Bonusbarn - sambo
De som behöver skriva av sig på Familjeliv är de där det kraschat. Min mans styvfar hade platsen för "brudgummens far" när vi gifte oss. Han hade varit med i bilden sedan min man var 10-12 år.
Där det kraschar brukar det finnas en del gemensamma saker, saxat från andras erfarenheter men även egna:
Föräldern tycker att styvföräldern ska hjälpa till men denna får inga befogenheter att säga till.
Föräldern förväntar sig att styvföräldern älskar barnet som sitt eget.
Föräldern tycker att det är synd om barnet så det får ingen vettig uppfostran. Det är däremot inte lika synd om de gemensamma barnen, som kan lämpas över på styvföräldern att ta hand om ensam, eller på andra sätt missgynnas.
Föräldern anser att "barnen går först" och därför ska styvföräldern alltid ge vika, oavsett hur situationen ser ut. Föräldern hänvisar till sina barn för att få som hen vill.
Har man inga egna barn kan man bli dumförklarad och anses inte få ha några åsikter om hur ens egen vardag ska läggas upp.
Styvföräldern förväntas ta hand om all markservice medan föräldern ägnar sig åt sina barn.
Man flyttar in i ett boende där föräldern bott med barnet sedan innan. De får det trängre och du känns som en gäst/inkräktare i deras hem. Psykologiskt är det mycket bättre med ett nytt gemensamt boende.
Diskutera era förväntningar innan ni flyttar ihop! När det börjar närma sig så kan du säkert få utförliga listor över potentiella minor som behöver gås igenom om du ber om fler råd i en tråd här.
Sonen är redan 10 år, tycker om dig och verkar väluppfostrad. Jag skulle säga att det sista är en betydligt viktigare faktor än att du älskar barn. Sedan är det naturligtvis viktigt att pappan fortsätter uppfostra killen på ett vettigt sätt utan skuldkänslor för "det stackars skilsmässobarnet" där du förväntas kliva åt sidan varje gång era intressen står i konflikt. Du måste inte kyssa marken barnet går på eller älska honom som din egen. Du kan vara extravuxen, en kompis eller pappas sambo. Det som krävs är att du bemöter honom vänligt och med respekt. Och pappan behöver i kraft av sitt föräldraskap försvara din rätt att bli respektfullt bemött också.
Sedan tror jag att killen redan fattat att ni är ett par, så ni kan lika gärna erkänna det också. 