Inlägg från: Anonym (Oklar) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Oklar)

    Förskolestigma

    Anonym (Vill jobba) skrev 2020-11-27 16:57:39 följande:

    Fast det där inlägget är ju ett jättebra bevis på att du inte alls är så finandlig och ickedömande som du själv tror att du är (vilket ju trådstarten med all tydlighet visar).

    Jag och barnets mamma tycker NATURLIGTVIS om att hänga med vårt barn.  Men vi tycker även om att hänga med andra människor än vårt barn, och fokusera på andra uppgifter (vi har jobb som vi gillar. Det betyder självfallet inte att jobben är viktigare än barnet. Bara att livet är intressantare och mer stimulerande när man får ägna sig åt bägge. Går inte det hamnar naturligtvis barnet först.)

    Om du tycker det är ett märkligt synsätt tycker jag trots allt att din syn på det här är problematisk. Du vet - dina barn kan må bra även utan att du är intill.


    Nu skriver du ganska markant annorlunda än du gjorde i ditt tidigare inlägg;

    "Vi vill jobba, då ingen av oss tycker det är roligt att hänga med ett barn hela dagarna."

    Tycker det citatet talar för sig självt.
  • Anonym (Oklar)
    Anonym (Vill jobba) skrev 2020-11-27 17:04:34 följande:

    Igen angående det där med att "forskning visar" - ni måste lära er att skilja på enskilda studier och evidens. Det finns ingen evidens i ämnet ni tar upp. För svårt att göra den sortens studier, då förutsättningarna skiljer sig så mycket åt (jag är själv inte forskare, men har jobbat som vetenskapsjournalist).

    Och i grunden måste detta ända bli en individuell fråga: hur ser just vårt liv ut? Hur vill vi ha det? Hur fungerar mitt/mina barn? Det finns ingen generell lösning.

    Att ha en generell och "bestämd uppfattning" i den här frågan är bara konstigt. Det är som när människor säger att "Det är min bestämda åsikt att barn ska somna senast klockan sju på kvällen". Det enda det avslöjar är att de inte har förmågan att ta in olika perspektiv och att inse att både liv, vuxna och barn skiljer sig åt.


    Nej du har rätt i detta. Jag har inte tagit del av forskningen first hand utan lyssnar på de som jobbar med frågan och deras referens till forskningen. Oavsett så är forskningskortet inget jag gärna drar upp. Det hamnar mest där när man blir utmanad pga de beslut man tar för sina barn.

    Men i slutändan är frågan varför man ska ifrågasätta folks beslut? Om en god vän till mig bestämmer sig för att sätta barnen I förskola kommer jag verkligen inte börja fråga varför, hur tänker du, tror du inte det är dåligt för barnet etc etc. Det är väl för tusan inte något som angår mig?

    Om de däremot FRÅGAR om min åsikt i ämnet kommer jag givetvis säga vad jag tycker. Men aldrig annars, varför känner andra detta starka behov? Detta är något som stör mig i största allmänhet men sen man fick barn har det ökat rejält.
  • Anonym (Oklar)
    Anonym (Vill jobba) skrev 2020-11-27 17:10:50 följande:

    "hela dagarna", glömde du nämna. Dvs alla hela dagar, sju dagar i veckan. Betyder det då att jag tycker det är hemskt? Nope. Mitt barn är min favoritperson. Bara att jag tycker att det är roligare att jobba och träffa vuxna OCKSÅ.

    Men grejen här är att du har bestämt dig för vad du tror, och liksom alla som fungerar så kan du inte ta in andra åsikter och perspektiv. Plus att du inte förstår hur forskning fungerar, vilket gör att teserna inte håller.

    Jag tror för övrigt inte heller att normen bland "välbeställda" är att ha barn på förskolan lika länge som du tror. Personligen kör vi från 9-15. Barnet skulle gärna vara där längre, men vi vill ju hinna umgås med henne, också.


    Jag skrev aldrig att du tyckte det var hemskt. Strawman.

    Jag tycker det är kul att vara med mina barn hela dagarna. Du får såklart tycka att det inte är det. Det är helt ok för mig.
  • Anonym (Oklar)
    Jemp skrev 2020-11-27 17:20:11 följande:

    Frågan är väl varför du väljer att enbart umgås med så gränslösa människor, som enligt dig dessutom gör saker som skadar deras barn.


