Hjälp, min man tänder på att jag är med andra män

Hejsan, en medelålders kvinna här. Jag har ett långt och stabilt äktenskap med min man.

Vi har ett bra sexliv. En sak som ofta kommer upp när vi har sex är att min man ofta börjar prata med mig om att jag är med andra män. Jag har förstått att detta inte alls är så ovanligt som man kanske kan tro. Det verkar som liknande saker händer i många relationer.

Han frågar mig vad jag gillar för män, om det är någon speciell man på mitt jobb, som jag är intresserad av. Och sedan vill han att jag berättar om mina fantasier, hur jag blir förförd och vad mannen gör med mig. Det kan kännas lite obekvämt för mig, men jag märker ju hur tänd min man blir, och summa summarum, så går jag också igång väldigt mycket på dessa fantasier. Det är väl inget att hymla om att jag har haft heta fantasier om andra män, även innan min man började prata om detta.

Han gör ingen hemlighet av att han vill ta detta ytterligare steg, att gå från fantasier till verklighet. Hittills har jag varit avvisande till detta, men kan inte förneka att det finns något i allt detta som tänder mig. Dock så är det inte så lätt att strunta i allt man har uppfostrats till och alla våra social konventioner.

Ni kvinnor, som har varit i liknande situationer, att ni har tanker om andra män, och samtidigt pratar med er man om detta, har ni låtit det stanna vid fantasier, eller har ni gått hela vägen? Vore guld att få lite vägledning i mina tankeprocesser runt detta. Känns som ett stort steg. Hur resonerar ni? Positiva argument? Negativ argument?

Min man gillade den här ideen. Först tror jag att han drömde om att få testa swinger-livet och att träffa par, för ömsesidigt utbyte.
Jag hade nog inte tänkt tanken.
Det tog honom flera år att stegvis uppmuntra mig, vidga mina vyer och få oss att med små små steg, två steg fram och ibland ett steg tillbaka, och med massor av tålamod, närma oss det här.
Under flera års tid hade vi olika små upplevelser som min man ofta ordnade så att möjligheter och tillfällen skulle kunna uppstå som så småningom gjorde att jag fick testa att doppa tån lite och att vi båda började förstå vilken typ av man det skulle krävas för att få mig tillräcklig nyfiken, och hur allt skulle gå tillväga och hur vi båda ville att det i så fall skulle fungera.

Under resans gång kund vi konstatera att swingers och partnerbyte var inget för oss. Jag kunde inte klara att se min man med en annan kvinna.

Så småningom lyckades min man hitta en man som han trodde kunde vara rätt. Det blev ett väldigt lyckat äventyr, som fortfarande pågår, och numera har jag en återkommande älskare.
Jag är inte intresserad av att träffa flera olika män. Det måste vara rätt man för mig och det finnas både känslor och attraktion med i spelet om det ska bli bra för mig.
Både jag själv och min man är införstådda med att det finns ett mått av förälskelse mellan mig och min älskare, vi har lärt oss att hantera det tillsammans.
Förälskelsen handlar inte alls om något som liknar den djupa och ömsesidiga kärlek som jag och min man  har för varandra.

En återkommande älskare är mest rätt för mig och för oss. Det är ofta min man som håller i initiativet och ordnar möten med min älskare. Oftast deltar min man på ett eller annat sätt, ibland aktivt när vi har trekant men ibland mera att han tittar på. Ibland ordnar han också att jag får tillfällen vara själv med min älskare. Ibland filmar min man diskret genom att ha en fast kamera på avstånd, jag gilalr inte handhållen kamera som kommer nära, och vi har också testat att han bara tittat eller lyssnat från annan plats via dator och telefon.
Min man gillar också det här upplägget, han gillar att jag är med en annan man,  och han har helt och hållet accepterat att jag inte klarar att dela honom med en annan kvinna.

För oss har det gått fantastiskt bra och vår egen kärlek har blivit både djupare och starkare.
Det har inte varit helt och hållet problemfritt men vi har lyckats lösa allt under vägen på ett bra sätt. Massor med bra kommunikation och stor respekt för bådas våra känslor.
Jag tycker att alla som vill testa något sådant här måste vara förberedda på att det inte kan gå helt och hållet friktionsfritt.

Jag är mycket lycklig.
Både för möjligheten få alla dessa fantastiska upplevelser med min älskare men ännu mera för att relationen med min man och vår ömsesidiga kärlek är bättre än någonsin och jag känner djup kärlek och stor tacksamhet till min älskade man.

