Anonym (Spegeln) skrev 2020-05-31 10:08:36 följande:
Tre månader har gått, jag känner mig som ett vrak till och från. Bryter ihop näst intill varje dag. Senaste veckan har varit hemsk. Jag va ju så smart och berätta för min chef vad som hänt. Och VARJE DAG, frågar hon hur jag mår, om jag inte ska berätta för fler, iallafall mina syskon, hur vi ska kunna gå vidare, hur kunde han vara otrogen, han va den sista man skulle tro skulle klanta till sig osv osv. Varje dag något om otroheten, vilket gör att jag bryter ihop på jobbet.
VARFÖR BERÄTTADE JAG?? Mår ju knappast bättre av att ha en chef med valpögon, som frågar/kommenterar varenda dag. Ett av mina sämsta drag någonsin!
Känner mig så tom, allt känns meningslöst. Jag ångrar allt. Får svårt att andas. Gråter konstant. Barnen frågar varför jag är så ledsen, och klappar mig på huvudet.
Många gånger funderar jag på att ge upp. Lämna min familj..
Morsdag idag, känns så fake med present o blomma som min man kostat på. Varför kosta på sig onödigt krafs, när han varit otrogen mot mig, sina barns mamma, och sen visa att man ?bryr? sig. Hjärtat går mer sönder av detta skit än vad det redan är!
Jag håller med Anonym (Tess) om att du kan prata med din chef och säga,vänligt men bestämt,att du inte vill prata om det. Att det gör dig ledsen.
Sen tycker jag att din chef har rätt i att du borde berätta för fler. Du behöver stöd!
Du ska inte hålla det för dig själv!
Och jag tycker också att du borde lämna din man. Om så bara för ett tag.
Jag tror inte att du kommer att läka så länge du bor under samma tak som honom.
Och tänk också på dina barn.
De ska väl inte behöva växa upp och lära sig att det är så här ett förhållande ska vara?
