Anonym (Nogirl)

Tue 25 Feb 2020 21:46

695 svar

Är MIN man otrogen?

Rudbeckius skrev 2020-02-25 14:59:00 följande:

Det där är intressant. Det finns nog flera lager och aspekter inom psykologin. Jag är ju bara amatörintrresserad. Jag har förstått det så här, minst tre-fyra vinklar:

1) Det ytliga skeendet: Alma söker spänning och romantik och råkar blir kär i Bertil. Därmed är hon direkt otrogen mot Calle som hon är tryggt gift med och har barn, hus, umgänge med i ett långt äktenskap. De har OK sex då och då. Calle jobbar mycket och spelar datapel eller ser på fotboll eller går på konserter. Det är hennes ansvar att skilsmässan kommer.
2) Egentligen är Calle trött på Alma men han orkar inte fundera över hur det trygga livet ska ändras. Genom att han känner Alma vet han undermedvetet att han kan med små medel göra tillvaron så enahanda hemma att Alma förr eller senare på något sätt ska bryta upp. Då kan han skylla på henne och vara den som vännerna tycker synd om...
3) Både Alma och Calle har dragits till varandra pga att deras drömpartner är sådan. De har varit nöjda men de har levt friskt och framgångsrikt länge, de har åldrats en del. De har resurser och behöver någn slags omväxling. Hur ska de bryta upp, hur gör man? Vad vill man med sina liv? Det är svårt och rean ångesten. Vi vet inte vad vi vill..
4) Samhällskonventionen om evig livslång kärlek sammankopplad med sex och ett ekonomsikt förbund är både orealistiskt och onödig med tanke på antropologi, välfärddstaten, våra långa liv, potenspiller och tankar om aktiv ålderdom, samhällets krav att vi ska vara lyckliga osv. Det är alltså helt naturligt att bryta upp och gå vidare. Vi borde inte ens vara bittra på nåt sätt.

Vi borde samtala oftare om vad vi vill. Och bejaka vår sexualitet och vår livsglädje. Och inte haka fast i gamla förhållanden så mycket..

Det är bara en liten del av de otrogna din berättelse omfattar. Det finns de som är otrogna trots att inget är fel i förhållandet.Bara för spänningen alltså. Menar du att TS ska känna att hon kanske sunkat ner sig, och att hennes mans otrohet beror på henne?

En annan aspekt är att tala om för Calle att hon är missnöjd, och istället få reda på att han är lika missnöjd som henne. Först då kan de arbeta på förhållandet genom parterapi och/eller lämna varandra. Otroheten är således helt onödig och riskerar snarare orsaka en bitter separation/skilsmässa.

Anonym (Nogirl)

Wed 26 Feb 2020 15:37

#170

Det är så mycket som är märkligt i denna historia.

1) Varför behövde du komma på honom innan han kunde lämna sin älskarinna? Behövde han en anledning för det? Varför då?
Du skrev att han blev lättad. Om det nu är så han känner inför att ha en älskarinna, varför avbröt han då inte innan det uppdagades?

2) Varför anger han inte en anledning till varför han varit otrogen? Hur ska du annars veta om det handlar om missnöje inför något, och att han inte trillar dit igen (med henne, eller någon annan).

3) Har inte älskarinnan sagt eller gjort något. Har hon ingen åsikt alls om detta?

Anonym (Nogirl)

Wed 26 Feb 2020 15:40

#171

Anonym (Been there - done that) skrev 2020-02-26 15:34:42 följande:

Anonym (Älskarinnan)

#162 Idag 14:01

Jag förstår allt som du känner, men tycker synd om älskarinnan också. För om de hade ett förhållande i 3 år så var det mer än bara sex. Man har ett så långt förhållande bara om man älskar någon. Sen att han direkt efter konfrontationen direkt vill gå och lämna tillbaka nycklarna..? Alltså vad är det för man, i 3 år har han älskat henne, också, och när han blir ertappad då tar han direkt avstånd och vill få dig att tro att det inte betyder något..! Så feg. Sen att han väljer er, ja men det är ju klart, hade han inte velat ha sin familj så hade han inte gått bakom

Ryggen. Klart ni betyder mycket men verkar som han har haft behov av en denna andra kvinnan också. Sätt det i lite Större perspektiv, han har inte begått något brott, försök inte låta detta få dig må så dåligt. Människor är komplexa, och bara för att man älskar sin partner så betyder det inte att man inte kan älska en annan.

