Nygift och otrogen

De flesta tror dig nog ha kolla på sina män.

Men de som vill vara otrogna är det nog ändå. Oavsett hur mycket koll man tror sig ha.

Att det är fel att ligga med upptagna män är det nog många som tycker. Så även jag.

Men i TS fall så var det ju så mycket grövre.

Hon visste om TS och att de skulle gifta sig och försökte få barn.

Ändå så valde hon att ha sex med honom. Dessutom oskyddat och blev själv med barn.

Sen var hon som besatt av TS man och stalkade honom.

Han är såklart den som bär det största ansvaret. Men hon är inte heller helt oskyldig i och med att hon visste om TS och alla deras framtidsplaner och ändå valde att hoppa i säng med honom.

Inte att bli kär i någon annans man. Det har jag aldrig påstått.

Sina känslor kan man inte rå för.

Men man kan välja om man ska agera på dem eller ej.

Och man kan vara ärlig om det om man som partner råkar bli kär i någon annan.

Att ljuga och gå bakom ryggen,det är det som är fel.

Och där bär såklart TS man det största ansvaret eftersom det är han som är gift med TS:

Men vet man om att personen man tänker ligga med är upptagen och ändå väljer att göra det så tycker jag inte att man är helt oskyldig.

Men den som lever i förhållandet har det största ansvaret.

Jag lastar inte en tredje part. Jag skrev ju att den som bär det största ansvaret är den som lever i ett förhållande.

Men jag tycker det visar på brist på empati och respekt för andra människor när man kan göra så.

Tja, om du förväntar dig att alla ska vara egoistiska  och empatibefriade så är väl ditt problem, med bara för att du tycker det så ska du inte förvänta dig att andra kommer acceptera egoism och empatistört beteende

Fast nu är det ingen som sagt att du ska ta ansvar för andras löften utan att du ska ta ansvar för vad du medvetet väljer att DELTA i.

Det är inte det minsta löjligt att lasta en tredje part för vad hon medvetet väljer att DELTA i. Det är snarare ganska självklart att alla får stå till svar för sina val i livet inklusive vad de väljer att DELTA i. Är det något som är oerhört löjligt så är det att komma och påstå att man kan bete sig hur fan man vill mot andra och tro att alla måste acceptera det.

Tja, då är det väl bara o säga som det är....jag gör som jag vill och skiter fullkomligen i vem det dabbar eller vad andra tycker om det.... istället för att sitta och argumentera för att det man gör är ok?

Egoism och empatilöshet är aldrig ok.

Oftast måste det ju vara något som mannen saknar. I mitt fall har jag aldrig fått svar eller listat ut vad.

Det håller jag med dig om faktiskt. Den här tråden har fått mig att förstå att det faktiskt är synd om henne (även om jag aldrig kommer TYCKA synd om henne, nån måtta får det vara). Som du skriver har ju min man erkänt att det vuxit fram känslor och dom har tom sagt att dom är håller på att bli kära i varandra. Såklart måste hon hoppats. Jag hade bara hoppats att någon av dem hade avbrutit det innan det gick så långt som det gjorde..

Om det är en avhörande faktor är totalt irrelevant, vi snackar inte om vad han väljer utan vad du själv väljer när du deltar och ditt ansvar för dina egna val.

Du kan såklart välja att göra som du vill, men andra är såklart fria att tycka vad de vill om det du gör. Du verkar vilja äta kakan och ha den kvar, göra lite som du behagar mot vem du vill och alla ska tycka det du gör är ok.

Att lägga skulden för sin partners otrohet på älskarinnan är såklart fel, men att som älskarinna lägga skulden för sin egen medverkan på den otrogne mannen är oxå fel och jävlgt fegt. Ingen tvingar dig att ligga med en upptagen man, varken han eller hans fru, det är helt och hållet ditt val och därmed bara ditt ansvar

Jag förstår inte heller vad du vill tillföra diskussionen riktigt? Du vädrar dina åsikter ang. hur du som älskarinna skiter i killens partner. Vilket i det här fallet är ts. Vad är syftet? Det verkar bara så meningslöst och onödigt i den här tråden.

Nej han är såklart delaktig och bär större skuld än henne men varför aktivt försöka ligga med en gift man?

Jag ska tillägga om han vill polisanmäla. Han kanske gillar uppmärksamheten han får av henne?

Men det är det jag inte kan hålla med om. Jag känner honom. Och ja jag litade blint på att han menade att han skulle hålla sig trogen. Patetiskt nog trodde han det nog också men körde ändå in kuken i henne bara veckor efteråt. Men jag ser hatet han känner för henne i hans ögon. Allt jobbflirt efteråt men också för att hon på nåt sätt representerar allt han gjorde fel.

