Hjälp, min man tänder på att jag är med andra män
Jag ser mig verkligen inte som någon stjärna men jag är mycket glad att mitt bidrag är uppskattat.
Jag blir faktiskt lite rörd och jag erkänner gärna också stolt av att få denna bekräftelse som jag suger åt mig.
Det skulle kännas jättefint för mig om bara någon enda kvinna, och par, kunde finna lite uppmuntran från mina erfarenheter. Kanske om det för någon är bara den extra lilla uppmuntran som är den sista hjälpen som krävs för att våga ta första steget till att testa något. Och kanske att just detta något senare leder till ytterligare steg som medför härliga och livsavgörande upplevelser.
Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att fler kvinnor ska få chansen att uppleva något liknande som jag får vara med om och allt det som jag upplever.
När jag själv klickar "Visa endast", för att hitta vad det var jag skrev, så ser jag att jag har skrivit ganska mycket. Självkritiskt kan jag enkelt se att allt kanske inte riktigt hänger ihop, vissa saker kan tom vara lite motsägelsefulla. Men jag hoppas ändå att de flesta kan se positivt på mina försök att berätta om min syn på saken och mina försök att beskriva min/vår situation och erfarenheter.
Om allt skulle beskrivas så kanske mängden av information skulle räcka till en bok, en liten bok, men det skulle ju ändå bli en rätt så enahanda bok om mest bara ett enda ämne.
Och aldrig i världen att jag inbillar mig att min skrivförmåga skulle ens vara i närheten av tillräcklig.
Jag vet själv att jag har haft massor av behållning, och funnit mycket uppmuntran, från att söka på nätet och få läsa om erfarenheter från andra verkliga kvinnor i liknande situation. Särskilt då i början av vår utveckling.
Det finns mycket att läsa, särskilt om man som jag är beredd att inte bara söka på Svenska utan också på Engelska och Franska. Jag hade också utbyte och konversationer med flera kvinnor på olika forum, vilket var till hjälp för mig. Jag har intryck av att man t ex i Frankrike är mycket mera öppen för och tycker det är mycket vanligare med en livsstil som liknar min/vår. För mig var det nyttigt att få ta in intrycken och få bekräftat att jag och min make inte var onormala på något sätt utan tvärtom att livsstilen är uppskattad och kanske bra mycket vanligare än vad de flesta av oss kan tro.
Jag är glad och stolt att mina försök uppskattas av andra.
Det har också varit mycket givande och nyttigt för mig själv att tänka igenom allt, att försöka sätta det på pränt, att försöka beskriva mina egna känslor och erfarenheter, att svara på frågor, en del väldigt kloka frågor som kräver eftertanke, också en del svåra frågor, allt detta har gjort att jag har fått reflektera och att många saker och tankar har klarnat, har givit ökad förståelse, också för mig själv.
Jag känner att jag reagerar lite eftertänksamt och känslomässigt på ditt uttryck "bortanför tvåsamheten".
Det har jag inte riktigt tänkt på och har inte riktigt sett det så.
Men du har ju uppenbarligen rätt.
Rent känslomässigt tror jag att jag inte har tänkt så, kanske mest tack vare att min och min makes tvåsamhet har stärkts av allt detta, vår ömsesidiga kärlek mellan bara oss två har stärkts, vår närhet till varandra har stärkts.
Hoppas du förstår när jag säger att jag inte på något sätt känslomässigt befinner mig bortom den tvåsamheten.
Trots att du så uppenbart har rätt, jag har ju utan tvekan relationer med två män, så faktum är att jag och vi befinner oss bortom den traditionella tvåsamheten. Men känslomässigt är alltså min och min makes tvåsamhet starkare än någonsin.
Hoppas mina ord och tankar går att förstå? För mig blev ditt uttryck intressant att tänka på...
Ja, det kanske blir en en bok om bara ett ämne, men det är inte det minsta enahanda. Det är ju det vi vill läsa om. Ungefär hur mycket som helst!
Trodde inte du skulle reagera så starkt på mitt uttryck "bortanför tvåsamheten" Kändes ganska naturligt att skriva det. Även om jag själv befinner mig i tvåsamhet, så hoppas jag att du ser uttrycket som något positivt. Så som jag har skrivit det, så är det lite som att nå nästa steg i en mänsklig sexuell utveckling. Vet att det sannerligen inte är alla som ser det så, men i ditt fall, så känns det så.
Du lyckas på ett utmärkt sätt förklara, vad du menar med, när du säger att du känslomässigt inte befinner dig bortom tvåsamheten. Men så som du skriver och berättar om ditt liv, så är du definitivt långt borta från en traditionell tvåsamhet, även om det för dig känns på ett annat sätt.
Tack för dina insikter