Fjäril kär skrev 2020-02-19 13:10:27 följande:
Flykt från verkligheten blir det ju om ni just nu tar desperata beslut, ni är känslomässigt inte redo för att ta viktiga beslut och såna beslut skulle bli förödande eftersom du inte kan fly från det du känner och det som hänt. Du är sysselsatt för stunden med att tex måla taket i köket men när taket är klart har du full panik över allt du "missat" i informationen om henne och vardagen faller över dig med förnyad kraft.
Att gå vidare handlar om att vara känslomässigt klar med det inträffade och det är ju där många skilsmässor inträffar efter en otrohet eftersom nästan alla inser att känslorna fortfarande går bananas efter flera år och att tilliten fortfarande är borta.
Att vara känslomässigt klar och redo för en nystart handlar om att man inte längre reagerar på den andra kvinnan, att hennes namn inte längre gör ont, det känns okej att en kompis döper sitt barn till just det namnet, att hennes liv är totalt ointressant och man tycker inte längre något om kvinnan what so ever, man kan till och med önska henne lycka till i livet och mena det, att prata om det inträffade startar inte längre någon känslostorm inom en, det går månader utan att man ens tänker på det som hänt, andra kan prata om otrohet utan att man själv måste hålla brandtal om sitt val att stanna, man upptäcker att man faktiskt kan börja skämta om det lite smått när man vinkar av maken på after work med fnisset att han ska akta sig för brunetter.. , när man hittar naturliga orsaker till att köpa större bostad/förändra något och tänker praktiska och rationella tankar kring det, när det inträffade på något sätt börjar bli ett neutralt minne, man har fått distans och självinsikt och lärt sig läxan. Då har man kommit till en punkt där man kan börja tänka sig att en nystart skulle kunna funka.
Först vill jag bara tacka dig för hur saklig du är. Jag har väldigt lite att tillägga i det du skriver för det du skriver stämmer. Jag antar min längtan om att ?börja om? är just en verklighetsflykt men heller inte särskilt ovanlig. Att klara ett år efter en otrohet är kanske inte det svåra, då är det så närvarande och påtagligt och kampen för överlevnad är det centrala. Det är nu när allt börjat lägga sig det riktigt tuffa börjar på nåt sätt, då min man börjar slappna av och tror det värsta är över.
Jag har tagit beslutet att lämna honom/separera. Jag mår ju uppenbarligen väldigt dåligt över det här och insåg att det är destruktivt att påpeka hur fin han är för det mesta. En fin man är trogen, han gör inte sin älskarinna gravid innan han knappt fått av sig bröllopskostymen. Situationen är absurd.
Med det sagt kommer jag stå kvar vid att hon inte är frisk och en anmälan är enda sättet att bli kvitt henne..
