Hur njuter man och unnar andra gravida lyckan?

Jag och sambon ska snart börja andra ivf-behandlingen. Det är tufft och tär på vår relation. vi tycker olika om många delar; ska vi berätta för nån, hur många behandlingar är nog osv.. men vi tar dag för dag.

Egentligen tycker jag att livet är rätt härligt. Jag älskar mitt jobb, vårt radhus, älskar att kunna bestämma över min tid själv, träna när jag vill osv. Barn-normen tar dock udden av det. Trots att jag längtar efter barn och är helt rätt i livet så vill jag kunna njuta av livet under tiden, trots att vi försöker och det är tufft med behandlingar och så. Men HUR gör man?

Någon som känner samma?

Jag vill också kunna unna kompisar och bekanta som blir gravida och är upp över öronen lyckliga. Och jag gör ju det såklart, unnar dem och är glad för dem, men ändå är det något som gör ont i mig, som att jag kommer bli ensam kvar på jorden utan barn.

Känslan av att andra ?tycker synd om?, frågar rent ut om man är gravid bara för att man dricker alkoholfritt under perioder man försöker, gör mig också galen. Blir ibland så arg att jag undviker att umgås med dem.

Hur tar man sig igenom den här perioden i livet?