    Var har jag sagt att de skadar sina barn? Strawman igen
  • Anonym (Oklar)
    Anonym (Vill jobba) skrev 2020-11-27 17:18:39 följande:

    Men alltså, du har ju själv precis samma dömande ifrågasättande ton. För att du mellan raderna VET vad barn mår bäst av. Vad som är RÄTT.

    Och angående hur du tolkade vad jag skrev var det en helt medveten övertolkning. Om du på allvar insinuerar att alla som gillar att jobba och göra annat än att bara hänga med sitt barn inte bryr sig om sina barn tillräckligt är det du som missar något grundläggande. Hur majoriteten av människor är och fungerar.

    För mig är förskolan en fullkomligt fantastisk idé, då den befriade kvinnorna från att bara gå hemma. För att jag också tycker att kvinnor kan uträtta mer än att bara hänga med sina småbarn. Och för att jag tror att de allra flesta kvinnor mår bättre om de också får umgås med vuxna och ha mer stimulerande uppgifter att göra. Men för de som inte tänker så och har möjligheten - stanna hemma. Men inse då också att ni gör det lika mycket för er egen skull som för barnen.

    Nu vet jag såklart att det finns barn som mår dåligt på förskolan. Och skulle mitt barn göra det skulle jag göra allt för att ändra byta förskola, eller vara hemma så mycket som möjligt. Att jag nöjd och avspänd kan jobba bygger ju på att hon mår så bra, och gillar att gå dit. Och naturligtvis får bredare stimulans än om hon bara hängde med oss om dagarna. Det är ju bra att träffa andra barn och vuxna.

    Och ju - hon kan som drygt två år gammal fatta det där med att "mamma och pappa kommer sen".


    Du visar här tydligt hur du ser ner på kvinnor som är hemma med sina barn.
  • Anonym (Oklar)
    Jemp skrev 2020-11-27 18:05:10 följande:

    Du säger ju att det enligt forskning (som du inte läst) kan vara skadligt för barn att börja förskolan innan 3 års ålder.


    Kan vara är inte detsamma som att de gör det. Dessutom är det inte jag utan andra jag länkar till som säger det.
  • Anonym (Oklar)
    Anonym (Vill jobba) skrev 2020-11-27 18:40:52 följande:

    Precis så. Och det inser alla, som inte låst sin hjärna vid en sanning och medvetet feltolkar allt som pekar på ett annat förhållningssätt.


    Du menar som de som nedvärderar kvinnor som är hemma med sina barn och inte "gör mer" dvs jobbar?
  • Anonym (Oklar)
    Anonym (Steff) skrev 2020-11-27 18:47:44 följande:

    Vad har om det finns förskola eller inte i andra länder att göra med om konsensuskulturen skulle vara värre i Sverige än i andra länder eller inte ?

    Jag tror du behöver vidga din världsbild. Det finns otroligt många fler länder i världen än tre. Tror du på fullaste allvar att det är svårare att som svensk bryta mot normer i Sverige än att vara kines och bryta mot normer i Kina? Eller indier i Indien? Eller som iranska i Iran?

    Din erfarenhet av att leva som invandrare i ett fåtal länder säger inte mycket om hur det är att som infödd bryta mot de normer som finns i olika länder i världen. Man måste innefattas av en norm för att kunna bryta mot den.

    Jag tror att det är förhållandevis enkelt att leva som normbrytande i Sverige jämfört med ett flertal av världens länder.


    Jag jämför givetvis Sverige med andra relativt sekulära västsstater och inte djupt religiösa länder eller diktaturer. Det trodde jag i min enfald var underförstått.
  • Anonym (Oklar)
    Åsa skrev 2020-11-27 19:42:09 följande:

    De flesta tar illa vid sig när de uppfattar andras val som kritik av sina egna eller som en orättvisa och det gör många oavsett om det vare sig är eller varit menat så.. Särskilt illa vid sig  tar den som kanske håller med om den underliggande värderingen men av olika anledningar valt att göra något som inte stämmer med den. Om de erkänner det senare kommer det sura ofta i termer av att ursäkter/förklaringar för att just precis jag inte kan göra si eller så. Är valen gjorda på ekonomisk grund är det särskilt provocerande när de som gjort andra val har liknande eller sämre ekonomi.

    Alkoholdrickare som tar illa vid sig när någon inte dricker.

    Folk som blir provocerade av att andra väljer tätt umgänge med föräldrar eller syskon.

