Mycket svår fetma, funderar kring magsäcksoperation. Några med erfarenheter som kan berätta om sin operation?

Dina problem skulle absolut inte försvinna bara för att du gjorde en gbp.

Jag har gjort en. Jag var 174cm och vägde 118 kg. Innan op så måste du komma fram till vad problemet är och jobba med det. En bekant till mig här också gjort en gbp men förstört den och gått upp allt igen genom att långsamt töja ut magsäcken igen. Första året hjälper en operation superbra men ju längre tiden går desto mer krävs av en. Att hålla koll på vad man äter och hurmycket man äter.

Jag har en annan kompis som gjort en gbp och till följd av denna har hon fått göra två akutoperationer pga tarmvred.

Jag gjorde min operation för drygt 6 år sedan, har därefter gått igenom två graviditeter och väger nu 60 kg till mina 174 cm. Det har krävts mycket jobb från min sida för att hålla vikten sedan operationen. Har lidit av en del vitamin och mineralbrister. Järn/blod-brist har varit ett stort problem.

Med det sagt kan jag ändå säga att det är bland det bästa jag gjort i mitt liv.

Du borde jobba med dina tankar kring mat först.. Du är psykiskt inte beredd på en operation och du kommer fortsätta äta ändå. Jag känner en man som haft grav fetma och som har operat sin magsäck TVÅ GÅNGER.. Varje gång han opererat sig har han rasat i vikt och blivit en pinne. Efter ett tag har ätandet trappas upp igen, magsäcken töjts ut och han har gått upp till sina 150kg igen. Vet en annan kvinna som opererat sig en gång med.. Samma tankar som du kring mat och vips så väger hon 100kg igen.

En magsäcksoperation är ju bara ett av verktygen för viktnedgång, på längre sikt är det ju psyket och förhållandet till mat som måste ändras för att lyckats hålla vikten. Börja i den änden, operationen, oavsett metod, har ju också stora effekter på näringsupptag och kan ge brister.

Finns så många som har problem efter en operation. Du är ung och frisk. Be om en remiss till ett hälsohem först och främst. Då får du åka iväg och fokusera på dig själv, laga bra mat och träna med andra. Tror man är där 2-3 veckor. Sen har de uppföljningar och du får stöttning av dina kurskamrater. Du väger en del, men det är ju inte extremt. Det fixar du utan operation.

Gastric bypass är jag inte jättepositiv till. Men tror gastric sleve skulle hjälpa mig mycket! Man tar då bort en del av magsäcken. I magsäcken produceras ett hormon som gör att man får hungerkänslor. Så operar man bort em del av magsäcken så skulle det ju absolut hjälpa då det är det som är mitt problem. Tro mig mår psykiskt dåligt av att konstant känna hunger och hela tiden tänker på mat. Jag har verkligen provat allt jag kan i nästan halva mitt liv.

En kompis har gjort gasteic sleve och hade precis samma problem och har lyckats bra. Så tänkte att jag skulle behöva den hjälpen på vägen.

Gastric bypass eller gastric sleve? Jag har verkligen provat allt. Jobbat med olika dieter, mitt psyke och träning. Men inget funkar. Jag kan äta hälsosamt men det funkar inte med alla dessa hubgerkänslor. En gastrik sleve opereas en del av magsäcken bort och det produceras hormon som skapar hungerkänslor. Så ooererar man bort en del av magsäcken minskar hungerkänslorna. Jag känner alltså hunger fast jag inte ens är hungrig idag.

Pratat med en kompis till mig med exakt samma problem hon har gjort gastric sleve och lyckats väldigt bra. Så mitt inlägg har inte syftet att ändra mima tankar kring operation. Utan vill höra hur folk med operation mått efteråt

Ja jag skulle ju kunna börja med att testa det

Det kunde varit jag som skrev tråden för två år sedan. Det här kanske inte riktigt är det svaret du vill ha. För två år sedan vägde jag 111 kg till 162 cm. Jag hade provat det mesta i dietväg. Det funkade inte. Jag fortsatte att känsloäta; "jag är värd den här chokladen", "efter den här tuffa jobbveckan kan jag unna mig chips" osv. Tills jag började med viktväktarna. Då upplevde jag att forumet där även hjälpte mig med känsloätarbiten. Efter ett år hade jag gått ner 30 kg. Sedan blev jag gravid... Nu ska jag snart börja med viktväktarna igen, då jag har en bit kvar till normalvikt. Räknar med att nå normalvikt om ca 1,5 år. Det får ta tid. Det ska vara hållbart över tid.