Ingen annan vet om detta, jag tycker det är svårt att prata om det då man inte riktigt vet hur reaktionerna kommer bli. Några av mina vänner är lite negativt inställda till sex överlag, dom gnäller om att män är översexuella osv, de skulle nog få en chock om jag berättade om mina äventyr.

Jag kan även känna att vissa saker är svårare än andra att prata om, speciellt om det gäller att vara undergiven och ha vissa fetisher. Att jag skulle tycka det var väldigt jobbigt om det kom ut, vill inte säga att vissa saker känns slampigt, men det är lite så det känns om det skulle komma ut.

Vad gäller kläder och utseende så har det här nog fått upp mitt självförtroende en del. Tidigare har jag haft problem att acceptera att min kropp förändrats, när jag var ung kunde jag verkligen känna att jag ändå hade en snygg kropp, jag var smal men hade ändå ganska stora bröst och rumpa. Nu är det ju annorlunda när jag blivit äldre, försöker hålla mig i form men åldern tar ut sin rätt.. Att klä sig sexigt med sexiga underkläder och sånt har kännts lite som att sminka en gris :) Nu har det dock ändrats en del, med bekräftelsen jag fått från flera män så kan jag ändå känna mig attraktiv, jag märker ju att många verkligen går igång på min kropp ordentligt.

Nästan lite terapi att kunna prata ut om allt detta anonymt här ????

Vilken fantastisk kvinna du har! Du måste vara rädd om henne. Hoppas du inte äventyrar något i er relation med dessa tankar, utan snarare stärker er relation.

Jag tänkte på det du skrev om att hon är lite undergiven kopplat till om hon skulle göra handlingar med andra män, som hon inte gjort med dig. Då måste jag relatera till mig själv. Jag har ju också upptäkt att jag tänder på att vara undergiven. Jag och min man har gemensamt testat oss fram här, men min man hade ingen erfarenhet av detta när vi började expreimentera. Om jag någon gång kommer ta steget med en annan man, så vet jag ärligt talat inte hur jag skulle agera och reagera, om jag var med en man, som hade stor erfarenhet av sexuell dominans. Jag litar inte riktigt på mig själv, att jag inte skulle vilja passera gränser, som jag inte vill passera med min man. Detta skulle faktiskt kunna hända din fru också, beroende på vad det är för man hon skulle träffa. Hur ser du på att saker skulle kunna hända inom detta området? Är du Ok med det? 

Vi har lärt oss att hantera mina känslor.
Först när känslor uppstod så ville jag bryta med älskaren för jag blev rädd och ville inte äventyra vår egen relation och min kärlek till min man.
Jag utgick från mig själv och min egen rädsla för jag visste att jag skulle bli helt skräckslagen, rädd att förlora honom, om min man skulle känna förälskelse till en annan kvinna.
I det läget var jag mycket rädd för att erkänna för min man att jag hade börjat få känslor för min älskare. Det var mera min man som förstod att oväntat starka känslor uppstått och som verkligen lade vinning om att få mig trygg och därmed att våga öppna mig och erkänna det både för mig själv och för min man.
Men efter att vi pratat mycket om det, efter att min man kunde förmå mig att se det lite också ur hans manliga perspektiv, efter att vi intresserat oss djupare och studerat omkring ämnet, och också rådfrågat på olika forum där andra hade mera erfarenhet, så kunde vi börja närma oss ett för oss helt ok förhållningssätt.

Det finns så väldigt mycket att säga, det är ett stort ämne...

Men EN viktig sak för mig var att konstatera att man faktiskt har förmåga älska fler än en.
Jag älskar inte min man mindre för att jag älskar våra barn, inte heller för att jag älskar min mamma eller min syster. När jag lever i harmoni med kärleken till mina barn, mamma och syster så älskar jag faktiskt min man ännu mera.
Så varför ska jag inte kunna känna lika mycket äkta kärlek till min man, eller tom ännu mera, bara för att jag också känner förälskelse till min älskare?
Jag har en harmonisk (dessutom häftig och spännande) relation med min älskare som också innehåller förälskelse. Det är fantastiskt att få uppleva. Men ännu mera fantastiskt är att min kärlek och närhet till min man blir bara bättre och djupare av allt detta.
Men en förutsättning är givetvis att min man känner sig trygg och säker i att min äkta och djupa kärlek till honom inte påverkas negativt av mina lite mer tillfälliga och lite mera ytliga känslor för min älskare. Det måste jag vilja förstå på djupet, beakta och ta mitt ansvar för att skapa denna trygghet.
Jag tror att min man även känner sig trygg i att det faktiskt är han som har skaffat älskaren till mig, utan min mans medvetna, aktiva och välplanerade handlingar så hade det inte blivit något. Även att min man och min älskare har en förtroendefull relation mellan varandra och de kan kommunicera direkt med varandra på ett bra sätt och med ömsesidig förståelse. 

