Skolbyte - arg 14åring

Mina barn på 12 & 14 år ska byta skola.

Det här har varit en lång process för oss pga att deras pappa satt stopp. Vi bor på olika orter. Pga mobbing för det ena barnet i kombination med svårigheter i skolan och dåliga studieresultat samt hög frånvaro tog jag (och nu även med pappans nedhåll) beslut att byta skola till orten jag bor på.

Utanförskap/utfrysning osv har vart så jobbigt att barnet gått hos kurator och psykolog och nu nu misstänks ha lindrigare form av depression.

Att få en nystart i ny skola med nya kompisar, miljö och lärare bedömde jag var enda utvägen för henne. Både för sitt mående eller framförallt det såklart men också för att kunna gå ut 9an med godkända betyg.

Nu är barnet art på mig.

Jätteledsen och orolig och arg. Säger att det har varit bättre med kompisarna nu sista tiden osv. Jag vet ju att det går i perioder med kompisarna, ibland är det bättre och sen går det tillbaka igen till dåligt, det är sådant hon inte tänker på utan kämpar ju varje dag bara för att få vara en del av gemenskapen.

Det yngre barnen är okej med att byta.

Det gör så ont inuti mig att hon reagerar så här. Jag gör detta för hennes bästa men det förstår hon inte naturligtvis.

Jag känner mig osäker i mitt beslut pga detta eftersom något stöd från pappan naturligtvis uteblir.

Någon här som gjort liknande resa? Hur gick det?

[quote=80461383][quote-nick]Magical skrev 2020-06-12 08:13:09 följande:[/quote-nick]

Hur mycket hade ni pratat med barnet innan ni valde denna väg?

Jag har också barn där vi övervägt skolbyte, och i samma ålder och av samma orsaker som du beskriver (och också depression), men när mitt barn efter att ha provat en dag på nya skolan sa att det skulle ta så mycket energi att försöka få nya kompisar, att komma in i den nya klassen och att lära känna lärarna, så valde han att inte byta, trots utanförskap och trots att det inte gick bra med betyg osv.

Mitt barn sa att vi borde ha gjort bytet innan högstadiet, i så fall, när hen ff mådde lite bättre och bekymren inte hade gått lika långt. Därför ville nu inte hen byta.

Jag vet inte om vi gjorde rätt eller fel. Tittar vi på studieresultaten gjorde vi nog fel, men vårt barn är verkligen glad över att vi lyssnade och inte tvingade till ett skolbyte, så därför tänker jag att vi ändå gjorde rätt.

Jag har drivit skolbytesfrågan i över 2 år men eftersom pappan är ett mähä som inte bryr sog så mkt utan bara vill ha det bekvämt för honom själv så har inget hänt. Förrän nu när psykologen på skolan kontaktade mig. Då fick det vara nog. Jag kände att jag inte kan sitta och titta på på det som sker. Har man en gång blivit hackkyckling kommer man bli det skolan ut oavsett fina handlingsplaner och ledord som skolan har.

Så ja barnen vet om att jag föreslagit skolbyte och vi gjorde för 2 år sedan att de fick provgå i 2 dagar på mellanstadiet som då var aktuellt. Men det blev som sagt inget byte då då pappan vägrade skriva på papperen.

Skolbyte - arg 14åring

INNEHÅLL