Du har rätt att han enkelt kunde lura mig. Men jag ser inte anledningen till att han nu skulle ångra sig så mycket för att sedan lura hans fru, mamman till hans barn igen. Det stämmer inte överens med vem han är..

Jo.. men jag kanske kan få vara naiv då? Om det får oss att bli riktigt lyckliga igen? Och ja, han kunde bli förälskad i en annan, något jag själv aldrig skulle kunna bli och kan inte riktigt förstå. Går det så långt att man säger att man är kär borde man lämna det första man haft.

Det har du rätt i. Vi försökte ju bygga upp nåt nytt, som på sätt och vis är ärligare. Vi vet mer vad vi har nu på nåt konstigt sätt.. jag tycker absolut inte att otrohet är okej, jag tycker det är fruktansvärt och ännu mer nu. Men om jag tror på att det inte sker igen måste jag ju testa?

Som så många andra? Menar du lämna? Efter att ha läst runt tror jag faktiskt merparten stannar och gör som stinsson hör över dvs snabbt får ett nytt barn, byter boende. Raderar det gamla och börjar om för bakgrunden är för smärtsam.

Intressant resonemang.. vi har ju en monogam relation det är just därför detta sårat mig så mycket, att han bröt det. Fortsätter jag med honom ska även det vara ett löfte om monogami, att ha ett öppet förhållande är inget jag vill.

Det är mycket om tillit i den här tråden och jag förstår så klart det centrala i det men det är egentligen inte mitt problem. Jag tror inte att han kommer vara otrogen igen, nu mindre än någonsin faktiskt. Det verkar otroligt i folks öron men så är det. Jag tror inte jag kommer behöva gå igenom detta igen. Jag har egentligen inget behov att hålla koll på honom utan tror absolut att jag kommer kunna lita på honom igen även om han så skulle jobba över eller liknande. Jag tror heller inte att han kommer låta det gå till kärlekskänslor en gång till utan skulle han fatta extra tycke för någon så tror jag han kommer ta avstånd.

Mitt problem är hon. Att hon finns och att hon kunde rubba oss så mycket, få honom att äventyra allt. Jag tror inte det kommer komma en ny hon men hon kommer alltid finnas kvar. Han kommer alltid ha haft sex med henne och hennes namn kommer alltid finnas i vårt förhållande. Jag hoppas det tynar bort, att hon successivt försvinner men jag vet inte. Ibland försvinner had i tankarna- hans händer på henne, hennes mun på honom, han i henne. Fina sms, pirr i magen osv, det delade han med henne när han hade mig hemma. Hans försöker laga det vi har här hemma men jag vill bara kunna se svart på vitt när det är färdiglagat eller krossat för alltid.

Han själv är också monogam och är helt med på att otrohet är fel då att han gjort klart att han inte är monogam stämmer väl inte? Han var otrogen under några veckor, något han verkligen ångrar idag. Det är inte så att han föreslagit att vi ska leva i ett öppet förhållande. Människor måste väl kunna ångra sina fel utan att bli stämplade med etiketter?

Jo hon är ett problem men nu är hon polisanmäld för trakasserier. Problemet med att han förälskade sig i och knullade med henne känns dock olösligt. Eller snarare så vet jag inte hur man löser det?

Alltså.. TS och nån till härinne fastnar i att det finns folk som stannar kvar trots otrohet.

Men det är högst någon promille som faktiskt stannat kvar.

Det i sig säger ingenting om hur lyckliga man är i det långa loppet och när många år gått. Trots allt är det ju just de facto åren som går som visar om det var klokt att stanna kvar. Att bara välja att stanna kvar gör inte automatiskt allt bättre och lyckligare.

Många är de som faktiskt skiljer sig ÄNDÅ när åren kommer ikapp och man inser att det inte blir bättre än så här.

Slå er för bröstet hur mycket ni vill men att stanna kvar och kämpa betyder inte ett skit. Faktiskt. Eftersom han de facto valde att vara otrogen FAST han var såååå kär..

Den upptagna mannen jag fick barn med, hans fru lämnade honom ändå efter tio år.... Alla trodde att de var så himla lyckliga och hade löst sina problem... Men fuck it.. Så mycket var den lyckan värd..

Eh, jo, ett avslutat förhållande är väl ett jättebra mått på en bristfällig relation! (Precis som otrohet är ett starkt mått på att den otrogna är en milt sagt bristfällig partner). Otrohet och skilsmässa är inte två av varandra oberoende faktorer, det föreligger ett klart och tydligt orsakssamband.

Och att stanna kvar är därmed inte heller ett mått på nånting...

Och ska vi vara såna finns det tusentals människor som lever i kassa äktenskap och olyckliga relationer och noll kärlek och sex och ändå är gifta i 25-30 år...