Förskolestigma

Ja, du har svårt att komma på andra anledningar, dvs att förstå andras synsätt och val. Det är hela den här tråden ett alldeles utmärkt bevis på.

Personligen tror jag inte att alla är avundsjuka på dig. På samma sätt som jag inte tror att människor som ifrågasätter varför jag inte dricker alkohol och äter kött gör det för att de "är avundsjuka". Enligt ditt sätt att resonera borde jag se det så. "De ifrågasätter min absolutism och vegetarianism (hänt en del genom åren) enbart för att de har dåligt samvete, för att de själva inte når upp till min höga moral och rättfärdighet".

Det vore ju ett bekvämt sett att se det. Men tyvärr tror jag inte att det är sant. Folk tycker helt enkelt olika om olika saker. 

Jag håller med dig TS, jag tror att folk reagerar starkt pga dåligt samvete, de anar att det inte är bra för barnen med så tidig förskola.

Vi har satt våra barn j förskola vid ca 18 månader och det hugger till lite i mig när jag tänker på det, i en ideal värld hade jag definitivt velat ha dem hemma längre än så. Treårsåldern känns mkt rimligare.

Jag tror faktiskt inte alls på avundsjuka. Utan jag tror faktiskt att de som har de åsikterna tycker att barn bör få gå i förskola för socialiseringens skull och för att det är pedagogiskt. Och för att de själva kanske faktiskt vill jobba. Och för dem är det säkert så det är.

För mitt barn finns inte det behovet. Jag har förmågan att socialisera hemma och vara pedagogisk och är påläst inom många områden gällande det.

För dem som väljer tidigare förskolestart är detta troligtvis rätt val. Och jag tror faktiskt att de helt enkelt bara tror att man inte kan uppfylla det som förskolan gör hemma. En övertro på förskolan och undertro på sig själv kanske? De får gärna tycka att deras barn är i behov av förskola, anser de det så är det förmodligen också så. Det enda jag ifrågasätter är att någon lägger sig i hur jag gör, och då kan jag inte förminska dem genom att påstå att det skulle bero på avundsjuka.

Sedan tror ju jag att en del föräldrar kanske skulle välja att vara hemma längre om de trodde på sig själva och sin förmåga, och förstod att de kan vara lika pedagogiska som förskolan i många lägen. Och då tycker jag det är synd att de missar att få vara hemma längre, eftersom jag själv anser att det ger mig så mycket att vara det. Men detta är bara spekulationer från min sida. Oavsett så tror jag inte att barnen blir förstörda på förskola, utan tycker bara det är synd att den som kanske innerst inne velat vara hemma längre av olika anledningar inte kan/vågar vara det.

Hör har du mycket bra belysande exempel på din överlägsna och dömande attityd.

En attityd som du förmedlar till din bekantskapskrets.

Okej, jag ska förtydliga:Det beskriver hur du agerar och enligt dig visar du inte din egentliga uppfattning. Utifrån de reaktioner du sedan berättar att får, visar att din omgivning uppenbarligen har uppfattat din dömande attityd.Precis som jag skrivit tidigare, men jag ska förtydliga. Du har beskrivit vilka reaktioner du får på ditt agerande i ett deltar inlägg. Din bekantskapskrets uppfattar därmed din egentliga dömande attityd. Du har uppenbarligen inte lyckats dölja den.

För att du skriver som om du är en kvinna som vill argumentera för att bli hemmafru.

Du använder studier som ett argument för att vänta med förskola. Men du skiter i alla de studier som visar att delad föräldraledighet minskar senare problembeteende, ger bättre psykisk hälsa, mindre npf-diagnoser och bättre betyg (se SCB).Du skiter också i statistik som säger att inskolning runt 3 är fullt normalt. Du skiter i statistik som säger att barn till kvinnor som är hemma länge löper störrerisk för fattigdom och att genomgå flera skilsmässor och bonusföräldrar under sin uppväxt. Läs scb, läs böcker/forskning ex: andershed

Dina vänner har problem, självklart. För att få till tidig inskolning så måste man visa att barnet har behov som hemmet inte kan ge alt. riktigt dålig ekonomi. Om så många vänner får skola in vid 11 månader att du till och med kallar det norm bör du se över ditt umgänge... Du umgås med familjer som har svårigheter. Då kan du inte utgå från att andra möter samma i sina umgänge.

Vi har en välutbildad umgängeskrets och här delar alla lika på föräldraledigheten ( både mammor och pappor har bra jobb ) och är hemma 2-4 år. Sedan är det aldrig heltid på förskolan. Har man bra jobb så styr man ofta över sin arbetstid.

www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/a/WLegXG/forskolestart-varierar-stort-i-landet

Medianåldern var 2017 17 månader. Så det är snarare du som har ett avvikande umgänge.

Och ja jag säger emot dig i denna del även om jag u många av ts påståenden inte sympatiserar med honom.

Du bör också fundera på varför npf är vanligare hos dem som varit hemma. Troligtvis handlar det inte om att man är hemma utan snarare så att den grupp som väljer att vara hemma av andra skäl ofta har barn med npf.

