Hur hanterar man besvikelsen

Hej. Jag är i lite liknande sits, vi började försöka i maj och även om jag snabbt blivit gravid så har mina graviditeter bara slutat i MA. Jag fyller 35 om några veckor. Är så rädd att mina missfall ska ha ställt till med nåt så jag aldrig mer kommer bli gravid, eller att missfallen bara fortsätter. Och så sen åldern på det... får jag ett MA till vet jag inte vad som kommer hända med mitt psyke.

Förlåt om jag hoppar in här. Men hur länge har ni provat? Har ni kollat upp era kvinnliga saker/ fertilitet och har ni gjort detsamma för era partner om det är inget fel på deras låga spermiefunktion.

Jag har varit med om i min omgivning. En kille hade inga spermier alls.

Jag vet att stressen för mkt att det inte går. Det har man läst om.