Nygift och otrogen

Jag förstår att det verkar så... men samtidigt känns det fel att tro att ingen som varit otrogen faktiskt kan ångra sig och vill ställa allt till rätta. Han är ju ingen ond människa bara för han betett sig som ett svin

Säger personen som gladeligen deltar i att se till så det blir fler skilsmässobarn 

Kom igen nu, du kan väl ligga med upptagna män om det är det du vill, men att sitta här och låtsas som att du bryr dig ett skit om bedragna kvinnor och deras barn är ju bara smaklöst.

Vadå en gång ingen gång? TS sk "man" knullade den andra kvinnan i minst ett halvår. En vana blev det för länge sen.

Dina handlingar säger något annat. Att säga att man bryr sig men ändå välja att GÖRA saker som bidrar till just det man påstår sig bry sig om är väldigt falskt.

Självklart har du rätt att uttrycka dig på ett öppet forum, men andra har ju även rätt att uttrycka vad de tycker om dina påståenden.

Absolut, all info som kan hjälpa TS är bra, och jag tror absolut det är nyttig för henne att förstå hur den andra kvinnnan tänker.

Dock tror jag att inte att något som sägs här kommer hjälpa så länge TS lever i förnekelse och stoppar huvudet i sanden.

Jag är helt övertygad om att han inte kommer göra om det. Senast igår så sa han att han älskar mig. Varför skulle han säga något sånt om det inte var sant?

För att få dig att stanna kvar. För att du är tryggheten som han vill ha kvar.
Du var väl övertygad om att han inte skulle göra om det igen efter första gången också?
Ändå så har han gjort om det igen och dessutom med med flera andra!
För mig hade det varit oförlåtligt. Jag hade aldrig kunnat lita på honom igen.

Nej! Han skulle aldrig någonsin överge sin dotter. Någon måtta får det faktiskt finnas.. han älskar henne mer än nåt annat och är en fantastisk pappa till henne. Punkt!

Och din smarta lösning på allt är att lämna - både mannen och det uppbyggda, tillhörande livet?

Jag har lagt det bakom mig för MIN skull. Ska jag kunna gå vidare måste jag genuint har förlåtit och gått vidare och det har jag. Nåt jag är stolt över.

VI älskar varandra, det vet jag.

Alltså va? Det är väl det tillit handlar om. Ingen annan människa vet väl om personen de lever med menar det de säger men jag får ju lita på det, utgå från det. Annars skulle man väl inte leva ihop...

Absolut, tolka mig hur ni vill. Men bara för att jag önskar att min fru skulle gå med på att öppna förhållandet så innebär inte det att jag tänker försöka övertala, tvinga, pressa, ligga på, manipulera osv. När jag skrev att jag "hoppas kunna påverka henne i den riktningen" menade jag bara att eftersom jag själv har fått en annan syn på detta så är det möjligt att hon också skulle kunna få det. Om ni vill tolka det som att jag är en elak och hemsk manipulerande person, ja då får jag väl bjuda på det.

Genom att mycket varsamt, försiktigt och respektfullt föra det på tal och se hur det tas emot. Låta henne veta att jag skulle kunna tänka mig att vara öppen för det, att jag inte skulle se det som en katastrof om hon ville göra något med någon annan.

Hon hade tittat i hans mobil och råkat se att han haft sex med den andra kvinnan.
Det är inte samma sak som att snoka.
Och han har väl antagligen inte gett TS någon anledning att vara misstänksam så varför skulle hon börja snoka nu?

Tänk om folk kunde fatta att när man missbrukat andras förtroende så kan man inte förväntas sig att andra ska respektera ens privatliv bara sådär. Det är inte upp till andra att förmå sig själva att lita på den som klantat sig, det är upp till den som klantat sig att försöka återvinna förtroendet man krossat.

Tills man reparerat skadorna man gjort ja. Det säger väl sig självt att man inte kan förvänta sig samma frihet man hade innan man missbrukade det? Någon motprestation måste man väl visa om man vill ha en andra chans?

Eller tycker du det är alldeles för mycket begärt?