Dessutom bör du i statistiken gällande hur kvinnor missgynnas fundera på vilka som syns i den statistiken. De faktorer du nämner kommer aldrig bli en verklighet för mig

Du har heller ingen aning om vad du förmedlar privat.

Och som sagt, det går alldeles utmärkt att dra slutsatser utifrån vad du förmedlar i tråden.

Hela din bekantskapskrets har ju tydligen uppfattat din dömande attityd, alltså har du förmedlat den på något sätt. Konstigare än så är det inte.

Nej då , alla människor är inte förmögna att se igenom kroppsspråk. Däremot verkar DIN bekantskapskrets fullt kapabla att se igenom DIG.

Npf syns oftast inte innan året och sambandet här är att falken minskar om paret väljer att dela lika på föräldraledigheten. Dvs är fler om en själv är fl. mest. Detta tros bero på att två engagerade förälder som båda ger barnet daglig omsorg minskar problemskapande beteende. Det beror också på att barn där föräldrarna inte delat lika oftare blir skilsmässobarn något som också kan förstärka psykisk ohälsa och problemskapande beteende.

17 månader som norm är långt ifrån ts umgänge där 11-12 månader är norm. Vilket visar på att det är norm bland ts vänner att , enligt kommunen, inte kunna möta sina barns behov.(då det krävs för tidig start). Det är ordentligt avvikande!

Jag har inte lust att hjälpa dig navigera genom SCB sida eller låna hem böcker till dig. Forskning hittar man inte på en Aftonbladet-länk.

Hela din umgängeskrets är inte välutbildad. Du kanske jämför dom med andra utan gymnasieutbildning? Din umgängeskrets består av människor som inte har förmåga att möta sina barns behov. Du behöver inte argumentera mot dina vänner. Till och med kommunen anser att dina vänner har svårt att vara föräldrar! Till den höga grad att det är en norm hos era vänner.

Sluta argumentera för att dina vänner gör fel. Dom har ju till och med beslut som säger att dom inte fixar det.

Nu har ni tjatar om detta länge. Jag hör kritik mot dem som är hemma länge både genom personer som pratar med varandra, personer som pratar med mig och med andra. Det har inte med vad man själv utstrålar att göra. I ts fall kanske det påverkar, det kan jag inte veta. Men det jag kan säga är att valet att stanna hemma länge garanterat kritiseras och ifrågasätts. Oavsett vad man själv utstrålar

Jag har inte lust att hjälpa dig navigera genom SCB sida eller låna hem böcker till dig. Forskning hittar man inte på en Aftonbladet-länk.

Hela din umgängeskrets är inte välutbildad. Du kanske jämför dom med andra utan gymnasieutbildning? Din umgängeskrets består av människor som inte har förmåga att möta sina barns behov. Du behöver inte argumentera mot dina vänner. Till och med kommunen anser att dina vänner har svårt att vara föräldrar! Till den höga grad att det är en norm hos era vänner.

Sluta argumentera för att dina vänner gör fel. Dom har ju till och med beslut som säger att dom inte fixar det.

Och det är fortfarande enbart ts jag kommenterar. Får ts genomgående negativa reaktioner beror det med all sannolikhet på vad ts själv förmedlar.

Apropå detta frågade jag en kompis igår, som pga jobb var tvungen att låta sitt barn börja förskolan vid 11 månader (inget hon egentligen ville. Det har dock visat sig gå bra, då förskolepersonalen är bra och barnet stortvis). "Har du fått några negativa reaktioner på att B började så tidigt"? "Ja, en del. De flesta i min krets tycker inte att barn ska börja innan 18 månader". Hon bor i stockholms innerstad.

Detta säger ingenting om någonting, utan var bara en i sammanhanget intressant reflektion. Och återigen - människor fungerar olika.

Själv bryr hon sig såklart inte det minsta om det här, då barnet mår bra och deras vardag fungerar. 

Det är ju lite det som är problemet med människor vars barn inte börjat i förskola relativt tidigt, och sen hävdar den senare startens överlägsenhet. Att de sedan säger att "Ja, mitt barn började inte förrän vid typ tre, och hen mådde så bra av det!". Och så kan det vara. Men barnet hade ju lika gärna kunnat börja tidigare och mått lika bra av det. Sånt vet man inte. Och därför ska man vara ödmjuk i frågan.

På internetsidan Attention kan du läsa att miljön inte orsakar NPF , orsaken är genetisk. Men en god miljö kan hjälpa till att minska problemen, så att funktionsnedsättningen inte blir så stor.

Familjer som delar på föräldraledigheten är oftast både relativt välutbildade och har relativt god ekonomi, delad föräldraledighet ger också barnen och båda föräldrarna goda möjligheter att knyta an till varandra. Delad föräldraledighet innebär oftast två engagerade föräldrar som bryr sig om barnet och engagerar sig. Det verkar inte omöjligt att en sådan uppväxt skulle kunna vara en god miljö för barnen att växa upp i och därmed minska risken för att deras NPF skall ge en stor funktionsnedsättning. Jag har inte sett någon studie som styrker detta, men jag har inte heller letat, kanske finns det någon?