    De som blir provocerade av att andra inte låter barnen sitta vid datorn.

    De som blir provocerade av att andra sparar hela barnbidraget (dit hör jag själv förresten - avskaffa skiten och lägg det på försörjningsstöd för dem som behöver )

    Lågutbildade som tar illa vid sig för att folk i omgivningen väljer att plugga.

    Folk som tar illa vid sig för att yrkeskollegor väljer att byta bana.

    Mammor där man inte delar på föräldraledigheten som tar illa vid sig för att andra par  gör det.(Papporna verkar bry sig mindre.)

    Sådana som tar illa vid sig för att andra väljer att prioritera deltidsarbete eller ledighet med barn utan inkomst.

    Sådana om "måste unna" sig saker för att andra inte känner samma behov.

    Sådana som blir provocerade av att andra köper "lyxvaror", särskilt om de tros ha samma eller lägre inkomster

    Sådana som inte engagerar sig i frivilligverksamhet som blir provocerade av att andra gör det. 

    o s v, o s v


    Absolut och det är oerhört irriterande att behöva motivera sina livsval. Jag kräver ingen motivering av andra så varför känner de ett behov av att få det av mig. Att andra väljer andra saker i livet än jag är fullt naturligt och inget som på något sätt sticker i mina ögon. Utom möjligen om de gör något jag önskar men inte förmår. Men då har jag inga problem att erkänna det, snarare än att försöka göra ner deras val.

    Exempel, jag tränar väldigt mycket och blir ofta ifrågasatt varför. Detta främst av personer som jag vet själva har komplex för att de inte gör det. Samma fenomen i detta fallet tror jag.
  • Anonym (Oklar)
    Editb skrev 2020-11-27 20:28:50 följande:

    Bara det faktumet att den här tråden hamnar överst i topplistan över "mest heta" säger något om hur känsligt detta ämne med förskola är.

    Jag tror TS fråga egentligen är "Varför är det så många som blir provocerade av valet att inte sätta barn i förskola?" För folk blir faktiskt provocerade.

    Det råder ju en förskolenorm i dagens Sverige. Bara sedan 2000-talet har allt fler barn skrivits in i förskola allt tidigare allt fler timmar i veckan. Samtidigt har familjepolitiken gjort det allt svårare att kunna vara hemma med barn eller välja andra barnsomsmodeller (ex. har vårdnadsbidraget avskaffats 2016, dagmammor tvingas lägga ner pga nya krav på verksamheten och aktiviteter för hemmavarande barn och föräldrar blir allt färre). Utöver detta har förskolans roll presenterats annorlunda i retoriken än vad dagis tidigare gjorde (ex. mera pedagogik, "viktigt för barns utveckling").

    Jag tror att många är osäkra i sitt föräldraskap och därför är väldigt känsliga för att själva bli dömda eller göra "fel". Många kanske vill ha barnen hemma längre men har inte haft möjlighet. Andra tror att barnen behöver förskola för att utvecklas normalt (håller verkligen inte med) och andra tycker det är skönt att få återgå till arbete. Oavsett vad man känner och tycker så verkar det vara otroligt känsligt. Många som själva känner sig ifrågasatta kanske hanterar det med att själva ifrågasätta istället. Eller så vill man övertyga sig själv om att man gör rätt. 

    Svårt att svara på helt men vi är ju flockdjur och det som utmärker sig från normen har ju en tendens att ifrågasättas. Och tyvärr har ju just förskola blivit norm. Jag säger tyvärr för jag önskar det skulle vara lika självklart att ha barnen hemma eller hos dagmamma. Förskola är inte dåligt men det tycker jag inte andra alternativ är heller.


    Jag tycker tom det är jobbigt när jag får frågan hur jag ska göra med förskola av mina, få, mindre bemedlade vänner som behöver ha 2 löner asap för att klara sig. Detta då jag vet att de inte har något val och att min lyx att kunna välja kan vara jobbig för dem och ge dem dåligt samvete.

    Däremot, när det gäller de flesta i min vänskapskrets, vars "uppoffring" att vara hemma med barnen skulle innebära någon resa mindre till Mauritius och kanske 3 utemiddagar i veckan istället för 6 i något år, så känner jag ingen sympati när de försöker framställa sitt beslut att sätta barnen på förskola vid 12-18 månader som "nödvändigt"
Svar på tråden Förskolestigma