Inlägg från: Anonym (Kvinna86) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    MajLin skrev 2020-03-05 21:35:45 följande:

    MEN ALLTSÅ????!?? fattar jag rätt??

    DIn man knullade alltså en kvinna han hade känslor för  FLERA GÅNGER?? När ni precis gift er??? och hon blev gravid?? och sen skrivit massor om dig/er till henne?? Och du funderar på att förlåta honom?? Hur kunde du INTE dra direkt?? Är det nåt jag missar??

    Och så sitter det nån tjomme här uppe vars man också var otrogen och hade ett förhållande direkt efter deras bröllop och inom ett år efter hade hon fått barn med honom, köpt hus med honom och tagit hans efternamn?? vem gör så?? Alltså jag är fan mållös!! absolut grymmaste, värsta, mest känslokalla otrohet jag någonsin hört om. Fy fan vilket jävla svin alltså!!


    Vad är så fel med att förlåta? Nu har inte jag klarat det men jag önskar jag hade det. Att en så liten del av vårt förhållande (tidsmässigt) antagligen förgjorde det är sorgligt. Under ett liv göra fel, min man gjorde fel och han är smärtsamt medveten om det.

    Jag tycker Stinson är stark som kunde gå vidare i sin relation. Barn, hus etc kanske gör att de får positiva minnen och förväntningar som överskuggar de negativa. Jag förstår egentligen inte felet.. Det är inte att stoppa huvudet i sanden, det är att kämpa i nöd och lust, i med och motgång. Jag ser det som ett fatalt misslyckade att jag inte klarade det.

    Och om min mans otrohet är den värsta du hört om så har du inte hört om mycket...
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Nej) skrev 2020-03-06 11:27:16 följande:

    Om ett par år så sitter du i en bättre relation. Då lever du kanske med en man som älskar dig och aldrig skulle kunna göra dig illa. Din dotter kommer uppleva hur ett bra förhållande ska se ut och du kommer aldrig behöva tvivla på om din kille är kär i andra eller inte. Då kommer du komma ur din bubbla och se hur illa ditt ex behandlat dig. Kanske kommer hatet med insikten om det enorma sveket skadan han valde att utsätt dig för? Snart ser det ljusare ut och då är du glad över att hans prioriteringar kom till ytan.


    Vad fina ord, och kanske har du rätt. Jag har dock väldigt svårt att se mig med någon annan. Och vårt förhållande var väldigt bra och fint enda fram till hans otrohet, vilket gör det hela ännu konstigare. Kanske t.o.m. för bra.. jag kommer aldrig anse att han behandlat mig illa, däremot svek han mig. Kanske hade ett till barn varit det bästa, förenande.

    Kanske är det som du säger att det kommer bli bättre. Samtidigt som jag nu väljer bort någon jag litar på för alltid skulle välja mig..
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-03-05 16:28:42 följande:

    Jag vet att det är ett stort svek.Men om du hela tiden vill ha kontroll över allt hon gör så kommer du ju också att bli påmind om vad din man gjorde med henne också.

    Och i och med att du vill ha sådan kontroll över henne så kan du ju inte lita helt och fullt på din man heller?

    När mitt ex bedrog mig så ville jag ha fram sanningen. Det tog ett halvår innan jag fick veta att de var ihop och hade varit det bakom min rygg.

    Men efter det så ville jag inte ha med någon av dem att göra. (Hon var en av mina bästa vänner)

    Det hade inte hjälpt mig att gå vidare.

    Ja,som jag skrev så får hon ju skylla sig själv då hon visste vad hon gav sig in på.

    Men du måste väl ändå hålla med om att det är ganska känslokallt av din man att bara lämna henne i sticket när han får veta att hon blivit gravid.

    Tänk om det hade varit dig han lämnade så?

    Men jag håller med om att hon borde kunna söka stöd hos andra än din man.

    Men om hon inte förstår att ni inte vill att hon kontaktar er så återstår ju bara att blockera henne.


    Jag litar på honom samtidigt som jag så klart fortfarande är sårad och också fascinerad av henne. Jag vill ju förstå vad som fick honom att vara med henne, vad hon hade/har. Problemet är ju att jag vill ha med min man att göra men inte klarar..

    Nej faktiskt inte. Vad tycker du han skulle gjort? Hållit hennes hand på sjukan? Låtit henne vara en del av våra liv fortfarande? Ljugit och sagt att han ville ha barnet? Skillnaden mellan henne och mig är att vi hade ett förhållande.
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Lollo) skrev 2020-03-06 19:25:47 följande:

    Fast jag håller med. Har heller aldrig stött på en vidrigare otrohetshistoria. Så mycket hemska omständigheter som i princip borde omöjliggjort/stoppat otroheten som dock skedde ändå och fortsatte upprepat. Märkligt att du vill trivialisera det. Den där Stinsson är ju uppenbart bara påhitt, någon som trollar dig :) Lite sorgligt att du så gärna vill tro att det är sant att du inte ser det.


