Är jag hemsk?

Ditt barn borde komma först. Om du flyttar kommer du inte att träffa honom lika mycket, er relation kan mycket väl bli lidande. Dessutom, av vad jag läst kring andras relationer med separation, barn och ny partner, så är ett år väldigt tidigt att flytta ihop. Många låter inte ens barnen träffa den nya förrän minst ett halvår har gått. Du kan inte lägga ett så viktigt beslut på en 11-åring, det är inte hans ansvar och eftersom det kommer att bli sämre än nuläget oavsett vad han väljer så kommer han att klandra sig själv och må dåligt för det också, så kan du bara inte göra mot honom!

Det är aldrig barns fel vilka val vi vuxna gör, och då får vi se till att stå för dem också. Om man skaffar barn med en person så måste man ju samtidigt förstå att man indirekt blir kvar på samma ort i ganska många år framöver, oavsett hur man mår.

Om du vill göra det som är bäst för din son får du hitta en annan lösning, som någon skrev kan du ju hälsa på mannen när du är barnledig. Du får fortsätta jobba på att få ett förstahandskontrakt och mannen kan säkert hälsa på hos dig också. Din son vill väl helst ha dig i samma stad, även om du måste byta lägenhet en gång om året, än att ha dig 13 mil bort enkel resa. Så frågan är vad som är bäst för honom, och om du väljer att prioritera det eller inte.