Är jag dum som inte vill hjälpa?

Om mitt syskon med respektive var sjukskrivna och oplanerat blev gravida skulle jag givetvis hjälpa dem om de ville det, även om jag själv inte har det ovanligt gott ställt utan ungefär medelinkomst.

TS, de är SJUKSKRIVNA. Givetvis söker de då inte jobb.

Om mitt syskon med respektive var sjukskrivna och oplanerat blev gravida skulle jag givetvis hjälpa dem om de ville det, även om jag själv inte har det ovanligt gott ställt utan ungefär medelinkomst.

TS, de är SJUKSKRIVNA. Givetvis söker de då inte jobb.

Jag hade absolut hjälpt nära och kära om jag kunde, men till en viss gräns. Det låter inte som ts och syskonet har en särskilt bra relation. Att i praktiken försörja vuxna syskon bara för att de inte vill jobba, som någon skriver om i tråden, är inte heller att rekommendera. Så länge man gör det, behöver slarvern aldrig ändra sig eller växa upp. Men jag förstår att det är lätt att bli utnyttjad när det handlar om familjeband, eller om det gäller någon som så att säga har en känslomässig hållhake på en. Men det är inte bra. (Nu syftar jag inte på ofrivilligt sjukskrivna som försöker leva sparsamt, utan slackers som utnyttjar andra och slösar upp pengarna de får.) I ts fall undrar jag, varför tycker familjen att just du ska hjälpa till? Varför köper inte din mamma själv till syskonet? Har hon inte råd? Har ni det mycket bättre ställt än alla andra?

Varför går inte dina föräldrar in och hjälper till? Det vore väl det naturliga? Barn är alltid barn även om det gäller vuxna barn. Du skriver bara om din mamma, vad tycker din pappa?

Om du ska hjälpa din fattiga syster eller inte (du har väl startat flera trådar tidigare om er familjesituation?) är helt upp till dig, du gör precis som du vill. Ni verkar ju inte ha en särskilt varm relation om man säger så. Om du ändå bestämmer dig för att hjälpa så ge inte pengar utan köp saker istället så att du har kontroll så att det inte blir som med pizzorna och veckohandlingen.

Aldrig i livet. 1. Babyskydd behövs ju definitivt inte, för jag FÖRUTSÄTTER att paret inte har någon bil eftersom de lever på oss skattebetalare. Går att ta en taxi hem och be bolaget ha i ett babyskydd, om det är den resan som ska göras. 2. Ny vagn, aldrig. Vi som definitivt har råd med nya vagnar köper begagnat ändå. Hade ALDRIG köpt en ny barnvagn till ett syskon då!

Nej, väljer man att behålla ett barn när man går på soc får man stå sitt kast och köpa endast nödvändiga och BILLIGA saker. Så hade jag kanske som moster/faster gärna unnat barnet lite presenter och upplevelser när det blir äldre och har intresse i det, men jag hade inte sponsrat ett oansvarigt syskon med dyra prylar som inte ens behövs. Och jag tycker inte heller det är elakt eller fel att tänka så.

Och nu har det kommit nya uppgifter, som TS inte ville ge från start...

Vad familjen använder sina pengar till är deras ensak. Det är deras fulla rätt att disponera sin inkomst till exakt vad de vill. De får inte mer pengar från soc för att de har hund och bil utan de får istället dra in på tex mat eller kläder.

Personligen tycker jag att det är ett dåligt val, men det är deras och de kostar inte skattebetalarna mer på grund av det valet.

Jahapp. Ja, då vet ju du givetvis exakt att det inte ligger en NPF-diagnos eller en kronisk, psykisk sjukdom bakom detta beteende. För du vet ju detta mycket bättre än de läkare med kompetens att bedöma arbetsförmåga som har valt att sjukskriva ditt syskon. Det är fint med allvetande människor.