Vi är också helt överens om att vem som helst av oss alltid, vid varje tillfälle och precis närsomhelst har vetorätt. Den som vill kan alltid avbryta vad som än pågår, tillfälligt eller varaktigt, utan att behöva förklara eller argumentera.
Dessutom har vi lovat varandra, och informerat min älskare, att var och en av oss har rätt att bara testa denna vetorätt om man känner ett behov och för att vara säker på att det faktiskt skulle fungera i verkligheten.
Jag har själv testat det en gång och det fungerade perfekt. Om min man bara vill testa, eller säga stopp och slut på riktigt, så är jag helt säker att jag kommer att bemöta honom på samma perfekta sätt.
Min känslor skulle säkert bli lite problematiska efter ett avslut med min älskare men efter allt det jag och min man hittills har gått igenom tillsammans så är jag övertygad att med hans stöd och tröst så skulle jag helt acceptera ett slut och vi skulle klara att hantera min sorg och mina känslor utan några stora problem.

För oss är det numera självklart att man inte har bara en förutbestämd mängd kärlek som måste fördelas mellan olika personer i ens liv.
Det skulle ju vara helt orimligt att när jag får ett barn till så måste kärleken till det tidigare barnet minska, orimligt eller hur? Då är det i stället mera självklart att den totala mängden kärlek ökar när jag får ett barn till. Lika självklart som min totala mängd kärlek och förälskelse ökar när jag får heta känslor också för min älskare.
Så mina känslor för min älskare har inte negativt påverkat känslorna för min man. Tvärtom känner jag både kärlek och tacksamhet till min man som älskar mig så mycket att han vill ge mig allt detta. Jag ser det som en fantastiskt kärleksfull gåva från min man till mig vilket också gör att jag känner mera och starkare kärlek och tacksamhet till honom.

Vi kommunicerar med varandra och pratar också numera öppet om mina känslor till min älskare. Det var inte helt lätt för mig i början att öppna mig och erkänna dessa känslor av förälskelse till en annan man, men numera känns det helt naturligt, eller nästan helt naturligt, att prata med min man om dessa känslor.
Som min man ofta påpekade för mig i början; om jag menar allvar med att han är min allra närmaste vän vem ska jag då hellre prata förälskelse med om inte med min allra närmaste vän?

En annan känsla som för mig har varit svår att hantera har varit känslor av att jag är otrogen och har sviker min man. Särskilt dessa känslor tillsammans med känslor av otillåten förälskelse har tillsammans ibland skapat svåra känslor hos mig. Men med min mans stöd och att vi kunnat prata om det så har det blivit lättare med tiden och förmodligen lättare för att jag helt enkelt blivit mera van, fått lite rutin vid den här livsstilen. Även i det här fallet tror jag att den största orsaken till dessa svåra känslor är att jag utgår från mig själv. Jag skulle känna att min man var otrogen mot mig om han hade en älskarinna och det skulle vara mycket problematiskt för mig om han fick känslor för henne.

Min man säger att om vår kärlek och vår egen relation inte tål det här med att jag har en älskare, inte tål att jag och min älskare har känslor för varandra, då är inte vårt eget förhållande och vår äkta kärlek tillräckligt stark i vilket fall. Om vi och vårt förhållande inte klarar att hantera sådana saker så skulle det ändå inte vara tillräckligt starkt för att hålla på sikt. Jag börjar mer och mer förstå innebörden i hans ord och även att hålla med honom, även om jag inte alltid kan se det lika klart och tydligt som han.

Det här är bara en liten förklaring hur vi har valt att se på saken och hur det fungerar just för oss även om det inte kan passa för alla. Det saknas en del och finns säkert brister i denna beskrivning, men jag skulle nog behöva skriva en bok och ändå inte få med allt...

Innan vi träffades så hade båda vi haft ganska fria singelliv i storstan med allt vad det innebär (korta förhållanden, onenightstands osv), vi hade helt enkelt levt ut rätt bra men tröttnat och ville ha det där seriösa båda två och då träffades vi.

Nu ett gäng år senare så har vi pratat om det där att kunna uppleva den där första kyssen med en främmande person, att känna på en främmande kropp osv vilket har lett till att vi öppnat upp och varit iväg på ett klubbesök som blev väldigt lyckat för oss båda där vi hittade några vi hade det härligt med.