:::::::::::::::::::::::::::

Amen, asså, håller med: Människor är komplexa!

Javisst, är detta ett svek! Håller med. Men det här med tvåsamhet är svårt att hålla fast vid. Det är en social institution. Och jag har aldrig svikit min man. Men nog sjutton blir jag förtjust i andra nu och då. Och handen på hjärtat, det tror jag händer de flesta :)

Visst kan det hända de flesta. Det innebär inte detsamma som att alla agerar på det. Jag gör det inte när jag är i förhållande.

Anonym (Nogirl)

Wed 26 Feb 2020 16:57

#182

Anonym (...) skrev 2020-02-26 16:48:15 följande:

Så otroligt svart-vitt. Detta blir precis så dramatiskt man väljer att göra det. Det är inte heller fel om man väljer att samtala, förlåta och fortsätta tillsammans.

Nej, jag har inte varit otrogen. Däremot har jag valt att fortsätta med en man som ljugit under en längre tid och plötsligt stack ifrån mig och barnen. Därefter har vi varit lyckliga i ytterligare 5 år.

Det kanske inte är fel men man ska vara väldigt medveten om att det kommer ske på bekostnad av en själv. De flesta klarar inte av det när misstankarna och självföraktet äter upp dem. Är det värt att förlora sitt självförtroende och självrespekt totalt för någon människa?

För övrigt, vad finns det för garanti att mannen inte gör om det när hans snedsteg inte får några negativa konsekvenser?

Anonym (Nogirl)

Wed 26 Feb 2020 17:03

#184

Anonym (...) skrev 2020-02-26 16:48:15 följande:

Så otroligt svart-vitt. Detta blir precis så dramatiskt man väljer att göra det. Det är inte heller fel om man väljer att samtala, förlåta och fortsätta tillsammans.

Nej, jag har inte varit otrogen. Däremot har jag valt att fortsätta med en man som ljugit under en längre tid och plötsligt stack ifrån mig och barnen. Därefter har vi varit lyckliga i ytterligare 5 år.

Edit: De flesta som väljer att stanna har nog i viss del redan tappat sig själva under förhållandet. Förlorat styrka, mod och självrespekt. Har inte självförtroendet och tror inte på sig själva, klarar inte av att vara ensamma eller leva utan en partner. Det är vad jag till stor del upplevt av otrogna förhållanden i min omgivning.

Att därefter stanna fortsätter endast den negativa trenden nedåt...ännu mindre självförtroende, ännu mer livegen o.s.v

Anonym (Nogirl)

Wed 26 Feb 2020 17:25

#189

Anonym (...) skrev 2020-02-26 17:08:28 följande:

Jag håller inte med. Jag har levt själv i väldigt många år och trivs bra med det. Jag är introvert och behöver inte umgås mycket med folk för att må bra. Däremot älskar jag min man. När han stack skällde jag ut honom rejält. Jag sade att det var fritt fram för honom att lämna mig om han så ville, men barnen skulle han inte lämna. Han valde att öppna sig helt för mig och jag kan förstå hur hans situation var just då. Han mådde inte bra i vårt förhållande. Vi valde att jobba på det och lösa problemen.

Bra att det löste sig, men jag tror dessvärre att du mer är ett undantag än en regel. De flesta otrohetsaffärer slutar inte så lyckligt, och de flesta klarar inte att leva i harmoni efteråt. Många gånger sker en upprepning av otroheten. Kanske för att den otrogna tappar respekten, eller den bedragne inte klarar av att släppa händelsen.

Däremot..om man klarar av att öppna upp ett förhållande så är kanske förutsättningarna något större. I vilket fall som helst så krävs professionell hjälp, oavsett man ämnat stanna eller gå.

