Här är vi alla vänner.

Ingen fara, jag har full förståelse :D Vi verkar ha liknande livssituationer på många sätt.

Ja precis, jag började fundera på hur de andra barnen i hans grupp pratar också men det är bara en eller två som kan prata bra faktiskt. Logopeden dillade om barnpsykolog också för att ta reda på om han har en diagnos men jag sa att vi inte kände att det var akut utan att det kunde vänta. Ibland undrar man om de ser troll i varje hörn x)

Hm.... Finns det möjlighet att bygga ut köket på något sätt? Antingen utåt eller dra ner en vägg, eller riktigt avancerat så har jag sett de som flyttat på hela rummet till en annan del av huset :D Ni har hus eller förresten?

Ja det brukar vara ett par dygn så är det klart. Nu har det varit 2½ dygn den här gången. Hellre lite småsjuk än rejält sjuk kanske. Det går vattkoppor på fsk men han har iaf inga märken. Men han kissar som sjutton om nätterna! Kisslakan går åt som smör, tur man har ett gäng!

Du hade rätt, det är han! :D Var tvungen att googla, man är ju mer nyfiken än en liten apa.... Så nu vet jag vilka den gruppen är också x) Men han är riktigt bra i sin roll!

Ja diagnoser till höger och vänster... Det finns så klart många som har svårigheter men hur många av dem ryms inom gråskalan och vad är på riktigt ett hinder i vardagen? Måste man verkligen diagnosticera allt? Och hur påverkar det individen? I mitt jobb ser jag både för- och nackdelar med den här utvecklingen, t ex den där förstärkningen du pratar om. Ja inte bara där förresten, även bland bekanta. Helt plötsligt har man en diagnos och då blir man mer funktionshindrad än man någonsin varit. Bättre att lära sig leva med det och hitta bra lösningar där det behövs, mha sjukvården också så klart. Dessutom så har jag förstått att man inte ens kan sätta diagnoser på fsk-barn, säkert för att mycket hör till åldern eller kan utvecklas med tiden. På fsk är det en pedagog som uttalat sig men det kändes väldigt vagt. Ända sedan han började har jag haft uppföljningsmöten med en kvinna som tyvärr är barnledig nu men hon har aldrig tagit upp att de var oroliga för honom. Andra föräldrar jag känner verkar inte heller särskilt oroade av hans nivå :)

Ja i lägenhet är det ju mycket svårare! Där kan man ju knappt tapetsera om x) I vissa kök hänger man upp stekpannor och/eller redskap i krokar, antingen från taket eller under hyllor osv, ifall ni har möjligheter på så sätt. Att bo litet är en sak, men när man inte har platsen man behöver och ändå inte lever som en hoarder så blir det inte kul. Hoppas ni hittar fler lösningar :)

Jag håller koll på kroppen så får vi se om nåt utvecklas, Både jag och maken har haft vattkoppor som tur är, annars sägs ju barnsjukdomar bli allvarligare för vuxna.

Ja diagnoser till höger och vänster... Det finns så klart många som har svårigheter men hur många av dem ryms inom gråskalan och vad är på riktigt ett hinder i vardagen? Måste man verkligen diagnosticera allt? Och hur påverkar det individen? I mitt jobb ser jag både för- och nackdelar med den här utvecklingen, t ex den där förstärkningen du pratar om. Ja inte bara där förresten, även bland bekanta. Helt plötsligt har man en diagnos och då blir man mer funktionshindrad än man någonsin varit. Bättre att lära sig leva med det och hitta bra lösningar där det behövs, mha sjukvården också så klart. Dessutom så har jag förstått att man inte ens kan sätta diagnoser på fsk-barn, säkert för att mycket hör till åldern eller kan utvecklas med tiden. På fsk är det en pedagog som uttalat sig men det kändes väldigt vagt. Ända sedan han började har jag haft uppföljningsmöten med en kvinna som tyvärr är barnledig nu men hon har aldrig tagit upp att de var oroliga för honom. Andra föräldrar jag känner verkar inte heller särskilt oroade av hans nivå :)

Ja i lägenhet är det ju mycket svårare! Där kan man ju knappt tapetsera om x) I vissa kök hänger man upp stekpannor och/eller redskap i krokar, antingen från taket eller under hyllor osv, ifall ni har möjligheter på så sätt. Att bo litet är en sak, men när man inte har platsen man behöver och ändå inte lever som en hoarder så blir det inte kul. Hoppas ni hittar fler lösningar :)

Jag håller koll på kroppen så får vi se om nåt utvecklas, Både jag och maken har haft vattkoppor som tur är, annars sägs ju barnsjukdomar bli allvarligare för vuxna.