Efter det har vi även träffat andra par där vi haft både bra snack och även tagit det vidare och utforskat ?swingerslivet? så att säga och för vår del har det bara stärkt vår redan väldigt starka och trygga relation ännu mer.
Nu har vi en ?hobby? som någon annan skrev som vi delar och har det otroligt härligt med, visst kan det finnas att det kommer känslor in i det hela men det påverkar inte känslorna för varandra... inte negativt i alla fall, för om något så upptäcker vi mer o mer om oss själva och varandra som gör att vi bara växer ännu mer tillsammans.

Som några varit inne på så är nog en stark grund ett måste för att ge sig ut på en sån här resa, är det lite fel i förhållandet så är det här verkligen inte ett sätt att laga det på, men är det så att man har en trygghet i varandra med tillit och respekt för varandra samt att man pratar med varandra så kan det bli en otroligt krydda i livet.
Och det är väl just det som är grejen, det här är en krydda till ett redan bra förhållande och sexliv, det handlar inte om att ersätta något som inte funkar.

Eftersom man utgår från sig själv, jag som kvinna, så kan det vara jättesvårt förstå varför mannen vill se mig ha sex eller dela mig med en annan man, och i mitt fall också uppleva ännu mera med en annan man.

Jag vet att "älskar han mig inte mer än att han vill att en annan man ska få ha mig?" är en vanligt frågeställning bland de flesta kvinnor som ställs inför det här ämnet.
Denna typ av frågeställning kan nog vara ett av de största skälen till att de flesta kvinnor reagerar negativt på förslaget att blanda in ytterligare en man i relationen?
De allra flesta kvinnor jag träffat under årens lopp har svårt att riktigt förstå den manliga synen på detta. Inte heller jag förstod det.

Vi kvinnor vet att heta känslor kan uppstå, eller kommer att uppstå, om vi upplever jättebra och passionerat sex med en man. Känslorna kommer nästan som en självklarhet.
Därför, eftersom vi utgår från oss själva, vill vi inte att vår man ska ha jättebra och passionerat sex med en annan kvinna. För om känslor uppstår så riskerar jag ju att förlora min man.

Män däremot verkar inte alls förutsätta eller ens förstå att denna nära intimitet, att få uppleva jättebra och passionerat sex med en annan man, ofta leder till att heta känslor uppstår. Därför, eftersom de utgår från sig själva, är de inte på samma sätt rädda för att förlora sin kvinna.

Om männen verkligen förstod hur lätt det är att djupa känslor uppstår så tror jag att männens fantasi om detta inte skulle vara lika vanlig? Och säkerligen att många män inte skulle anstränga sig att genomföra det i verkligheten? Eller att många män åtminstone skulle fundera efter både en och två gånger och verkligen säkerställa att den trygga grunden och den starka kärleken verkligen finns där innan man väljer att gå vidare.

Jag kan inte exakt beskriva skillnaden, men typ att män kanske mera har sex för att aktiviteten är så skön och häftig,
medan de flesta av oss kvinnor behöver ha djupare känslor inblandade för att upplevelsen ska bli skönt och häftigt?
Kanske ligger det något i att hos männen är själva den sexuella aktiviteten det som är viktigast och det de längtar efter allra mest,
medan för oss kvinnor är hela upplevelsen viktigast och det är känslorna vi längtar efter allra mest och med dem följer upplevelsen och den sexuella aktiviteten?

Håller med till 100% det du skriver. Att män har lättare att skilja på sex och kärlek rent generellt. Och det är också kanske därför det är fler än som vill se sin kvinna ligga med andra än tvärtom. ja, alltså nu killgissar jag ju men så går mina tankar.

Sedan håller jag med om att jag nästan hellre ser att min tjej har flera olika partners än en fast älskare, just med tanke på att ju mer tid de tillbringar tillsammans dess större är chansen eller risken att starkare känslor uppstår till honom än till mig. Så det är nog därför jag gärna sett flera män och kortare förbindelser än en fast älskare som bor på samma ort.

Vilken bra tråd detta har blivit! Jag är djupt berörd av alla fina svar, och den allt igenom positiva tonen i inläggen. Så roligt att kunna ha en diskussion och respektera varandras synpunkter utan att det en massa negativa kommentarer, trots att ämnet som sådant är långt ifrån socialt accepterat hos väldigt många. Det är man inte bortskämd med på olika diskussionsforum runt om på nätet. 
Efter att ha läst och begrundat alla fantastiska svar i den här tråden, så ser man att det spretar åt lika olika håll, hur det brukar sluta (i de lyckade relationerna). Även om allt inte är svart eller vitt, och det finns ett spektrum där emellan.