Anonym (Nogirl)

Wed 26 Feb 2020 17:53

#195

Anonym (...) skrev 2020-02-26 17:08:28 följande:

Jag håller inte med. Jag har levt själv i väldigt många år och trivs bra med det. Jag är introvert och behöver inte umgås mycket med folk för att må bra. Däremot älskar jag min man. När han stack skällde jag ut honom rejält. Jag sade att det var fritt fram för honom att lämna mig om han så ville, men barnen skulle han inte lämna. Han valde att öppna sig helt för mig och jag kan förstå hur hans situation var just då. Han mådde inte bra i vårt förhållande. Vi valde att jobba på det och lösa problemen.

Hade han rätt i att ert förhållande var så dåligt då eller var det bara hans syn på saken? Många som är otrogna drar ju till med att det är så dåligt i deras förhållanden, även när det är rent utsagt BS.

En väninna till mig berättade att hennes man kallat henne svårt psykiskt sjuk och självmordsbenägen till sin älskarinna. Detta för att han inte skulle behöva välja mellan dem. För om han valde älskarinnan skulle hon med största sannolikhet ta livet av sig.. Behöver nog inte nämna att det var så långt ifrån sanningen man kan komma. Det dåliga förhållandet är tyvärr en klassiker - som används även av de som bara vill få till det.

En sak som TS man har till sin fördel, och vilket förvånade mig var att han direkt erkände. Det tillhör verkligen inte till normen. Men som jag skrev i tidigare inlägg så finns så mycket obesvarade frågor som är alldeles för märkliga för att bara avfärda.

Jag håller däremot med om att det kan vara dumt att ta ett förhastat beslut. I vilket fall som helst så hoppas jag hon blir lycklig.

Anonym (Nogirl)

Wed 26 Feb 2020 18:04

#200

Anonym (Sunt) skrev 2020-02-26 17:53:28 följande:

Om du visste hur mycket styrka och mod som krävs för att faktiskt inte lämna sin otrogna svin till make i det skedet som Ts befinner sig i, så skulle du inte skriva som du gör! Mycket bekvämare att gå isär och slippa möta det jobbiga.. Sen är det inte säkert att det går att reparera ändå.. Men man är inte svag bara för att man inte är hård.

Det må vara som du skriver i vissa fall, men det finns också andra som inte är svaga bara för att de inte direkt skickar in ansökan om skilsmässa! Ibland måste saker få ta tid, ibland får man leva i ovisshet ett tag.. iaf om man har pyttesmå barn som skulle ta mer skada av att hastigt gå isär. Sen är det så väldigt lätt och självklart att säga hur man själv skulle göra.

Hur vet du att barnen skulle ta mer skada av att gå isär? Jag var ett av de barn som tog skada av att föräldrarna valde att inte gå isär.
Det beror mycket på hur förhållandet vidareutvecklas. Men att se sina föräldrar hålla ihop bara för att lärde mig att förhållanden var kärlekslösa. För min pappa klarade inte av att förlåta , och min mamma klarade inte av att hålla sig trogen.

Det är en myt att alla barn mår bättre av att föräldrarna stannar. Åtminstone om någon av föräldrarna mår dåligt i förhållandet (Vare sig det handlar om den bedragna eller den otrogna). Visst klarar man av att förlåta och allt bara flyter på så ...kanske. Men om det blir som i många fall, svartsjuka, misstänksamhet, gräl och känslokyla..vilket barn mår bra av det?

Anonym (Nogirl)

Sat 29 Feb 2020 13:47

#243

molly50 skrev 2020-02-29 13:41:22 följande:

Jag kan hålla med om att mycket handlar om ens egna inställning och förmåga att lösa problem.
Men det gäller ju lika mycket den som är otrogen,i så fall.
Ofta så har de inte ens pratat med sin partner om de ev problem de upplever att de har i förhållandet utan väljer istället att vara otrogen.
Det är alltså jobbigare för dem att ta det samtalet än att riskera att såra sin partner djupt och kanske splittra sin familj.
Det är en inställning jag har lite svårt att förstå.
I TS fall så rör det sig inte om en engångsgrej på fyllan utan ett dubbelliv som pågått i 3 års tid.
Det kan vara betydligt svårare att förlåta än om man råkat göra ett litet snedsteg.

Håller med.
Själva definitionen av misstag förutsätter att det hänt en gång (av misstag). I annat fall är det ju planerat och således utstuderat och beräknande.