    Fast otrohet som otrohet på något sätt. Eller alltså så klart är sex värre än en kyss men min man är inte den enda som haft sex med någon annan ett par gånger. Det är ju det som är det stora sveket. Hur vet du att det är ett troll?
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (jaha) skrev 2020-03-07 01:56:33 följande:

    Men snälla TS, han är ett svin 1 eller 20 barn till hade inte spelat någon roll. Vad ska krävas för att du ska inse att han är ett svin? Hans svinaktiga handlingar räcker tydligen inte, du sitter ju ändå och tycker att han nog är snäll innesrt inne och bara ni haft en unge till så....

    Varför har du så svårt att acceptera att han är ett svin?


    Jag vet inte antar jag. Jag har svårt att förlika mig med att han kunnat göra så här. Det är så långt ifrån vem han egentligen är. Han har aldrig tidigare gjort mig illa så därför blir det här så svårgreppat och jag trivialiserar det. Jag tycker det är ett brutalt misslyckande att ha lämnat honom, att jag inte klarade att förlåta honom. Att två veckor av 10 år förstörde allt. Och jag tror att ett barn till hade kunnat reparerar allt och få oss att gå vidare men jag är inte stark nog för det än.
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-03-07 12:27:28 följande:

    Men om du litar på honom så borde du väl även kunna släppa taget om henne?

    Försök att strunta i hennes försök att få kontakt med din man.

    Även om jag förstår att det är svårt.

    Men jag tror att det är det bästa,att ignorera henne totalt,för att få henne att förstå.

    Så länge hon får den minsta respons från er så lär hon ju fortsätta.

    Nej,jag menar inte att han ska sitta och hålla henne i handen.

    Men att säga till henne att hon har hans stöd oavsett hur hon valde att göra hade väl inte varit för mycket begärt?

    Sen kan man ju tycka att hon borde kunna söka stöd hos någon annan,om det är prata hon behöver.


    Men för mig handlar det om bearbetning, det kanske inte är optimalt att kolla hennes bilder men just nu ger det mig kontroll.

    Ja vi har bestämt oss för att ignorera henne totalt. Hon verkar inte förstå vad hon ställt till med och då finns det inget mer att göra.

    Men då hade han ju ljugit? Han ville ju inte ha barnet och måste väl då få säga det? Valet var ju tillsist hennes. Tanken på att dom skulle haft ett barn ihop får mig att kräkas. Det enda vettiga jag tycker hon gjort är just aborten.
  • Anonym (Kvinna86)
    MajLin skrev 2020-03-07 15:57:17 följande:

    Men alltså det handlar inte om att förlåta utan det handlar väl om värdighet?? Din man för fan pissar på dig. Det är piss även om att han säger att han älskar dig när han gör det!! hur kan du ens fundera på att förlåta honom?? och sätta ett barn till i det här?? Fly kvinna fly!! Så liten del av ert förhållande?? HAN KNULLADE EN ANNAN SOM HAN VAR FÖRÄLSKAD I!! INTE DIG!!! så jävla respektlöst så jag hittar inte ord för spektaklet. 

    Snälla nämn en otrohet som varit värre? personer som gått bakom sin partner i flera år och har en familj med någon annan också möjligen men dit var ju din man påväg så.


    Värdighet? Vi har ett barn, ett liv tillsammans. Jag behöver inte markera någon värdighet för honom i den här situationen. Han pissar inte på mig, han svek mig. Det är inte så att han systematiskt förnedrat mig. Men ja, det han gjorde är respektlöst både mot mig och vår dotter.

    Nej han var inte påväg dit. Han bröt ju med henne och skämdes. Han valde mig. All otrohet är ju sårande och såklart att det är vidrigt att det gick så långt som till sex men många är ju otrogna under längre tid osv och dom blir förlåtna.
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Stinsson) skrev 2020-03-07 16:02:21 följande:

    Det är lätt att döma om en inte varit i situationen själv. Hade jag inte varit gravid hade jag kanske lämnat min man då och just därför är jag glad att jag var gravid och vågade satsa. Vi köpte vårt drömhus 6 månader efter hans otrohet där vi bor än idag. Jag födde hans barn 8 månader efter hans otrohet. Det var ett steg i att gå vidare, lämna det förgångna. Att jag fortsatte men min man är det bästa beslutet jag tagit. Ingen kan göra mig så lycklig som han och jag tror att man ibland går på gropar som testar en. Hans otrohet vittnade om hans svaga sidor men också hans känsliga sidor, vi började prata mer, kom varandra  närmre. Vårt förhållande blev finare av hans otrohet på något sätt.

