Hur ser du på detta?
Jag arbetar hemifrån sedan åtta år tillbaka.
För en tid sedan bestämde vi att ta hjälp utifrån med den mest grundläggande städningen, på grund av att tiden vissa dagar knappt räcker till mitt arbete.
Min dotter 25 år som bor några km bort fick uppdraget, då hon precis hade blivit arbetslös.
Det handlar om 40 timmar i månaden, och ersättningen motsvarar en lön efter skatt på 20tkr/mån ifall det hade varit heltid, 8 timmar per dag.
För dessa två timmar per dag får hon 5tkr/månad.
Vitt eller svart, kalla det vad man vill, men vi betalar henne av våra egna fickpengar. Så, det är alltså inte en riktig anställning i den bemärkelsen.
Hur som helst. Allt fungerar jättebra, och allt hon gör, det gör hon väldigt ordentligt, och dessutom underlättar hennes hjälp något oerhört.
För några veckor sen gick en nära anhörig bort efter en tids sjukdom. Min dotter tog det väldigt hårt.
Detta var en söndag. Jag sa till henne, "Stanna hemma du en vecka!", och menade på att vi klarar att städa själva, att stanna hemma och bearbeta sorgen.
Här kommer min fråga. Svaret finns inte ristat i sten, utan det är en tolkningsfråga.
Dottern menar att, det är klart hon ska ha 5tkr, precis som hon annars skulle fått, ifall hon inte varit hemma en vecka.
Jag/vi här hemma menar att den veckan, den dras ju naturligtvis bort från ersättningen.
Dottern menar att eftersom jag bara hade sagt att hon kunde stanna hemma en vecka, utan att uttryckligen sagt att ersättningen för den veckan kommer dras bort så är det självklart att hon ska ha fullt betalt.
Det går att se det här ur många synvinklar, och det är lätt att gå på känslor när det handlar om ens dotter, så därför tänker jag att jag frågar människor som är utomstående.
Vilket är rätt? Fullt betalt, eller avdrag för den vecka hon varit hemma?