Pappan ska vara föräldraledig. Kommer det gå?

Jag tror lyckligtvis att du överdriver oron.

Jag är pappaledig nu, och mammas separationsångest var mycket mycket svårare än den som min son kände, åtminstone vad jag märkte av.

När mamma är i närheten, så är mamma alltid prio #1. Men så fort mamma är borta, så brukar det gå lika bra för mig att trösta. Och så har han väldigt svårt med tidsbedömning, han märker ingen skillnad om mamma är borta en halvtimme, eller 10 timmar så länge han är mätt och belåten. Det är som att han fotfarande blir överraskad när mamma kommer hem, även om hon kommit hem samma timme varje dag.

Lycka till!

Vill bara säga att du har en till här med bebis som inte gått att sätta ifrån sig på golvet. Löste sig ett tag efter att hon lärde sig gå. Men är fortfarnde väldigt uppmärksamhetskrävande.

Jag hoppas du inte tar åt dig av dem som lite bryskt uttrycker sig så att man kanske kännar sig beskylld som förälder för att ha orakat problemet själv. Det är ju skitjobbigt att inte kunna lägga ner barnet för en sekund.

Jag fick mitt utrymme på öppna förskolan. Enda stället barnet var nöjd utan konstant underhållning. Inte så lätt nu för dig i Coronatider. Om du nu ens tycker att det är jobbigt, det ska jag ju inte förutsätta eftersom du inte skrivit att det skulle vara så.

Om du eller ni upplever närhetsbehovet som jobbigt så vill jag tipsa dig om att läsa om plusbarn. Nu tror vi inte att vårat barn klassas som det. Men oavsett så kan det vara skönt att läsa om andra med liknande och kanske större problem.

Tack! Nej jag försöker sålla bland det som skrivs. Ville som jag skrev inlägget få tips för att underlätta övergången men fick visst lite mer än så, men så blir det ju nästan alltid på fl :)

Vi har kört med sele och sjal väldigt mycket då bebis endast accepterade att sova på mig eller pappa. Det blev dock för tungt för min rygg tillslut så sen ca 3 veckor tillbaka sover bebis på vår säng dagtid. Jag tycker behovet av ständig kroppskontakt minskat en del sen bebis började kunna sitta mer så vi hoppas det ska bli lättare och lättare ju mer hen klarar själv. Förhoppningsvis blir kontakten med pappa ännu bättre när han kan mata också sen när vanlig mat blir enda födan.

Hur gammal är ditt barn nu?

Jag ser ju också att du skriver att pappan inte alls duger vid sovning. Så var det också för oss de första månaderna. Spelade liksom ingen roll om man bara härdade ut att hon var ledsen. Hon har ALDRIG däckat av trötthet. Men sedan hade vi en period där det faktiskt fungerade bättre med pappan. Och en himmelsk period på tvp veckor när hon var kanske 8 månader då vi på kvällen kunde lägga henne i sin säng, hon tog sin nalle och vred sig på sidan och somnafe själv på tvp minuter. (Sov dock på mig på natten, efter klockan 21 döh inget annat).

Med det vill jag väl egentligen säga att det mycket väl kan vara så att det är pappan som duger bäst vid nattning om några månader, och att detta även kan hinna förändras igen innan dess.

Är tanken att du ska sluta amma innan du börjar jobba? Har ni tänkt börja med flaska istället?

Jag har ingen direkt koll på sådant, mjölken tog slut vid 10,5 månad så jag behövde liksom aldrig aktivt sluta. Men funderar om man Isf bör göra det Avslutet i god tid innan pappan tar över? Så att inte både mamma och amning försvinner samtidigt? Bara spekulerar nu, har ingen koll alls

Mitt barn är 17 månader nu. Hon sov sina första 8 månader På mig hela nätterna och även dagtid, alternativt rullande vagn. Sedan gjorde hon ett uppehåll på tvp månader där det gick bra att ha henne bredvid i sängen. För att sedan återgå till att sova på mig igen från 10-12 månader. Sedan har hon sovit bredvid i sängen fram tills för en månad sedan då hon helt plötsligt började kunna ligga i sin egen säng (som står bredvid vår med avtagen sida) hela natten! Hon sover dock fortfarande på mih dagtid, alternativt vagn som nu faktiskt kan stå stilla.

Och sedan hon var 13 månader går det nu alltså äntligen att få någonting gjort hemma!

Vi har också burit otroligt mycket. Och precis som för dig så pallade inte min kropp tillslut.

Ett tips angående sömnen. Om ni har problem med att lägga ner barnet dagtid, kan vara att ha koll på sömncykeln. Min dotter har en cykel på trettio minuter. I vissa perioder har vi faktiskt kunnat lägga ner henne dagtid om vi har sett till att ligga bredvid henne 5 minuter innan och fem minuter efter att hon passerat en cykel. På så sätt har hon sovit igenom till nästa cykel och man har då kunnat gå ifrån 20 minuter för att sedan lägga sig bredvid igen inför nästa cykelövergång.

