Varför är det mer status bland mammor att få flickbebisar? Nästan som om det är lite synd om mammorna som får söner?
Väntar en son själv och har fått frågor liknande ?hur känns det för dig då?? ?Känns det ok med en kille?? Osv osv....
När man tittar på Instagram där folk spränger ballonger med antingen rosa el blå färg i så blir mammorna oftast helt galna av lycka om det är rosa färg!?
Ok så alla killar är jobbiga och okänsliga? Man ska som mamma räkna med att bli bortglömd i framtiden om man får söner?
Det känns så konstigt att mammor verkligen tänker så? Jag är så chockad över detta beteende som jag märkt av sedan jag blev gravid ....
Känns som år 2020 borde man inte ha dessa försommar om de olika könen? Eller?
Jag tänkte innan jag va gravid att pojke el flicka spelar ingen roll men nu när jag fått veta att det är en pojke och märkt folks reaktioner på detta har jag börjat känna mig deppig...typ besviken att det är en pojke....
Är det ditt första barn?
Och det du skriver är bara din upplevelse TS, men faktum är att på de allra flesta håll i världen så är det status att få pojkar. Flickfoster aborteras, Flickor har inte rätt att gå i skolan och utbilda sig, de gifts bort etc.
Så nu blir det en son till?Alla barn är speciella och att få ett frisk barn är en underbar gåva!
Så du drar hela västvärlden över en kam bara för att du råkat se många mammor på Instagram som lagt ut bilder på sina döttrar i klänningar.
Jag har sett minst lika många mammor som lagt ut bilder på sina pojkar omgivna av blåa ballonger och blå kläder.
Dessutom är Instagram ganska töntigt faktiskt, allt ska se så perfekt ut men egentligen har många av dessa inte alls ett så glamouröst liv som de ger intryck av.
Förvånar mig att nästan alla är anonyma när de svarar.
Nåja, jag har två söner som är de mest fantastiska människor jag vet. Min ena son har också två söner, mina älskade barnbarn.
När jag var gravid, så hör och häpna, önskade jag innerst inne att få pojkar. Fråga mig inte varför, det var bara så jag kände. Och så blev det.
Åjo, det har jag hört många gånger! Man ska ha en av varje för att vara lyckad och får man två flickor så förväntar sig alla att man försöker en tredje gång. Men det är mest mannen som får de beklagande kommentarerna efter två flickor. Hur ska han stå ut i ett hem fullt av kvinnor? Det blir inte lätt för mannen att vara ensam man i hushållet. Ni måste ju försöka en tredje gång så att mannen får en killa att lira boll med osv.
Nej jag vet inte varför jag har blivit så påverkad av folks kommentarer...det har bara startat massa känslor...kanske mkt pga gravidhormoner...sen har jag börjat googlat runt och insett att det generellt är den synen man har på att få enbart pojkar...mammor vill mest ha tjejer och flera tjejer innebär att barnen får systrar vilket också anses vara en kombo för att syskon ska få nära kontakt...
För mig har dessa kommentarer alltid varit från kvinnor som oftast har en av varje eller mer flickor än pojkar, fått kommentarer likt ? oj fullt upp..,blir de kalla tidiga mornar i hockeynhallen då? och sedan ett hånleende osv....
Men om det är så att generellt är pojkar mer bråkiga och jobbiga så är det ju ändå en nitlott att få pojkar? Man önskar ju sig snälla och duktiga barn eller?
Plus om generellt killar förloras när dom blir äldre är det ju också en nitlott där? Man önskar sig ju självklar en nära konstant med sina barn som vuxna och även när man får ev barnbarn...
Där besvarade du din egen fråga.
Tack ni som peppar och intygar att det faktiskt inte är någon skillnad mellan att få pojkar eller flickor, vill tro att det är vi föräldrar som formar deras sätt att vara...ska försöka strunta i alla dumma kommentarer jag fått och försöka hitta tillbaka till den fina känslan jag hade när jag blev gravid...
