Nygift och otrogen

Nej merparten gäller det så klart inte men förstår du inte resonemanget att det kan stärka vissa förhållanden? Även om inte var helt kassa? Jag har hört det från flera, inte bara stinson här över. Så klart det blir skadat, någon som säger något annat är dum, men det behöver ju inte vara krossat. Jag tror verkligen att det går, efter mycket arbete, att komma tillbaka till ett lyckligt förhållande.

Intressant jämförelse med klasskamraterna. Desperationen du beskriver känner jag helt igen mig i. När avtar desperationen då och vad händer då? Går det att leva i förnekelse resten av livet?

Ja han borde hållt kuken i styr, det logiska i mig vet det och undrar hur jäkl svårt det ska vara att hålla sig trogen? Spec som nygift? Men det känslomässiga i mig klandrar henne fullt ut.

Ja och han förstår så klart att deras kontakt sårat mig men att det är sexet dom för honom är det han skäms mest över. Om dom träffats nu är jag en miljon procent säker på att han aldrig skulle röra henne.

Hade han njutit så som du beskriver hade han väl inte avslutat sitt med henne?

Så är det, det har du rätt i. Men jag tror faktiskt inte man behöver ge upp sig själv men kanske är jag naiv. Jag tror att det går att bli lycklig i ett förhållande trots en otrohet såsom min mans men det krävs så enormt mycket. Allt är liksom inte svart eller vitt, det är så mycket runtom som spelar roll. Livets slås ju i spillror och försöket att laga det är vidrigt. Som när någon dör, livet går ju vidare då också fast på ett annat sätt. Det gör ont, men du kan bli lycklig igen. Det kan ju också bli så att den var otrogen blir skuggan, genom att inte kunna vara sig själv längre utan gör allt för sin partner för att visa att en älskar henne. Kanske inte så friskt det heller...

Jag håller med dig om det sista, att det inte går att stärka ett förhållande med lögner. Men ett förhållande som utsatts för otrohet är ju inte enbart sveket. Det är så mycket mer. Kanske går det inte att läka i den miljö som sårade en men samtidigt så kanske det är den miljö man älskar mest av allt och då står man inför ett moment 22. 

Jag håller väl fast vid hoppet antar jag, att finns det en promilles chans att ett barn skulle rädda oss så tänker jag på det. Men tanken på att ha sex med honom nu känns fel. När jag fick reda på hans otrohet hade vi massor sex, nästan bättre än någonsin, men nu känns det otänkbart. Nej jag kan inte acceptera att han inte är den jag trodde han vad, jag får inte ihop det. Klart jag visste att han inte var perfekt?? samtidigt så är han ju den jag trodde han var, han är ju ingen annan person. 

Ett barn får honom inte att stanna, ett barn får möjligen mig att stanna. 

Ja jag har lämnat honom men jag mår katastrofalt, av både sorg och saknad. Jag har på ett sätt förlorat min livskamrat och har svårt att ta in det. Jag vet andra där ett barn faktiskt lappat ihop en otrohet så omöjligt är det inte. Sen tänker jag inte ta det steget. 

Jag är inte villig att förändra mig, jag har inte gjort fel. Felet är hans otrohet. Att han körde kuken i en kvinna han blev förälskad i. Det är så sårande och förnedrande att jag finner inte ord för det. Att mannen jag älskar svek mig.

Jag tror faktiskt också att väldigt många förlåter en otrohet. Jag försöker hitta siffror på hur många som förlåter men hittar inget. vet du något? Kanske tar jag för stort på min mans otrohet.. 

Han avslutade deras förhållande innan jag kom på honom. 

Nej, jag är helt säker på att det var hon. Hon rubbade honom på ett sätt som ingen tidigare gjort, hon var något speciellt. Han kunde inte stå emot henne. 

Jag tror inte han var så sugen på att vara otrogen så han gick och letade upp första bästa. Jag tror att han in i det sista försökte "stå emot" men så till sist föll allt och han sket i allt annat (oss) för ett par veckor. Enligt henne hade han ju också faktiskt funderat ett kort tag på att lämna mig. Känslorna för henne var så klart intensiva men när det blev realitet av allt och han förstod hur fel allt var svalnade känslorna fort och jag tror faktiskt inte att han någonsin kommer låta en relation gå så långt med någon annan igen. Jag har ju sett hur fruktansvärt han mått under det här året (med all rätt ska tilläggas). Jag tror det var hon som rubbade honom, han föll verkligen för henne. Det gör för mig ondare än om det varit vem som helst, det du försöker påtala.  Det är inte att försöka försvara honom, det är enligt mig att skuldbelägga honom ytterligare.