Nygift och otrogen

Hm. Förstår att du gärna vill tro att han inte skulle gjort det igen. Men det hade han. Så mycket ändras ingen. Kan man vara otrogen planerat så många gånger så är det något med en. Han är fortfarande den personen, hur mycket han än ångrar sig. Sedan vill han säkert inte vara otrogen igen. Men det är en annan sak. I övrigt tycker jag du skriver väldigt fint om dina känslor. Klart det är synd om honom, men han är skyldig likväl. Det är såklart mycket mer synd om dig som inte valt den här situationen.

Fast poängen är att du tror dig kunna tolka hans känslor. Du säger dig se känslor som äkta ånger, kärlek, sorg och brinnande hat. Hade du haft förmågan att läsa hans känslor så hade du aldrig blivit så här lurad.

Ni hade det inte tryggt och kärleksfullt. Han ljög varje dag och gjorde sin älskarinna gravid! Det handlar inte bara om passion utan att han saknade grundläggande respekt för dig som människa.

Han hade flera tillfällen att välja att aldrig göra om det men gjorde det ändå om och om igen.

Du kan omöjligt veta att han inte skulle göra om det. Bara det att du avslöjade honom säger mycket. Han har högst troligt haft flera förälskelser och otroheter under era år. Han berättar inte om dom av samma anledning som att han inte berättade om denna kvinnan.

Jo,men han har ju själv försatt sig i den här situationen.

Och han verkade inte tänka en tanke på hur det skulle bli för dig när han valde att ha sex med den andra kvinnan.Visst har hon en del i skulden. Speciellt om hon visste om dig.

Men han bär det största ansvaret eftersom han är gift med dig.Varför skulle det påverka er relation som föräldrar om ni berättar?

Han borde väl ha insett sitt misstag redan innan han låg med henne första gången.

I trådstarten skriver du 4-5 gånger. Känns som att du kanske omedvetet börjat bagatellisera det han gjort. Försök att inte göra det, är mitt råd.

En fråga, varför kollade du igenom hans mobil där i juni?

Det har snart gått ett år. Du borde kommit längre i din process och ni borde ha hittat tillbaka till en fungerande vardag nu. Så klart kan du tänka på det men du borde börja av att blicka framåt och se vart ni är påväg inte fundera över var ni varit. 

Ja,precis.

Ja,det är ju fult av henne med. Men kanske var hon också upp över öronen förälskad och blev lika lurad som du?

Han kanske lovade henne guld och gröna skogar osv,men blev skrämd när hon blev gravid och la benen på ryggen.

Jag kan förstå att du känner så i och med att ni har barn också.

Men om någon frågar vad som verkligen hände,vad ska du svara då?

Jag tänker också på att du kan behöva stöd i det här själv också.

Det är ju egentligen dig det är mest synd om.

Du som själv inte valt att hamna i den här sitsen.

Jag mår tyvärr lika dåligt nu som då. Jag kunde förlåta henne, ville bara ha svar på mina frågor. Vi lyfte fram anledningen till otroheten och jobbade därifrån för att ta bort dom anledningarna i förhållandet. Visst har det varit en del bråk angående det och jag har ju fortfarande väldigt svårt att lita på henne, men tror att är man villig så läker tiden alla sår. Men det gick ju som sagt bara några månader sen lämnade hon mig iaf.

Vi försöker gå vidare, men förlåta kommer jag aldrig göra.

Och jag inser nu efter några år att det aldrig kommer bli som innan.

Ok. Ja,hon visste ju vad hon gav sig in i och hur det kunde sluta.

Så i det avseendet har hon ju sig själv att skylla.

Men sina känslor kan man inte rå för. Bara välja hur man ska agera på dem.

Ok. Ja,det är ju såklart upp till dig.

Men bara för att din vän inte lyssnade så innebär det ju inte att andra inte kommer att göra det.

Du behöver stöd också. Mer än din man.