Verkar som det ultimata är om man har två barn att man ska ha en av varje? Enligt samhällets syn alltså...
Har man 3 barn vad gäller då?
Jag är bara sjukt irriterad på att få sorgsna hundögon som tittar på en när folk hör att man ska ha en pojke och detta är enbart från andra kvinnor, män verkar ointresserad av vilket kön det är, dom är mer fokuserade på att det är ett barn man väntar
Det är ju inte extrema kommentarer utan mer pikar och ledsna ögon typ...som säger mer än ord och det har påverkat mig mer än vad man kanske kan tro och fått mig att fundera på hur samhället egentligen är uppbyggd....
Jag undrar om det är så att de som undrar om du är nöjd med en pojke inte värderar flickor högre, utan tänker på att du redan har en pojke och att de tänker att du skulle vilja ha en av varje sort. Om de hade värdesatt flickor mer, borde du ha märkt av det redan vid din första graviditet med en pojke.
Jag tycker inte om pojkar och jag har haft turen att få två underbara flickor! Har alltid kunnat klä dom i rosa å spets å massa annat gulligt. Nu har de börjat dansa å det är så mycket roligare än om jag haft pojkar som spelat hockey eller fotboll. Blått är dessutom ingen färg jag gillar. Dessutom är flickorn duktigare i skolan generellt, högre betyg med mera. Å mina flickor har inga jobbiga NPF-diagnoser. Flickor är mer väluppfostrade än pojkar. Usch hoppas inte mina flickor skaffar sig killkompisar dock när de blir äldre :)
När jag väntade mitt första barn (för mer än tio år sedan) så ville jag gärna att det skulle bli en tjej. Men det var inte det viktigaste. Jag ville verkligen ha en bebis oavsett vilket kön det skulle bli. Jag och pappan tog inte reda på könet. Vi hade mitt favvo-namn om det skulle bli en tjej och vi hade hans favvo-namn om det skulle bli en kille. Det blev en tjej och då blev jag verkligen jätteglad. Då insåg jag hur mycket jag velat ha en tjej. Jag hade förmodligen blivit lika glad över en pojk (mad tanke på barn nummer 2).
Barn nummer 2 tog vi inte heller reda på könet för eftersom både jag och pappan kände att det absolut inte skulle spela någonm roll. Det blev en pojke och han var helt självklar. Helt underbar. Helt rätt bebis som kom.
Nu är jag gravid med nummer tre som är en liten kille. Den här gången ville både jag och pappan veta könet på grund av nyfikenhet. Jag hade hoppats lite på en tjej i början av graviditeten, men när jag fick veta att det var en kille så kändes det verkligen jätterätt. Nu är det självklart att vi väntar på en liten herre. Bebisarna är ju helt juvliga oavsett kön.
Min son är gosig, snäll, lugn och tycker om stillsamma lekar. Jag hoppas också att jag kommer lyckas med uppdraget att inte uppfostra honom till en "mansbäbis".
Dottern är den som sovit dåligt, varit mer "krävande" retats mer (speciellt med sin bror), härjat mer... Hon är annars ganska "genuint" flickaktig. Vilket jag själv inte är.
Jag tycker att jag står nära båda barnen, men det har inget med deras kön att göra.
Så även om jag några gånger lutat åt att jag skulle tycka att det var "lite extra kul med en tjej", så var det inte något som blev bekräftat för mig nu när hon fick mensen till exempel.
Ungar är individer och personligheter och vem av dem jag kommer stå närmast när de är vuxna är svårt att säga. Jag hoppas att jag ska stå alla mina barn lika nära.
Den här tråden har verkligen fått mig att släppa en stor del av den ångest jag fått pga de kommentarer folk sagt till mig. Är helt säker på att flickor har högst status när de gäller att få barn generellt och det tycker jag är bevisat både IRL och här på familjeliv...Sen kan man ju mest skratta åt vissas hat mot män och undra hur dom ens klarar av att vara föräldrar överhuvudtaget....