Matschema för 9-månaders?

Vill också tipsa om att ge vanlig mat istället för Purre.

Vi har inte gett dottern mellanmål alls förens hon själv börjat kommunicera att hon är hungrig. Det gjorde hon redan vid 8 månader, men det var först vid 14 månader som hon började få frukt eller grönsaker mellan målen.

Vid 8 månader ammades hon fortfarande, kanske två gånger per dag, men även på natten. Hon åt då frukost lunch middag. Inget mer.

Kvällsmat får hon fortfarande inte. Alltså sista måltiden är middagen klockan halv fem och sedan frukost vid 06.

Vi vill inte lära vår dotter att man aldrig ska vara hungrig utan låta henne upptäcka hunger, kanske inte behöva äta direkt, och också kommunicera att hon är hungrig. Nu har vår dotter ätit väldigt stora portioner. Vid 1 års ålder fick jag koka 1,5 vuxenportion gröt åt henne till frukost. Så kanske är det därför det fingerat för oss.

Så NEJ. Alla barn behöver absolut inte äta mellanmål. Men vissa kanske behöver det.

Låt barnet äta så mycket hen vill vid måltiderna. Truga inte barnet att äta mer utan acceptera när barnet själv anser sig mätt. Avsluta inte med frukt efter att barnet ratar maten. Barnet är redan mätt och lär sig då att ?överläta? eftersom frukten är så pass god att barnet troligtvis äter trots att hen redan är mätt.

Såhär resonerar jag. Många resonerar annorlunda. Vill bara ge en bild av hur vu tänker. Sedan gör var och en precis som dom vill. Vill man ge frukt efter maten för att man tycker det är bra så GÖR man det. Alla måste välja själva vad de tror är bäst helt enkelt

Brukar inte tänderna handla om välling? Och äldre barn än 9 månader? Har aldrg hör rekommendaioner att man ska sla natamma av den anledningen

Kanske kan n övergå helt till att sluta med purre (om ni ser någon vinst med det) hon klarar det ju uppenbarligen.

Jag är generellt kritisk till livsmedelsverkets rekommendationer, och just antal mål är en sådan sak som jag verkligen inte tror på. Både jag och min man äter i perioder enbart en gång om dagen. Det finns mycket forskning som visar på hälsovinster med det. Mend et handlar ju naturligtvis om vuxna och inte om barn. 

Vi är knappast, som jägare och samlare, gjorda för att behöva äta fem gånger per dag.

V har kunnat vara lugna med att bara ge mat tre gånger om dagen eftersom vår dotter ätit sås stora portioner och hela tiden följt sin viktkurva. Hade så inte varit så kanske vi hade känt att mellanmål var nödvändigt.

Just nu är dottern (snart 17 månader) i en period där hon äter MINST fem gånger per dag. Ofta blir det frukost, frukost igen, lunch, frukt, middag. Det hon äter mellan de tre "huvudmålen" är enbart sådant som är på hennes eget initiativ. Hon säger till (tecknar eftersom vi kör babytecken) att hon vill äta, vill ha äpple/ägg/potatis/korv/macka/banan tex.
Vi har varit trygga med att låta henne lära känna sin egen hunger. MEN. Vi har också jopbbat mycket med kommunikation och har varit trygga med att vi märker/hon kan förmedla att hon faktiskt är hungrig. Detta är nog en förutsättning. Annars bör man kanske gardera sig och ge mellanmål för säkerhets skull.

Med andra ord. Jag tycker inte ni ska ge mellanmål bara för att alla andra gör det om barnet följer sin kurva och ni är säkra på att hen inte går hungrig. Och om ni känner att det är RÄTT för er att inte introducera mellanmål förrens ni upplever att barnet behöver/efterfrågar det.

https://www.rikshandboken-bhv.se/amning-och-nutrition/amningsvagledning/rad-om-amning-ur-ett-tandhalsoperspektiv/

Inte ens BVC anser att det orsakar karies före 12 månaders ålder. SNarare ger det ett skydd och i övrigt är forskningen uppenbarligen motstridig.
Så trolgtvis har den som fått det rådet från bvc fått det från en sköterska som inte följer bvc:s riskhandbok utan bara själv anser att det är så

Bra att ni har en kombo som fungerar för er!
När vår dotter inte åt mellanmål alls så vaknade hon faktiskt tidigt (04.00) men behövde då inte äta frukost förens hon sovit sin första "tupplur".
Så småningom kanske ni behöver mer mellis, det lär ni ju märka.
Vi försöker att inte ha rutin på mellanmålen, alltså hon säger till själv, just för att hon inte ska lära sig att var hungrig ett visst klockslag (det kan man märka på sig själv att man ofta blir om man äter på fasta tider). Så vill ni främja att hon skall kunna känna av själv så kan det kanske vara bra att inte ALLTID ge mellanmål exempelvis klockan 15, utan variera det i ett tidsspann om kanske två timmar (om hon inte säger till själv naturligtvis) om det fungerar för er.

Babytecken är vanligt teckenspråk, men benäms som tecken som stöd. Man utgår alltså från det riktiga teckenspråket men stödtecknar bara. Vi har använt teckenspråkslexikon på nätet och apparna "takk" och "spread the sign". Inga som helst förkunskaper utan vi har bara kollat upp ord helt enkelt.
Dottern (tror jag nämnt, snart 17 månader) kan väl runt 30 tecken nu kanske (och talade 40 ord, övertygad om att tecken har gett effekten att hon även kommunicerar så pass mycjet i tal). TEcken är verkligen guld värt för kommunikation så är det intressant för er så tycker jag ni ska börja direkt. Blir det att det rinner ut i sanden så är ju ingen skada skedd. 
Tecken ger ju fördelar även i det talade språket genom förstärkning. Exempelvis "pappa" och "lampa" låter egentligen ganka lika, med tecken blir det lättare för barnet att höra skilland på ord som egentligen är ganska lika.
Sedan vet man ju heller inte om man får ett barn som är sent i talet. Då är det guld värt att redan ha börjat teckna så att barnet får möjligheten att kunna kommunicera ändå.

Vill du "komma igång" så läs boken "babytecken" för att få en spark i baken.
Tips på ord att börja med kan vara exempelvis vatten, äta, sova, mamma, pappa, lampa

Så börja med tecken på ord som ni känner är viktiga eller dottern tycker är intressant för att komma igång. Ha som mål att själva lära er ett visst antal tecken per vecka så att ni utökar erat eget "teckenförråd". Det är absolut inte svårt att lära sig eftersom det i appar och lexikon finns videos på alla tecken. Är det bara den ena föräldern som tecknar så gör ju inte det någonting heller, bättre än ingenting.
Många barn tecknar tillbaka redan vid 6 månaders ålder så det är absolit inte för tidigt för er att börja (inte heller för sent).

Swdan ska tilläggas att vissa barn aldrig tecknar tillbaka. Och att det ibland kan ta låååång tid innan de gör det. Man bör alltså inte tro att det är meningslöst om barnet inte visar intresse att tveckna tillbaka. Helt plötsligt kan det komma en hel radda med tecken. Vår dotter har helt plötsligt tecknat tecken som vi inte tecknat på flera månader och som hon aldrig kunnat. Ett exempel på detta är apelsin. Det tecknade vi mycket i november till januari. Men har sedan inte tecknat alls. NU förra veckan tecknade hon helt plötsligt apelsin från ingenstans.

Och som sagt. Även om barnet aldrig tecknar själv så finns fortfarande vinsten i förstärkning av ord.