som på motsvarande sätt behandlar det här ämnet.  

För mig är det helt givet att det ok att du väljer leva ditt liv på det sätt som du själv gillar.

Hoppas också det är ok för dig att min man och jag vill leva våra liv på vårt eget sätt men att vi inte är tvingade leva våra liv på just ditt sätt. Så vitt jag förstår så påverkar det inte dig?

Tror du det kan vara acceptabelt för dig att vi själva får bestämma om våra liv?

Du skriver att du och din man tänker att du ska passa på under tiden du lever. Att njuta. Men det kan du inte ge din generösa man...? Du skriver att du inte kan se honom med en annan kvinna. Men tänk när han själv ligger där 89 år gammal då? Och bara DU har fått njuta? Men pga DIG kan du inte ge honom en yngre och trängre tjej? Fyfan vad sunkigt. Stackars din man. Han ville ju i början också ha en annan kvinna men DU satte stopp för det. Hemskt.

Hennes man var ju den som var drivande från början och de har båda rätt att säga stopp när de vill. Dessutom är det uppenbart så att mannen njuter av att se sin fru njuta, så det är väl inte alls synd om honom? Bara för att du skulle uppleva situationen på ett negativt sätt betyder inte det att han gör. Själv skulle jag tycka det var fantastiskt om min fru hade en älskare på samma sätt som Q40 men jag har inget intresse av att vara med andra kvinnor. Vi är alla olika.

Fast det står ju att han från början hade önskat att vara med en annan kvinna men han fick ge sig för hon satte stopp för det.

Det är mycket enkelt, kvinnor och män ser generellt olika på det här.
Det är bl a biologiska och nedärvda egenskaper som kommer fram, även om det är lite olika för olika individer.
Jag som kvinna klarar inte av att på ett bra sätt hantera att min man är med en annan kvinna. Jag skulle inte må bra av det och vårt förhållande och vår ömsesidiga kärlek skulle inte må bra av det.

Men jag har därför INTE sagt stopp eller förbjudit honom att vara med någon annan!
Däremot så har min älskade make valt att respektera hur jag känner och därför har han själv fattat beslutet att han inte vill vara med en annan kvinna.

Och i nästa steg föreslog han, och han berättade för mig att han hade fattat sitt eget beslut, och tillsammans fattade vi gemensamt beslutet, att vi ändå ville gå vidare, inom de ramar som passade för oss båda.

Min man både önskar, klarar av och njuter av att vi tillsammans, och ibland även jag själv, har en annan man med i vår relation. Han ser det som en fördel och något positivt även för honom själv. Min man mår bra av det, vårt förhållande och vår ömsesidiga kärlek mår bra av det.

Rättvist eller orättvist är något som vi båda har släppt och sedan länge slutat att fokusera på i våra liv.
Livet är inte rättvist.
Om man vill leva ett bra liv och må bra så får man helt enkelt acceptera det, välja att inte hänga upp sig på livets orättvisor, och gå vidare på det bästa sätt man kan och som man själv har möjlighet till.
På detta sätt har vi också uppfostrat våra barn (ibland till omgivningens förtret...). Våra barn har sedan ganska unga år förvånats över hur många andra barn och även vuxna människor mår illa av att andra har det bättre eller att någon annan har något som jag inte har.

För övrigt väljer vi att se på svartsjuka och avundsjuka på ungefär samma sätt som vi ser på orättvisor.

Ett mycket bra svar tycker jag. Det är väl så det ska vara inom sex (och många andra områden med). En kommer med sina önskningar och den andra kommer med sina. Sedan får man se vad som matchar och det som en inte vill gör man inte. Visst kanske det går att ställa upp på vissa saker fast man inte vill men det blir oftast inte så bra.
Jag kan tänka mig ett fiktivt exempel som illustrerar detta där hon vill bli smiskad och han går igång på att smiska. Samtidigt vill han ha analsex och hon inte vill det. Då blir det inget analsex men det betyder ju inte att de måste avstå från smisket.

Ja detta med att få bekräftelse och känna sig uppskattad känns både pirrigt och upplyftande. Jag känner mig uppskattad av min man och det känns naturligt och tryggt. Annars finns det inte så många tillfällen att få komplimanger nu för tiden. Min man säger att han är glad för min skull och att jag är värd det. Jag kan ibland också märka att han faktiskt kan se på mig med nya mer uppskattande ögon. Men som jag skrev tidigare är det även lite jobbigt att väcka till liv det bekräftelsebehovet. Att återigen ha frågor om jag duger som jag inte haft på så länge. Jag är kanske ovanlig men jag har inte funderat så mycket på mitt utseende på många år mer än att jag tycker jag ser ok ut. Jag tränar t ex ganska mycket men har bara gjort det för att må bra och inte med tanke på att bli snyggare. Nu märker jag att när jag tränar tänker jag på att jag förhoppningsvis också ser bättre ut om jag gör det. Så det är dubbelt men visst är det läckert att väcka till liv en sexigare sida som jag tidigare släppt fram i sängen men kanske inte så mycket i vardagen. 
Sexuellt är de ganska olika varandra vilket känns spännande. Både roligt att prova saker på ett nytt sätt men också känna att det jag och min man har fungerar väldigt bra. Här tror jag ändå att det är bra att ge sig lite tid. Att inte ha krav på sig själv eller den andra mannen att allt ska funka perfekt första gången. Mycket funkade ändå mycket bra från början men det är en annan sak när man haft sex i 18 år och verkligen vet hur den andra vill ha det. Men jag lär mig samtidigt mycket om mig själv. Jag tycker även att jag och min man har blivit bättre på att verkligen prata om sex och önskningar så det även utvecklar oss.