Precis min poäng. Finns ingen anledning att ifrågasätta andras val, även om man inte alls skulle göra samma val själv.

Men problemet är att folk tycker sig ha rätt att bestämma över andras liv. Detta stör mig oerhört då det går ända upp till politisk nivå. Vi delar föräldraförsäkringen relativt jämt då jag tycker det är bra men jag avskyr ändå det faktum att 3 månader är tvingade till en förälder. Alla har olika livssituationer och kanske inte lyxen att välja. Det angår i mina ögon INGEN hur andra tar ut sin föräldraledighet och det är för jävligt att det ska tvingas fram. Alla ska få valmöjlighet att göra exakt hur tusan de vill. De som tycker det är bra med dedikerade pappamånader eller mammamånader vill inskränka andras frihet, och det kan jag aldrig acceptera.

Nu ligger det tom motioner om att införa obligatorisk förskola från 2 år. Fullständigt vedervärdig inskränkning av folks självbestämmande.

Det är alltid bra att samhället erbjuder möjligheter. Möjlighet till förskola är oerhört bra..Tvingande förskola hemskt. Ge alla samma.möjligheter men ge tusan i att försöka uppnå samma utfall.

www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/en-oppen-obligatorisk-och-avgiftsfri-forskola_H8021993

Kanske i din omgivning. Jag minns inte att det kommenterades att våra barn var hemma till 30 resp 27 månader (och då gick 4-5 timmar om dagen hela sin dagistid). Kanske jag inte är så mottaglig för underförstådda åsikter men jag minns exakt en(1) person som försiktigt frågade om det inte vore bra om barnen började dagis (min egen mamma som tvangs sätta mig på heltid hos dagmamma vid ett halvårs ålder - innan dagens förmånliga föräldraledighet var det så länge hon fick vara ledig. Då tänkte hon förmodligen på ekonomin då hon visste att den inte var på topp med i princip en (låg) heltidslön för familjen.

Jag känner alltså inte igen det ifrågasättande från omgivningen som TS beskriver, vare sig från arbetardelen av släkten (där det snarare verkar vara ett ideal att ha ungarna hemma) eller från min närmaste omgivning där de flesta är utbildade. Över huvud taget har jag ingen erfarenhet av att omgivningen brukat ifrågasätta mina livsval.  Funderar över ifall TS omgivning har de värderingarna medan min inte har det, om de har starkare social kontroll elelr är mer verbal än min,eller om det är TS själv som har tentaklerna ute efter outsagda åsikter och tolkar "de flesta gör så" som en kritik mot de egna valen.

Jag märkte själv några nackdelar med att barnen var hemma. Uppåt den åldern var de intresserade av att interagera med andra barn och på gården fanns det inga eftersom "alla" andra var på förskolan. Samma med deras kortare förskoledagar. Särskilt när de börjat förskoleklass och skola märkte jag - lite för sent - att de kom en del utanför sociala sammanhang när de gick hem vid 13-14. De enstaka dagar de gick full dag (pappa som brukade hämta var bortrest) var de helt utpumpade på kvällen och slocknade vid sju. Det har annars genom åren varit lite av ett bekymmer att de varit trötta efter dagis och slocknat på eftermiddagen,(1)och sedan inte behövt sova förrän ganska sent på kvällen. Vilket gjort att alla hemma, på gott och ont, varit vakna på kvällarna. 

Känner igen det du skriver att folk omkring ifrågasätter mycket kring varför inte barnet börjar på förskola vid 1-1,5 år och då planerade vi att ha vår dotter hemma till 2 år. Sedan förändrades vår familjesituation så hon blev iskolan hos dagmamma vid 18 mån, går ca 5 timmar tre dagar i veckan nu fram till hon är tre år är planen då jag pluggar och barnets far tar ut två föräldradagar under veckan. Jag märker på min dotter att hon tycker det är väldigt kul att vara hos dagmamman så för vårt barn tror jag ändå att det är bra nu som det blev. Alla försöker så gott de kan tror jag beroende på vardera situation, många har inte råd eller möjlighet att vara hemma längre med sina barn eller gå ner mycket i tid på jobbet, så kanske det dåliga samvetet är det som vill att andra har det på samma sätt och därför blir de ifrågasättande till ditt val. Men också tror jag det har blivit en norm att barn ska börja på förskolan vid 1-1,5år. Låter fantastiskt om ni kan, har de förutsättningar att vara hemma med er dotter till 3år, låter som att du har bra sätt att bemöta ifrågasättandet men tråkigt att folk inte istället kan säga åh så fantastiskt att ni har möjlighet att vara hemma så länge med ett barn.

Jag tycker inte att "hur länge har ni möjlighet att vara hemma med xx" är en neutral frågeställning. I "ha möjlighet" väger jag in ekonomi och faktisk rätt till ledighet. För den som av andra skäl vill återgå i arbeta blir denna frågan anklagande. De har ju möjlighet att vara hemma längre, men vill av olika skäl inte det.

En neutral fråga skulle vara "hur länge vill ni vara hemma" eller "hur länge kommer ni vara hemma".