Lite av en epidemi är det ju ;) Sedan tror jag ärligt talat att det här skärmlivet som många har redan från småbarnsåren spär på en hel del problem, som en liten fasett i en större förklaring så klart. Och utöver det har vi fått ett stressigare samhälle generellt på flera sätt. Jag vet inte exakt vilka vegan-barn du tänker på så du får gärna berätta :)

I grunden är jag gymnasielärare så man har ju inget om småbarns utveckling i utbildningen, alltså inget om tidig språkinlärning eller pedagogik åt det hållet. Men jag funderar på att vidareutbilda mig så jag kan undervisa på universitet. Man får se, det finns många tankar.

Ah, ni kanske inte kommer bo där hela livet direkt :) Det finns en fördel med att inte ha för stort och dra på sig för mycket ägodelar. Ibland drömmer jag om att bo i ett sånt där litet hus, kanske på hjul till o med, attefallsstorlek ungefär.

Ja det tror jag. Kroppen förändras ju inte när personer byter plats :) Ska se dagens avsnitt till frukost eller nåt.

@Disa: Nu vet vi iaf varför A-K inte finns!

Olik på vilket sätt menar du? Jag tycker den ser likadan ut, och det ska ju vara samma hund även i berättelsen. Det räcker liksom med en skådespelarhund :)

Jag skulle klassa mig själv som skärmberoende men jag har ju halva livet i en liten burk! Både internet med allt som händer där men också alla privata foton, en del filmer, alla mina egenskrivna texter och förstås en massa stick/virkmönster x) Då hamnar man lätt framför datorn när man har en ledig stund över. Men resten av samhället är ju på flera sätt hemskt, en ständigt närvarande stress. Och med tusen och en möjligheter av hur man vill forma sin framtid, vilket också skapar stress då det finns för många val. Men jag kände inte stress förrän vi flyttade till en större stad, så sånt kan också påverka.

Men stackars barn! :s Tur att de gick till läkaren. Veganism är bra men man måste läsa på vad som behövs för kroppen, och sen kanske inte barn ska gå på en sådan diet helt och hållet. Så där är det alltid i trådarna, en del vettiga människor och sedan en hel hög foliehattar som peppar upp varandra. Suck...

Ja precis :) Logopeden var väldigt förvånad när jag förklarade varför jag inte hade koll på tidig språkinlärning x) Det var liksom "Vadå, du är ju lärare, sånt ska ju du kunna" ungefär. Hon sa inte så rakt ut men av hennes reaktion. De jag jobbar med är liksom med en fot i vuxenlivet redan.

Det kommer en dag! :) Har man tid att vänta så hittar man till slut nåt bra!

Skickade pm :) Men ca 100 000 i tätorten har vi.

Ingen fara, jag vet att jag är skärmskadad och tar inte illa upp x) Jo men lite försoffade har vi ju blivit som homo sapiens iom all bekväm teknik! Det går inte att säga emot. Jag fick min första mobil när jag var 17 år, av min dåvarande pojkvän (en begagnad Micro Tac hahaha). Man var ju ute och cyklade och gick jämt som barn, ville man umgås åkte man till den personen. Man ringde ju inte ens före :) Man sätter en övertro till tekniken idag dessutom, på samma sätt som jag fick ett överfallslarm att ha i handväskan. Innan jag ens hunnit få fram den så är allt redan i full fart. Eller bara det som jag nämnde förut, alla familjefoton man har. Kraschar hårddisken ligger man illa till! Har allt på en extern men de kan ju också gå sönder. Jag är lite bakåtsträvare när det gäller barn och teknik, mobil i lågstadiet blir det inte här kan jag säga. Men han får så klart se tecknad film och sånt. Man måste först lära sig umgås med tekniken på ett vettigt sätt innan man släpper loss ungarna på TikTok och allehanda krimskrams.

Haha jaa vissa nick kommer man onekligen att tänka på :D En del är oftast otrevliga, en del sitter på en hög häst och ser inte ens marken, och just det där att det ska tjafsas så snart man inte tycker lika. Jag fick världens utbrott på en person igår faktiskt, då fick jag helt nog och hade det inte varit för den här tråden hade jag lämnat FL för lång tid framöver. Man måste liksom inte bråka om allt jämt, och det är nåt som jag tröttnar på i forumet.

Ja hon är lite udda. Trevlig men pga hennes konstiga inställning börjar jag tycka mindre om henne. Förra besöket hade hon lite av panik i rösten när hon beskrev hur långt efter hon tyckte att han är språkligt. Lugna ner sig lite tycker jag. Nu vill hon ha in mig på en föräldrakurs i jan/feb men med tanke på corona är jag inte så sugen på det, annars hade det varit jättebra verkligen. Ja alla lärare kan ju inte allt om barn, precis som det finns olika slags nivåer inom vården vad man får lära sig eller inte.

Nä den här helgen blir det alkoholfri glögg ;) Imorgon kväll. Och så en film till det, vi tänkte se The Maze Runner.