Nygift och otrogen

Fast nä, nu går du alldeles för långt. Det är absolut inte 50% som är otrogna i äktenskap! Herre gud. I sådana undersökningar (man brukar säga 30%) pratar man 1. Om hela livet (dvs även betydligt mindre seriösa förhållanden, dvs innan man träffat den rätta) och 2. Otrohet definieras av den svarande, kan ex handla om pussar eller t.o.m. porr som är otrohet för vissa. Det är ABSOLUT INTE 50% som gör det din man gjort mot dig. Dvs skaffar älskarinna och gör henne på smällen. När han aktivt försöker skaffa barn med sin fru samtidigt. Herre gud. Hur står det till med verklighetsförankringen egentligen?

Han har nog tur att det var henne han var otrogen med och dig han var otrogen mot. För jag hade i båda rollerna gjort kaos. Med vänlig hälsning, psycho bitch

Det är bara du som vet vad du kan leva med i en relation. Vi är många som tycker han agerat fruktansvärt och som aldrig skulle lita på honom igen.

Om du tycker att hans förhållande med henne inte var så farligt och kan fortsätta älska honom så är det väl det du bör göra. Vi är alla olika i vilken typ av äktenskap vi vill leva i :) Lycka till!

Älskarinna

1. Jag hade behållt barnet. Vem fan är han och bestämma liksom?

2. Hade han bråkat, fortsatt ljuga för sin fru osv så hade jag kämpat för hela vårdnaden.

3. Hade berättat för alla i vårt ?gäng? om vilket svin, mansgris, omogen han är/var som ljuger och försöker tvinga mig till abort. Antagligen hade jag även dykt upp hos hans föräldrar och mor och farföräldrar också. Ksnske börjat umgås med någon av hans kollegor och även där berättat det.

Fru beror på om jsg tänkte vara kvar el lämna

1. Såklart inte förlåtit Aldrig någonsin.

2. Berättat för alla familj, barn, vänner osv om jsg valt lämna

3. Aldrig svarat älskarinnan någonsin åt honom oavsett vad. Tycker denna punkt är ditt största misstag. Du har visat dig svag inför henne och honom.

Kom ihåg denna meningen. För när du tar tillbaka honom så kommer man säga exakt samma sak om dig. När du gifte dig med honom så hade du självklart tron att du gifte dig med en trogen man som inte ville såra dig. Du var bara ett offer. Älskarinnan blev klart lurad av hans löften men hon visste att du fanns. Denna gången så ger du dig in i leken med öppna ögon. Tål du leken?

Du är inte mindre värd eller svag. Det påstår jag inte! Jag menar att du nu vet vad han är kapabel att göra. Älskarinnan gjorde misstaget att tro på honom men hon visste förutsättningarna. Du visste inget. Men om du nu tar tillbaka honom så vet du också förutsättningarna. Du VET vad han är kapabel till. Det har inget med ditt egenvärde att göra! Du har haft samma värde hela tiden. Det är bara ditt värde i din mans ögon som varierat. Och han är en idiot så det kvittar.

Poängen är att när/om detta händer igen så ska du komma ihåg vad du skrev om älskarinnan. Att hon visste vad hon gav sig in på. Samma gäller dig från och med nu. Du vet vad du ger dig in på. Du bör inte ge dig in i leken om du inte tål den.

Du är kanske den enda nu, men inte för ett år sedan, inte ens när ni gifte er, du vet att du är den enda fram till han blir mer förälskad i någon annan. Hade han lämnat dig för älskarinnan så hade dom blivit en familj och du hade stått utanför.

Du väljer en relation med en man som bevisat dig kunna bli kär i andra och vara otrogen.

Er relation har inte varit bra på väldigt länge.

Överlever du om/när han blir förälskad i någon annan igen?

Du har inte återhämtat dig eftersom det inte finns något att återhämta sig till. Du kommer alltid att känna så här. Är du nöjd med att må skit så ska du givetvis fortsätta vara tillsammans med honom. Men gå inte och tro att din dotter inte känner av hur dåligt du mår, för det gör hon.

Alltså jag undrar varför tråden finns?

Ts är ledsen över att killen är otrogen och älskarinnan jobbig

Folk försöker stötta hjälpa ge råd

Ts summerar med att han är straffad nog, aldrig gör det igen, älskarinnan kapad, besattheten över, blir fler barn ihop osv.

End of story väl? Ts är klar och behöver inte familjeliv längre

Ja, du var besatt över älskarinnan men är ju inte det längre?

Okej så nu vill du ta ditt liv? Denna killen du väljer stanna hos har alltså fått dig att vilja ta ditt liv? Tänker du aldrig på ditt barn i allt det här el? Att barnet lever med en pappa som är otrogen och en mamma som vill ta sitt liv? Det kommer ju inte bli ett kul avslut på detta om ni efter såhär lång tid fortfarande mår såhär, det förstår du väl? Antingen avslutar ni ert förhållande el stryker ett sträck över det som har varit och börjar om. Men det behöver ni göra NU isf. Du har fortfarande inte bestämt dig det är tydligt i dina resonemang.

Tycker hela denna tråden börjar kännas konstgjord ärligt talat.

För en mamma är barnet alltid nr 1 oavsett hur mycket hon älskar en man