Syftet med det här inlägget är inte att göra reklam för viktväktarna eller framhålla det som en universalmetod som funkar för alla. Det jag vill få fram är att en operation endast påverkar det fysiska, inte det psykiska. Om du ska opereras så rekommenderar jag det i kombination med terapi för att bryta tankemönster kring mat.

Jag önskar dig lycka till på din resa, oavsett vilken väg du väljer.

Nu vet jag inget om din bakgrund. Men om du har tröstätit länge så kanske du ska ta tag i det psykiska först. Det kanske är ett mönster du har utövat länge med maten. Ta tag i det först, ifall det är en ätstörningsproblematik.

Annars riskerar vikten att bara går upp och ner, upp och ner hela tiden.

Gjorde en GS för ett år sen och har absolut gått ner i vikt, men nu får jag jobba på ett helt annat sätt. Jag kan inte äta allt och äter mindre portioner, men även om man har gjort en operation så kan man gå runt och "småäta" hela tiden och på så sätt få i sig ganska mycket under dagen. Så det blir viktigt att när det gått en tid hålla på sina fasta mål, nyttiga mellanmål (som är små) och äta regelbundet och inte småäta. Det kommer inte naturligt bara för att man gjort en operation. Det är en vana man måste jobba mycket med att ändra.

Operationen tog inte alls bort hungerskänslor för mig. Är 30 minuter kvar till lunch och är jättehungrig nu. Så det stämmer inte alls för alla att det blir så. 

Operationen är inte en universallösning som kommer fixa saker automatiskt utan jag måste jobba för att ändra mitt beteende, vanor och inställning till mat.

Har också gjort en gastric sleeve, och det är ingen universallösning. Visst, jag har gått ner, men inte så mycket som jag hade önskat. Numera efter fem år kan jag äta i stort sett normalportioner, däremot kan jag inte ta om som jag kanske gjorde förr. Blir verkligen äckligt mätt när jag ätit lagat mat, men suget efter sötsaker och snacks är inte oförändrat, det är ju inte hjärnan som opererats... jag brottas med det här varje dag. Gick ner 25 kilo (hade BMI 36 vid operationen) och av dom har jag gått upp tio. Men småätande, klimakteriet, medicin som man går upp i vikt av och för lite motion är orsaken. Jag orkar inte riktigt ta tag i det. Å andra sidan så hade jag bara fortsatt att gå upp om jag INTE gjort operationen, och det är jag glad över att jag slipper.

Först måste du nog försöka fundera ut varför du tröstäter? Försök få ordning på det mentala planet först, genom att ta kontakt med dietist och psykolog och jobba den vägen. Det finns ofta olika anledningar till att man tex tröstäter. Andra kanske tar till alkohol, tabletter, träning whatever. Allt möjligt använder människor för att döva känslor/problem.

Börja där tänker jag. Kan du promenader och liknande? Skaffa ett par bra skor. Det är bra början och alltid något. Man brukar behöva ha gått ned en del innan man gör dessa operationer och även visar att man jobbar på med den psykiska biten. Annars är op. meningslös i långa loppet.

Hej.

Vi är 4 stycken överviktsopererade som kommer ha ett live sänt program om just komplikationer och operationer på Onsdag. 

Ni är välkomna att titta så kanske ni får lite svar på era frågor om hur det kan gå efter en operation. Man kan även skicka in frågor under tiden så får vi se om vi hinner svara på dem.

www.facebook.com/events/829376750890397/

Jag ansökte själv om op i dec18 och har precis blivit godkänd. Det är mycket jobb både före och efter och op är absolut ingen quickfix. Jag är som dig, hungrig hela tiden, och äter nu bestämda kalorier på fasta tider för att inte gå upp mer innan de öppnar kirurgen igen. Fundera noga och gå med i nån grupp på Facebook så du får en uppfattning om vad en op innebär. Lycka till!