Hon vill ha ett till barn
Hej!
Vill bara berätta att detta är första gången jag vänder mig till ett forum om hjälp samt på internet, tack för att ni finns.
Jag (Pappa) 27 år, är tillsammans med min Sambo som vi kallar för Ida i denna tråd. Vi har varit tillsammans i ca 4 år och för 1.5 år sedan fick vi vårat första barn ihop.
Vi bor i en hyres 3a som vi flyttade till för ca 1 år sedan, vi har för någon månad sen börjat spara till egen bostad tillsammans (som vi har varit lite dåliga på innan).
Jag har fast heltids tjänst inom bygg och anläggning, jobbar borta under veckorna mellan Måndag och Torsdag, kommer oftast hem runt 19:00 på torsdag kväll.
Min sambo har nyligen börjat studera på heltid, innan det så jobbade hon som personlig assistent.
När vi fick vårat första barn ihop så var det inte riktigt planerat, det blev en omställning för mig till att bli förälder. Jag är först bland mina vänner och umgänge till att få barn, så jag har inte haft någon att stötta mig till eller prata om det riktigt.
Dom första månaderna tog rätt hårt på mig, som jag antar det gör för alla nyblivande föräldrar.
Men det började gå bättre och bättre och jag började känna mig mer mogen för varje dag som gick.
Hur jag känner idag så, jag älskar min dotter mer än allt. Hon är något utav det bästa som har hänt mig och jag skulle göra allt för hennes skull.
Nu till vad allt handlar om.
Min sambo har levt med depression och ångest (gadd) så länge jag känt henne, jag har alltid försökt mitt bästa till att stötta henne och få henne må bättre.
Det var en utav anledningarna till att vi fick våran dotter, för jag visste att hon ville ha barn så himla mycket och jag tänkte att hon skulle få något mer ljus i livet och må bättre.
På senaste tiden så har vi pratat väldigt mycket om våran framtid ihop, hur vi vill bo (eget hus, egen lägenhet).
Hon har även tagit upp syskon några tillfällen och jag har sagt att jag är lite osäker på hur jag känner.
Men nu idag så blev det bara för mycket, vi diskuterade framtiden och det började med att min sambo måste få följa sina drömmar och mål i livet för att få må bra (vilket jag helt accepterar).
Hon vill så gärna ha ett till barn framöver inom något år.
Jag svarade med idag att jag vet tyvärr inte om jag kan ge dig ett till barn som du så himla mycket vill, jag vet inte hur jag känner om några år. Jag försökte förklara att jag inte känner så just nu att ha ett syskon.
Hon svarade med att hon vet inte hur länge hon kan vänta på mig och vill inte leva med att inte veta om hon kommer få det hon behöver i livet för att må bra.
Jag känner mig så otroligt egoistisk som inte kan svara på det hon behöver, jag känner mig bara just nu att ett barn räcker. Jag vet inte om jag känner så om några år? Jag vill bara kunna ge min dotter allt hon förtjänar och den uppmärksamhet hon kräver. Jag tycker vi har ett bra liv ihop, att vi har börjat spara till våran egna bostad ihop och har våran dotter tillsammans.