Har som sagt bara funkat korta perioder. Men har man ett barn som inte går att sätta ner för en sekund så är det ju väldigt uppskattat de få gånger det fungerar

Jag har problem med bebis sömn dagtid. Efter 30-45 min vaknar hen alltid. Oavsett om jag vaggar eller är bredvid så somnar hen inte om. Är sedan trött och grinig större delen av dagen. Ibland kan jag få bebis att somna om efter att ha varit vaken i 10 min men då endast genom amning. I selen kunde hen sova 1-3 timmar i sträck. Vagnen funkar inte heller tyvärr.

Åh det låter som det varit kämpigt för er med sömnen. Vi har haft tur att bebis sedan ca 2.5 månad accepterade att sova bredvid mig och pappa om nästet. Vi flyttade sedan över nästet i spjälsängen och nu sover bebis i sin säng nattetid. Så där har vi inga problem. Just nu ;)

Jag har tänk sluta amma innan jag börjar jobba, helst 1-2 månader innan men då bebis vägrar flaska så vet vi ju inte hur det kommer gå riktigt. Jag har vänner vars barn slutat amma vid 6 mån och dp enbart ätit mat.

Haha. Ja hon har dessutom vaknat 04 varje morgon tills för en månad sedan. Nu jävlar har vi sovmorgon till 05.30 varje dag! Så tacksam! Har fått livet tillbaka.

Tänker att ni kanske testat men har du testat att ha hen i sele liggandes i sängen?

Jag har bbhugmes gravidkudde. Mitt livs bästa köp. Har den bakom ryggen och då halvligger man otroligt skönt. Tänker att om du har barnet i sele och hen kan somna där och sedan halvligger i sängen så kanske det fungerar för att få hen att sova längre?

Ja vi har testat allt.. i selen sov hen bara om vi satt upp rak i ryggen eller stod.. allt annat vakna hen av. I slutet funka det inte ens att sitta så jag stod upp större delen av dagarna vilket tog knäcken på rygg och psyke. Är mkt bättre för min kropp nu nör bebis kan sova själv på sängen, men som sagt väldigt korta stunder och hen vaknar av minsta ljud så jag får smyga omkring.. provat de flesta tips jag fått. Vaggat, buffat, vagnen, legat bredvid, sittit med bebis i knät för att kunna vagga direkt när hen veekar vakna osv. Tycks omöjligt att få hen sova över skarvarna. Men det kommer kanske med tiden. Hade dock önskat mig en timmas egentid..

Misstänkte att ni hade testat. Man gör ju liksom allt för att hitta en lösning. Bilen fungerar inte heller?

Vår Dotter har också varit lättväckt.

Kan säga att många höjt på ögonbrynen om att jag suttit kvar i bilen när hon somnat där. Men jag kunde ju liksom knappt knäppa upp bältet på mig själv utan att hon vaknade.

Jag minns nu att vi faktiskt hade en period då hon inte sov mer än en halvtimme oavsett vad vi försökte med. Men tror inte det handlade om mer än någon månad. Annars har det som sagt oftast funkat så länge vagnen rullat eller hon sovit på oss.

Har nog tyvärr inga fler konkreta råd att komma med gällande det. Hojtar till om jag kommer på något listigt.

Tror helt klart ni skulle kunna ha hjälp av att läsa om plusbarn. Kan hända att de som har sådana barn också har några superknep

Bilen funkar inte heller tyvärr. Jag känner igen det där med höjda ögonbryn. En del säger till mig att jag måste vänja bebis vid ljud men jag ser inte riktigt det som ett vinnande koncept. Rätt eller fel, jag vet inte men jag som själv är ljuskänslig har tydligen varit det sen bebis trots att min mamma försökte vänja mig. Så kanske har vår bebis ärvt ljuskänsligheten.

Jag ska kolla upp det om plusbarn :)

Tack för alla dina råd och tips och din förståelse framförallt :)

Bilen funkar inte heller tyvärr. Jag känner igen det där med höjda ögonbryn. En del säger till mig att jag måste vänja bebis vid ljud men jag ser inte riktigt det som ett vinnande koncept. Rätt eller fel, jag vet inte men jag som själv är ljuskänslig har tydligen varit det sen bebis trots att min mamma försökte vänja mig. Så kanske har vår bebis ärvt ljuskänsligheten.

Jag ska kolla upp det om plusbarn :)

Tack för alla dina råd och tips och din förståelse framförallt :)

Jag ska börja arbeta när barnet är 8 månader. Hen är 4 månader idag. Hen är väldigt mammig, bara jag duger när hen är trött eller ska sova, både dag och nattetid.

Jag är rädd för att barnet inte ska vara redo att vara ifrån mig många och långa dagar om 4 månader. Vad jag förstått så är ju 8 månader mitt i separationsfasen.

Jag och pappan vill och önskar att det ska funka men är som sagt oroliga. Har ni några tips på hur vi kan underlätta övergången? Överdriver jag oron?

Ska tilläggas att ja helammar samt att jag kommer jobba oregelbundna tider och även dubbelpass (8-21).