Dels finns de som inleder en djup relation med en man/älskare, med mycket känslor involverade. Sedan har vi de som har tillfälliga relationer/träffar med många olika män. Och bägge kategorier verkar supernöjda med vad som har hänt dem. 

Sedan kan jag även märka att även männen verkar ha olika syn på detta. Vissa som ger kvinnorna stor frihet, medan vissa män vill vara med mycket i processen av olika skäl. Även här så finns det självklart inget som är rätt eller fel.

Diskussionen om hur män och kvinnor ser på detta, och hur olika utgångspunkter de har, som kan leda till missförstånd/konflikter, är ju också superintressant. 

Jag hoppas på ytterligare inlägg från alla som vill diskutera ämnet. Så givande för någon som är nyfiken, men funderar på om fallskärmen kommer veckla ut sig, när man hoppar....

Förlåt att jag inte svarat, missade tydligen några inlägg 
Hoppas ändå att du har gillat något i mina övriga inlägg.

Tack för dina uppskattande ord.
Mitt liv kanske inte är helt otroligt... Men jag får i vart fall vara med om en del ganska otroliga upplevelser.

En nyckel är nog att barnen idag är större och klarar sig rätt bra själva, ibland med lite stöd av far/mor-föräldrar.

Min älskare bor någorlunda nära vårt semesterställe vilket är i ett annat land. De flesta träffar sker där men också att han reser till oss ibland och då brukar det bli en hotellweekend.
Lite svårare just nu att träffas i dessa tider, men ändå inte helt omöjligt.
Nästan ingen i min omgivning känner till den här relationen (förhoppningsvis). Min bästa väninna och någon mer kan kanske misstänka att där finns något, men ingen skulle nog kunna föreställa sig hur långt vi har nått.
De flesta som känner mig skulle nog inte i sin vildaste fantasi kunna drömma om att just jag som person är den kvinnan som lever detta dubbla liv.

Vi väljer att hålla det mesta för oss själva. Diskretion är mycket viktigt för mig, både av privata skäl och för mitt jobb.

De flesta träffar brukar vara en weekend, typ 2-3 dagar och två nätter.
Men vi har också lyckats få till några korta träffar, när jag typ fått "smita" från man och barn en stund när lusten och längtan blivit för svår... Mycket hett och spännande.
Sedan håller vi kontakt och träffas via telefon och Skype. Det är både goda och mysiga samtal men ibland blir det också en "het träff" via Skype, vilket är nytt för mig men är också häftigt. Det sker när jag är ensam hemma någon natt när min man ibland är bortrest i jobbet. Känns både busigt och odygdigt, men hett 

När jag träffar min älskare deltar min man ibland aktivt och ibland att han bara tittar, eller att han bara finns i närheten. Men både han och jag gillar också att jag får ha egna stunder på tu man hand med min älskare. Det verkar kunna utvecklas mer och mer. Kanske kommer vi gå längre så småningom, jag tror jag skulle vilja prova vara mera och längre ensam med älskaren, men det är nog mest upp till vad min man vill.
Hittills har jag sovit själv två nätter med min älskare, med min man i eget rum intill. Mysiga och nära känslor, och även att älska blir extra mysigt, lugnare och mera känslosamt på något sätt, när man är lite på tu man hand.

Jag känner djup tacksamhet och kärlek till min man för att han erbjuder mig dessa upplevelser och aktivt ordnar och arrangerar så att jag får vara med om det här.
Hans intensiva kärlek, och mycket heta känslor till mig, när han "återerövrar" mig, när vi själva "bondar" med varandra efter att älskaren har lämnat, skapar en ny dimension av närhet, intimitet och kärlek mellan oss som också är magiskt att få uppleva.

Att "återerövra och bonda", att hantera alla heta, förvirrande, stormiga, osäkra  känslor, var inte helt lätt de första gångerna.
Men numera har vi lärt oss hantera det jättebra och det blir liksom bara positivt och lite extra grädde på moset.
Mina möten med min älskare, också bara möten på Skype, ger massor av extra inspiration, uppmuntran och tändvätska för mig, och också för min man, och i vårt eget förhållande.

Hoppas du kan förstå det jag försöker beskriva så gott jag kan, men det är inte så lätt att beskriva känslan eller känslor i text.
Fråga gärna