Anonym (Nogirl)

Wed 4 Mar 2020 12:18

#276

Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-04 11:58:18 följande:

Fått en ny läkartid imorgon, få se hur det går.

Måste ringa min chef och berätta att jag tyvärr blir hemma imorrn, oavsett intyg lr ej. När jag ringt tidigare har jag bara sagt att jag inte mår så bra. Borde jag berätta över telefon den egentliga orsaken till mitt mående? Att jag mår så som jag gör pga min mans dubbelliv som håller på o får mitt liv att falla sammans?

Saken är den att jag precis, bytt jobb. Så jag känner inte min chef särskilt bra. Vi har jobbat ihop en vecka..

Tänker att orsaken till mitt mående påverkar ju knappast giltig sjukskrivning lr ej om nu läkaren varken vill sjukskriva mig en vecka till lr ge mig något för att få sömnen tillbaka. Ställde mig på vågen. Och sen jag fick reda på det här, när allt startade så har jag gått ner 5kg. Jag får verkligen inte i mig nått, mår illa konstant.

Planen är ju inte att vara sjukskriven 2 år, utan några dagar till för att försöka få ordning på tankar och mig själv.

Jag tror att du hade fått bättre hjälp om du sökt dig till akut psykiatri. Tror inte det är så vanligt längre att allmänläkare sjukskriver för depression. Jag fick sjukskrivning en gång därifrån under en livskris då jag åkte på en värre depression. Vet dock inte hur svårt det är nuförtiden då det var ca 7-8 år sedan.

Hursomhelst så tycker jag att det låter som att du är på väg in i en depression. Jag fick precis som dig sömnsvårigheter, nedstämdhet och viktnedgång. Inte så konstigt då du befinner dig i en kris, och det är inte bara otroheten i sig som är avgörande utan även det faktum att vi förhåller oss väldigt olika till kriser. Därför var det inte mycket till hjälp av läkaren att förringa dina känslor. Du får dock tänka på att läkare sällan har större kunskaper om psyket.

Hoppas du får hjälp, och att det vänder.

Anonym (Nogirl)

Sun 7 Jun 2020 14:47

#669

Anonym (Spegeln) skrev 2020-06-07 12:56:56 följande:

Jag var tillsammans med en kille när jag var yngre, som oxå var otrogen, men honom lämnade jag direkt. Vi hade varit tillsammans i 3 år och bodde även tillsammans. Jag tog det jag behövde från lägenheten och flyttade ut rätt så fort. Hade tur att få andrahands lägenhet, bodde i en större stad och lättare att få lägenhet snabbt.

Med min man känns det annorlunda, ja kanske för att vi varit tillsammans i 10år. Jag älskar honom. Vi har byggt upp vårt liv tillsammans. Men skulle han vara otrogen igen, ja då har han verkligen bränt chansen.

Jag har berättat för två personer, min förra chef och min nuvarande chef. Att berätta har bara gjort att mitt mående påverkas mer. Jag kan komma till jobbet på bra humör, och så börjar hon efter 30min, ja då är det kört. En dag mådde jag så dåligt att jag fick gå hem då tårarna inte sluta rinna och ansiktet helt rödsprängt.

Så nej, jag kommer inte berätta för någon. Inte nu. Kanske senare. Men inte i dags läget. Har funderat på hur jag skulle må om min man berätta för sin familj, men jag vet inte om det skulle göra saken bättre.

Tänk på att det är bättre att sörja nu än att hålla det inne. Du kanske mår bra i stunden att bara leva på som vanligt men det byggs upp och fullkomligt exploderar om du försöker stoppa huvudet i sanden. Du vet nog att det som döljs i snö kommer upp vid tö

Jag har inte hunnit läsa igenom allt men om ni inte har sökt terapi så är det en nödvändighet för att gå vidare. Ta reda på hur ni kan förhindra att det upprepas och varför det egentligen skedde.Sen måste du sätta upp ett mål när du bör ha kommit ett steg vidare, för risken är stor att ingen av er orkar om förhållandet fortsätter vara så destruktivt.

Är MIN man otrogen?

INNEHÅLL