    Och nej, jag är inte ett troll. Jag bor i en förort till Göteborg med volvo, villa och två små barn. Väldigt lycklig. 


    Om du nu inte är ett troll så beundrar jag din inställning men tycker du verkar ta väldigt lätt på det. Kände du fig inte sårad? Jag resonerar som dig om att lämna det förgångna men är rädd att det är att fly och att tiden sedan kommer ikapp. Men sen är det ju som du skriver, att älska någon så starkt och vilja ha en otrohet. Och jag förstår vad du menar med att det blir ?bättre?. Det du beskriver har jag läst flera uttryckt som förlåtit otrohet...
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Kvinna31) skrev 2020-03-08 13:19:38 följande:

    Om han inte ville ha barn med henne varför skyddade inte han sig?

    Han har ju barn sen innan så han vet ju hur dom blir till


    Han frågade ju om hon hade skydd och hon sa att hon hade det.
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Lollo) skrev 2020-03-08 14:59:18 följande:
    Tycker du det räcker? Att äta p-piller är ju inte att skydda sig i ordets fulla bemärkelse. Han är väl inte förståndshandikappad antar jag? Varför skyddar du honom? Så han hade sinnesnärvaro nog att kunna stoppa sig för att fråga om hon tog p-piller, men han kunde inte trä på en kondom någon av gångerna (läs, han sket i vilket), eller ha sinnesnärvaro nog att INTE boka ett hotellrum och fortsätta knulla henne där.
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-08 13:10:57 följande:

    Värdighet? Vi har ett barn, ett liv tillsammans. Jag behöver inte markera någon värdighet för honom i den här situationen. Han pissar inte på mig, han svek mig. Det är inte så att han systematiskt förnedrat mig. Men ja, det han gjorde är respektlöst både mot mig och vår dotter.

    Nej han var inte påväg dit. Han bröt ju med henne och skämdes. Han valde mig. All otrohet är ju sårande och såklart att det är vidrigt att det gick så långt som till sex men många är ju otrogna under längre tid osv och dom blir förlåtna.


    Vilket relativiserande. Han bröt med henne efter han fått sätta på henne som han ville och fantasin ebbat ut lite. Han kanske märkte att hon var sjuk i huvudet och då backade. Det är INTE att citat välja dig. Fatta att han fantiserade om henne under ert bröllop, han hade sex med dig och fantiserade om henne. Så jävla vidrigt att du blivit utsatt för det här.

    Sluta, de blir inte alls förlåtna. Och de få som blir det, till vilket pris? Du vet också att de allra flesta inte är otrogna i sina äktenskap, de är i minoritet. De flesta otrohetshistorier utspelar sig INTE som nygifta, de flesta är INTE upprepat otrogna, de flesta gör INTE älskarinnan med barn (de flesta skyddar sig med kondom) och de flesta som utsätts för otrohet förlåter INTE. De flesta förhållanden håller INTE efter otrohet.

    Nej så klart det inte räcker och jag försvarar inte hans agerande men eftersom det blev varken barn eller könssjukdomar till slut så är frågan om deras uteblivande av skydd en ickefråga för mig just nu. Hade han däremot gett mig hiv hade det så klart varit något annat men nu blev det inte så och då orkar jag inte sitta med "tänk om"-tänk. 


    Steget till att aktivt boka ett hotellrum för att knulla är kanske det värsta, han va så sugen att han sökte upp alternativ för sex typ. Helt sjukt, och jag kan inte förlika mig med att det är något min man gjort. 


    Nej kanske inte, men jag VILL så så gärna förlåta honom. Börja om med honom. Hur kan jag fortsatt älska någon som gjort något sånt? Det enda jag tänker på när jag tänker på honom är ju hans fina sidor. 


    Jag förstår att man tar dessa stora steg som barn, hus etc snabbt efter ett sådant besked, som någon panik i att försöka göra allt bra. Kanske funkar det.. jag vet inte. 


    Jag vet att jag ifrågasätter allt hon säger (har tom ifrågasatt om hon ens blev gravid) för jag kan ta inte in det. Och jag vet att genom att ifrågasätta henne så befriar jag honom från ansvar. Men det är på nåt sätt också för att överleva, genomleva. Det enda jag är tacksam för i allt det här är hennes abort. 

Svar på tråden Nygift och otrogen