Är jag hemsk?

Mannen är en vän från förr så känt varandra i ca 20 år och varit ett par i snart 1 år.

Jag åker dit och hem varannan vecka nu men det blir krångligt med mina djur, och kostar flera tusen mer i månaden än vad det skulle göra att flytta dem och mig till gården.

Jag är kroniskt sjuk och sonen väl införstådd i mina sjukdomar, och han säger själv att jag mår bättre när vi är på gården.

Jag kommer rösta för att han stannar hos din pappa för att förändra så lite som möjligt för honom. Men om han vill är han såklart mer än välkommen att flytta med.

Känns konstigt att ens tänka tanken att prioritera mig före honom, eller nä det är fel ordval. För om jag mår bättre blir jag ju också en bättre mamma som klarar mer när vi ses.

Jag har valt i 7 år att bo i andra hand och flytta hit å dit för att kunna bo nära pappan för sonens trygghet. In en stad jag inte vill bo i. Och är det verkligen trygghet att flytta en gång om året för att andra handskontrakten går ut.. ?

Usch är så kluven

Är det inte bättre med en piggare gladare mamma mindre antal dagar än en sängliggande mamma fler dagar... som dessutom kommer ha lite pengar kvar att göra saker för än som nu då vi vänder på varje krona..

Usch det är så mycket som snurrar i huvudet...

Tänker att vi nu ses 14 dgr/mån och om han kmr 3 helger av 4 blir de 9 dagar och fler vid lov etc. Och helger ger ju mer tid ihop än skoldagar.. Vi spelar dessutom mkt ihop online när vi inte ses så undrar om det verkligen är så mkt mindre tid ihop?

Det funkar inte praktiskt med mina djur :( annars hade det såklart varit bäst