Hej!
Jag är gravid med vårat första barn och ska föda om ett par veckor. Hur tänker ni som också är gravida eller precis fått barn? Låter ni anhöriga hälsa på och hålla bebisen och så? Känns väldigt tråkigt om ingen ska få hålla i bebisen men skulle aldrig förlåta mig själv om hen blir sjuk.
Hur gör ni/hur har ni tänkt göra?
Jag är gravid i vecka 36. Nej, anhöriga kommer inte träffa barnet första tiden. De kommer att få många filmer och bilder skickade till sig istället. Jag vet redan nu att några kommer sura över detta, men då får de väl göra det då.
Nej. Jag fick barn i slutet av mars. När lillan var tre veckor fick morföräldrarna komma och följa med på en promenad och titta på barnet. Nu är hon två månader och vi har bjudit hem närmsta familjen, men endast några i taget.
Kusinerna, som är i förskoleålder, har vi träffat ute i parken. Detta för att min svägerska har insisterat, jag hade kunnat bjuda hem dem också.
Vi får barn om 4 v och vi tänker nog att man kan ses utomhus under förutsättning att alla är friska givetvis. Har inte varit jätteförsiktig innan så fortsätter nog lite på samma linje. Vara på sin vakt men inte total isolering! Lycka till med er bebis:)
Ingenstans i världen är fullgångna friska nyfödda i någon riskgrupp. Ingenstans i världen är barn en riskgrupp(eller ens drivande i smittspridning). Så att träffa bebisen är inga problem. Är de anhöriga äldre måste dessa fundera noga på om dessa vill utsätta sig för risker. Men jag utgår ifrån att de är vid sina sinnens fulla bruk och kan ta egna beslut.
Jag har samma regler som alltid. God hygien när man kommer in i vårt hem och vid aktiv sjukdom stannar man hemma. Med tanke på att andra vanliga virus(där barn är drivande i smittspridningen)faktiskt är farligare för en bebis så är det inte besökande släktingar, utan äldre syskon som är den realistiska potentiella risken.
Absolut inte i coronatider!!
Hade ni tänkt åka bil hem från bb? Betydligt farligare än att låta bebisen träffa några friska familjemedlemmar.
Men herregud vad är ni för dryga människor som TAR ER TID att gå in och vara otrevliga i ett inlägg på familjeliv?
Jag har inte frågat om lov att göra något alls, jag har frågat hur andra i samma situation gör (en situation som jag antar att inte någon av de två dryga människorna ovan är i).
Angående det här att åka bil så tänkte jag ju givetvis på Corona när jag frågade varför det skulle vara farligt att åka bil hem, eftersom att jag är intresserad av vad folks åsikter om Corona och spädbarn är, inte spädbarn och bilkörning eller något annat heller för den delen.
Jisses, skaffa ett liv och sluta vara dryga på familjeliv. Kanske uppsök en psykolog? Ni kan inte må bra.
Det handlar inte om att "trycka ner"(se dig för övrigt i spegeln på den punkten ). Inte heller har jag någonting emot annorlunda åsikter. Det välkomnar jag snarare, särskilt i tider som dessa då friheter och demokrati är starkt hotade. Det jag vänder mig emot är din oförmåga att kunna ta in och bemöta argument sakligt. Vi talar om risker, bemöt det med argument(rena avfärdanden är inte argument).
Jag debatterar mer än gärna ämnet, som är risker kopplade till ett visst ämne. Detta ämne är fock ingen ö, allt måste sättas i ett sammanhang. De flesta klarar av att göra det.
Om det inte är ångest(vilket är en naturlig reaktion på denna masspsykos), vad är det då som gör att det enbart är riskerna(som sagt är de små) kring corona som.betyder något för dig? Varför är det bara dessa du vill skydda dig emot?
Fast så nytt är det inte längre. Vi har sett mönster. Prick alla domedagsprofetior har gått om intet och mycket kan läras(och mycket är likt) av anda coronavirus. Det går inte att hålla fast vid ångest, då kommer vi att förlora så mycket mer och på längre sikt. Därför kan man inte köra med vilka silkesvantar som helst. Och klarar man inte annat ön klapp på huvudet gör man bäst i att enbart debattera(speciellt när det gäller ett kontroversiellt ämne) med sin mormor.